Två gånger bra

Efter snöyran. Hirvensalo, Åbo 23.2.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 54/365.

Ett snöoväder är fotografiskt värdefullt två gånger: under ovädret och dagen efter. Likadant är det med vilket oväder som helst.

Alltså gäller det att ha motiv på lager i närheten och styrde i morse mina steg till en klibbalslund/-strand som jag då och då besöker. Såg färska spår av rådjur mellan stammarna, och ja - ett rådjur i en vinterskog skulle inte vara illa. Men de som finns här jagas och är rätt skygga.

Såg också hack-spår i en död klibbal, troligen gjord av mindre hackspett som brukar trivas i dylika biotoper.

Om det goda livet - för en spottstyver

e

Kvällens snöoväder/favoritväder - härligt! Åbo 22.2.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 53/365.

Efter en dag vid datorn drog jag in till centrum för att ta dagens bild (ovan) och för att hitta något att läsa. Inte för att mina bokhyllor inte kunde fixa saken (de innehåller 100-tals olästa böcker), men ni vet, ibland skall det vara något nytt (gäller inte  bara fotoprylar ...).

Hamnade på ett "lopptorg" (kirppis på finska) som är betydligt mera spännande ställen är de finaste märkesbutiker (själsdöda ställen, som inte är för mig ...). Hittade mycket överraskande en hylla med svenska böcker och plockade med mig Per Wästbergs "Kring Johannes" (288 s, 1994) för 2,50 euro och Anna Politkovskajas "Putins Ryssland" (292 s, 2006) för 2 euro. Substans för en spottstyver.

Per Westberg (f. 1933)  är en av mina favoriter; hans språk är bara så vackert, oberoende om han skriver sakprosa eller annat. Speciellt gillar jag hans böcker om Afrika, och hans kamp mot apartheid. Jäklar vilken kille ... Han sitter numera på stol nr 12 i Svenska Akademin (sedan 1997).

Anna Politovskaja (1958-2006) har jag inte läst tidigare, men det skall bli intressant att se vad hon skriver om trumpens favorit Putin, som har mera blod på sina händer än de flesta presidenter. Hoppas bara att inte trumpen läser och lär sig hur man i Putinland gör sig av med kritiker ... Tack och lov så lär ju inte trumpen orka läsa mera än en A4 med text, helst bara en handfull franska streck. Men med sina fina rådgivare och sitt Twitterkonto, behöver han ju inte öda tid på långa invecklade texter.

Men ryssinnan Anna P får vänta till en annan kväll; hennes dokument passar inte ihop med Westbergs lyriska språk om en stadsdel i Stockholm.

Sen hittade jag ett antal CD:s (a´4 euro/st) med för mig okänd musik. Har nu som bakgrundsmusik Maria Teresa Vera (1895-1965) kubanska sånger som passar bra till en flaska Altano Douro a´ 14 euro (https://www.altano.pt/) som tillsammans med en bit ost blev upphandlingens dyrast post :-), men ack så kompletterande.

Med frun på arbetsresa är kvällen min, ändå i gott sällskap. Ett exempel på ett gott liv för en spottstyver, medan snöstormen ruskar i knutarna och många vänner är på sportlovsresa i varma, svettiga länder.

PS. Missa inte Åbosonen Paavo Nurmi på bilden ovan, som springer naken i snön ...
Han föddes 13 juni 1897 i Åbo, död 2 oktober 1973 i Helsingfors och var en framgångsrik finsk medel- och långdistanslöpare. Han satte 22 officiella och 21 inofficiella världsrekord samt vann åren 1920–1928sammanlagt 9 olympiska guldmedaljer.

Studier i fält

Surnia ulula - har nyss svalt en sork. Lundo 21.2.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 52/365.

Gjorde ett kort hökugglebesök och lärde mig igen några nya saker.

När jag kom till området låg ännu nysnön från natten kvar och alla talltoppar såg ut som hundratals hökugglor, dvs. med en rund vit boll i toppen (skogskanten i skugga = snön kvar) Med kikaren var det svårt att urskilja vilken som var den riktiga ugglan.

Sen flyttade sig hökugglan till skogskantens största och högsta gran (bilden ovan) på solsidan, där snön hade smält. Där den satt länge och spanade ut över åkerområdet.

Plötsligt flög den iväg, över åkrarna till andra sidan (ca 300 m). Jag trodde att den bara ville byta utsiktsställe, men nej, den återvände till samma höga gran med en fet sork i klorna. Den gjorde processen kort; åt en del (troligen huvudet), sen slukade den resten. I ett huj.

Och fortsatte att njuta av den värmande solen i ett gnistrande vitt landskap. En fin upplevelse.

Kunde inte fatta att den upptäckte ett byte så långt borta; vilken syn!

Slaskigt och grådaskigt

Vardagsstress i vinterregn. Åbo 20.2.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 51/365.

Vilsen i dimman

Fyrön i dimma. Finska Utö 2016. Foto: Håkan Eklund.

Efter ett fotokursveckoslut, som lyckades mycket bra, känns det skönt att i läsfåtöljen hemma med ett glas rött varva ner och plöja igenom några dagars journalistisk kvalitetsläsning, som den till synes illitterära trumpen i sitt bananimperium skulle kalla för falsk information.

Jag läser Hufvudstadsbladets Washingtonkorrespondent Juri von Bonsdorffs kolumn "Trumps förvirrande skådespel" (18.2.2017) som avslutas med följande beskrivande stycke, där han skriver att det inte ens handlar om politik, utan att " - - - det handlar om en man som beter sig som ett barn. Som inte vet vad anständighet och värdighet innebär. Som inte anser sig behöva svara på frågor. Som inte klarar av kritik. Som inte respekterar demokratins grundvalar."

Bonsdorff skriver att hans amerikanska kollegor skäms över att deras land innehas av en person som inte verkar stabil, som varje dag eroderar den värdighet som presidentposten har, oavsett parti.

Och jag skäms över att känna personer som röstat in denna amatör till en stormakts viktigaste ämbete, utan en dags erfarenhet av vare sig politik eller militär, och som är en utpräglad rasist och en lögnaktig populist, för att plocka ut några "meriter".

Det som trumpen håller på med är att byta ut demokrati mot fascism, men det förstår han kanske inte ens själv, om han ens förstår skillnaden? Och konsekvenserna?

No good.