Ett stycke svensk historia vid Falkberget

Falkberget, Strömfors (f.d. Svenska Pyttis). 25.3.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 84/365.

En lång och inspirerande fotodag med "mina" fotokursdeltagare i vitt skilda miljöer i östra Nyland, i de östligaste utposter av det som vi kallar Svenskfinland, längs den finska sydkusten.

Eftermiddagen tillbringades vid ett berg i Strömfors som i tiden hyst häckande pilgrimsfalkar, därav namnet Falkberget (fi. Haukkavuori).

De har  varit borta sen 1950/-60 talet när jordbruksgifterna putsade bort de spillror som s.k. "viltvård" (= att radera ut rovfåglar/rovdjur; som under långa tider premierades med skottpenning) lämnat efter sig. Den enda pilgrimsfalkpopulationen som överlevde i Finland var de myrhäckande uppe i norra Finland, som inte påverkades av giftspridningen i jordbruksbygderna. De finns kvar ännu, medan alla Falkberg i södra Finland ännu är tomma.

Det fina med Falkberget i Strömfors är alla gamla träd, vackra personliga individualister, både av tall och gran. Naturens egen konstsamling.

För den historiskt intresserade kan noteras att Strömfors på finska heter Ruotsinpyhtää (= Svenska Pyttis) eftersom Strömfors ursprungligen  var en del av Pyttis socken.

Efter gränsdragningen vid freden i Åbo 1743 mellan Ryssland och Sverige drogs gränsen längs Kymmene älvs västligaste arm. Den del av Pyttis som blev på ryska sidan kom att kallas för Ryska Pyttis och den del som blev på den svenska sidan kallades för Svenska Pyttis. Efter en tid fick ortnamnet Svenska Pyttis även ett finskspråkigt parallellnamn, Ruotsinpyhtää. 1817 ändrades den svenska namnformen, Svenska Pyttis, till Strömfors. Vid Finska krigets utbrott den 21 februari 1808 var Strömfors bland de första orterna som den ryska armén marscherade in i Sveriges östra rikshalva.

Det sista stycket plockat från: https://sv.wikipedia.org/wiki/Str%C3%B6mfors

2017-03-25 22:34   Sten Björklund

Ja, det finns inget finare än att gå bland dessa torrakor. Intressant text om pilgrimsfalken och även om de Svenska namnen. Mellan Gävle - Sandviken hade vi det sista häckande Pilgrimsparet. Har sett någon bild och har för mig att dom häckade i en tall på en av våra större myrar. Skulle tro att det var människornas störningar som gjorde att dom försvann.
Sten

Svar från Håkan Eklund 2017-03-25 22:58

Hej, de myrhräckande pilgrimsfalkarna hade sina bon på marken, i skydd av myrtallar och motsvarande.
- hawk

Sten Björklund 2017-03-26 23:12

Så är det nog. I Sverige har ju de flesta falkar häckat i bergsbranter på västkusten. På senare tid har det hittats myrhäckande falkar i Hälsingland.
Jag har fått berättat för mig om dom falkar som häckade på en myr inte långt ifrån där jag bor. Har väl glömt det mesta. Nu blev jag nyfiken på hur det var och var tvungen att ringa en bekant som var med på den tiden. Hade för mig att det var i ett träd vilket visade sig vara riktigt. Dom häckade i ett övergivet fiskgjusebo. Tyvärr blev det mycket spring på fotografer i området och dom övergav platsen.
Sten

Svar från Håkan Eklund 2017-03-29 10:49

Häckning i gjusbo låter intressant och logiskt. Igen en påminnelse om att det finns naturfotografer som inte förstår sig på fåglar ... (en växande skara ...) som gör mera skada än nytta.

Också i min hemkommun (Oravais) häckade det ett par pilgrimsfalkar på en myr ännu in på 1950-talet (har jag hört berättas), men häckningen förstördes av "viltvårdande" jägare ...
- hawk