Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Hann bara med ett hus


Efter solnedgången. Fyrstranden, Åbo 28.3.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 87/365.

Postat 2017-03-28 22:12 | Läst 1602 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Ruttnar innifrån


Suveränt holkmaterial. Lundo 27.3.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 86/365.

Stannade till intill en vedtrav med ruttna massavedsbitar som jag gärna skulle ta hand om och göra till fina holkar för sparv- och pärluggla. Granen som har en relativt kort biologisk ålder, drabbas ofta av rotröta. Idealträd för spillkråka och tretåig hackspett, bl.a. Så länge de får stå i skogen.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Rotr%C3%B6ta
Rotröta är ett sjukdomssymptom som uppvisas av träd vars rötter eller stam angripits av svamp ur släktet Heterobasidion som rotticka, Heterobasidion parviporum, Heterobasidion abietinum eller honungsskivlingar och blödskinn.

 Ungefär 14 procent av varje gran som avverkas i Sverige är angripen av någon form av rotröta. Skadorna gör att veden bryts ned, vilket i sin tur gör att virket inte kan bli timmer, utan omklassas till barrmassaved eller brännved. Detta innebär en minskning av värdet på virket. Rötan innebär även en minskad tillväxt i skogen.

Rötan orsakas av olika former av rottickor och sprids på åtminstone två olika sätt, antingen genom spridning av svampsporer från fruktkroppar från stubbar eller rötter som sprids genom luften och som infekterar nyligen färsk blottad ved, eller genom att ett infekterat träds rötter har fysisk rotkontakt med ett annat träd varvid svamparnas mycel även kan infektera grannträdet.

Postat 2017-03-27 21:55 | Läst 2633 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

I ormarnas rike


 Tack och lov bakom glas ... Tropicario, Helsingfors 26.3.2017. Foto: Håkan Eklund. nr 85/365.

Tillbringade några timmar med att studera/fotografera ormar i terrarier i Helsingfors. Bara så skönt att ha dem tryggt och säkert bakom "glas och ram".

En orm som för mig väckte ett speciellt obehag var den svarta mamban som jag aldrig såg i Afrika, men som är den största giftormen på den kontinenten. Jag hörde en massa skräckhistorier om den.

På grund av aggressiviteten, snabbheten och giftigheten anses den svarta mamban vara Afrikas mest ökända orm, och det finns en djupt rotad rädsla för den hos lokalbefolkningen.

Den gröna mamban (Dendroaspis angusticeps) på bilden ovan kändes mera intressant där den gömde sig bland lövverket. Detta är den minsta ormen i släktet mambor med en genomsnittlig längd på 1,8 meter; de längsta som har påträffats är 3,7 meter. Den är glansigt gräsgrön med ljusgrön undersida. Ormen har ett tydligt utmärkande huvud med en lång smal svans.

Till skillnad från den svarta mamban är den gröna skygg och inte lika aggressiv och den hugger inte ofta när den blir hotad utan drar sig istället undan faran.

Postat 2017-03-26 19:51 | Läst 1578 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Ett stycke svensk historia vid Falkberget


Falkberget, Strömfors (f.d. Svenska Pyttis). 25.3.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 84/365.

En lång och inspirerande fotodag med "mina" fotokursdeltagare i vitt skilda miljöer i östra Nyland, i de östligaste utposter av det som vi kallar Svenskfinland, längs den finska sydkusten.

Eftermiddagen tillbringades vid ett berg i Strömfors som i tiden hyst häckande pilgrimsfalkar, därav namnet Falkberget (fi. Haukkavuori).

De har  varit borta sen 1950/-60 talet när jordbruksgifterna putsade bort de spillror som s.k. "viltvård" (= att radera ut rovfåglar/rovdjur; som under långa tider premierades med skottpenning) lämnat efter sig. Den enda pilgrimsfalkpopulationen som överlevde i Finland var de myrhäckande uppe i norra Finland, som inte påverkades av giftspridningen i jordbruksbygderna. De finns kvar ännu, medan alla Falkberg i södra Finland ännu är tomma.

Det fina med Falkberget i Strömfors är alla gamla träd, vackra personliga individualister, både av tall och gran. Naturens egen konstsamling.

För den historiskt intresserade kan noteras att Strömfors på finska heter Ruotsinpyhtää (= Svenska Pyttis) eftersom Strömfors ursprungligen  var en del av Pyttis socken.

Efter gränsdragningen vid freden i Åbo 1743 mellan Ryssland och Sverige drogs gränsen längs Kymmene älvs västligaste arm. Den del av Pyttis som blev på ryska sidan kom att kallas för Ryska Pyttis och den del som blev på den svenska sidan kallades för Svenska Pyttis. Efter en tid fick ortnamnet Svenska Pyttis även ett finskspråkigt parallellnamn, Ruotsinpyhtää. 1817 ändrades den svenska namnformen, Svenska Pyttis, till Strömfors. Vid Finska krigets utbrott den 21 februari 1808 var Strömfors bland de första orterna som den ryska armén marscherade in i Sveriges östra rikshalva.

Det sista stycket plockat från: https://sv.wikipedia.org/wiki/Str%C3%B6mfors

Postat 2017-03-25 22:01 | Läst 1748 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

När det mediokra tar över


Snapshot i gåsmarker. Mietois. 24.3.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 83/365.

Det är sällan som jag har tagit en endaste bild under en dag; idag blev det en sådan dag. Just denna, när jag satt och lyssna de på flockar med grågäss och flyttande tofsvipor.

Det var inte ens menat att bli en bild, kollade bara exponeringen (använder M till 99,9 %) för eventuella bilder. Sen bidde det inte mera och jag måste skynda hem för att åka till Kotka, nära gränsen till Ryssland, dit jag kom i kvällsmörkret med mina fotokursdeltagare.

Hade tänkt ta några bilder här i stan i skymning, men det var mörkt när vi kom fram och väl inne på hotellrummet efter många timmar i bil, känns det inte alltför lockande att dra ut på stan.

Låt det mediokra ta över; något man får bjuda på när det inte finns tid för att ta något bättre - och det mediokra är ju oftast vår vardagsverklighet. Varje dag är ju inte en jubeldag.

Postat 2017-03-24 21:21 | Läst 1740 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
Föregående 1 2 3 ... 9 Nästa