Störst och kraftigast inte alltid bäst

Kungsörn på åtel (rödräv), Oulanka, Kuusamo 6.3.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 65/365.

Hade "landskapskameran" (Canon 5D II) med 70-200 mm monterad jämte 500 mm (Canon 7D II). Egentligen gillar jag denna typ av bild bättre, trots att örnen i kamerasökaren ser rätt liten ut.

Det är ju så här som ögat ser fågeln; och mera till, en fågel i sin miljö. Som berättar så mycket mera. Men det är klart, i en bildvisning, i en utställning eller i en artikel behövs det olika typer av bilder: nära, översikt, detaljer etc.

Alla fyller de sina behov.

Med örn som granne

Rymdes knappt in ...  Oulanka, Kuusamo 6.3.2017. Foto: Håkan Eklund.

Att sitta i ett fotogömsle vid en åtel (död rödräv) är ett kapitel för sig. Mesta tiden går åt att vänta på "huvudbytet", i detta fall kungsörn.

I dag satt vi 6 timmar tysta och vaksamma sen 10-tiden, kungsörnen kom in på arenan kl. 14.20 och kl. 15.10 (då kom också honan en stund; vi fick till och med bevittna en parning ...), sammanlagt 30 min.

En spillkråka var i bra fotovinkel och gick att fotografera under 10 minuter.

Men det räckte. Sen finns det alltid ett antal skogsmesar och skrikor (nöt/lav-) att öva på under "väntetiden".

Jag hade lånat ut mitt 300 mm objektiv till en av kursdeltagarna och kände plötslig att 500 mm var alldeles för kraftigt (mera sällan är det så). Vi råkade få ägarens egen fotokoja som stod rätt nära åteln ...

På bilden ovan har jag med nöd och näppe fått fågeln att "rymmas in i rutan".

Skogens viktigaste byggentreprenör

Gör bohål åt många. Oulanka, Kuusamo 6.3.2017. Foto: Håkan Eklund.

En av de viktigaste byggentreprenörerna i tajgaskogen är spillkråkan. Med sin kraftiga näbb kan den göra bohål åt sig själv till och med ur en frisk tall, om storleken på trädet är tillräckligt.

Sen när den tröttnat på bohålet (de kan använda samma i flera år) är det många villiga arter som vill ta över (pärluggla, skogsduva, knipa etc.).

Hade suttit knappa fyra timmar i fotogömslet när spillkråkan kom inom "skotthåll". Jag och min kojkumpan hade all fokusering på spillkråkan att vi inte märkte att kungsörnen hade anlänt. Jag råkade bara titta upp, och upptäcker något stort och mörkt i en tallkrona - kungsörnen!

Nattvandring på fjället

Riisitunturi nationalpark på natten. 5.3.2017. Foto: Håkan Eklund.

När jag lämnade Kuusamo centrum (hade tittat på 50 km på skidor, slutdelen) var det mörkt, klart och kallt. Chansade på att igen köra upp till Riisitunturi, ifall det skulle bli norrsken. Det var månljust och jag behövde ingen pannlampa för att traska ut i vildmarken. Som låg alldeles tyst.

Minus 17 C. Lugnt och klart väder. Vackert att uppleva samma landskap som på dagen, men nu i ett helt annat ljus. Och stämningsfullt i sig; exotiskt.

Jag såg en början till norrsken, men traskade på för att komma till ett mera öppet ställe. Sen blev det snabbt en enorm "explosion", hela himlen fylldes av stora flammor! Snabbt upp med stativet, hann få två bilder, sen var föreställningen över.

Stod sen en timme upp på fjället och väntade på mera, men icke. Insåg vilken bra satsning att på nytt ha traskat upp till vidderna, och att kameran var klar på stativet (på axeln); det gällde sekunder när ljusfenomenet vaknade till.

Knallade ner och körde till HQ. Framme vid midnatt, 15 timmar sen starten. En fin dag.

Femton timmar i fält

Riisitunturi nationalpark, Posio, Lappland. Foto: Håkan Eklund. Nr 64/365.

Börjar mer och mer förstå Serkan Günes som flyttat upp till svenska Lappland. Nu under vårt korta Lapplandsbesök (nationalparken på bilden ovan ligger på Lapplandssidan, finska dito) är jag bara så fascinerad av vilka motivområden som här finns.

På vägen hit såg jag fågelsilhuetter i några lärkträd, hade mina aningar, som besannades: tallbitar! Fyra stycken. Tyvärr för högt uppe för bra bilder. Tio minuter framåt längs vägen sitter en hökuggla i en grantopp vid en bondgård ...

Sen bar det upp till de vackra träden i Riisitunturi; en njutning! Det tog mig två timmar att avverka 1700 m ... stannade var 15:e meter ...