Kunde inte låta bli

Kristoffer Sahléns fotoboksdebut. Vårgårda 5.11.2016. Foto: Håkan Eklund.

Med Stockholms fotomässa på kommande, och ett inplanerat besök på Fotografiska på hemvägen från Vårgårda, hade jag planerat att inte köpa någon bok under fotofestivalen i Vårgårda. Men nej, det beslutet lyckades jag inte hålla.

Kunde bara inte låta bli att köpa Vårgårdas eminenta festivalkonferencier Kristoffer Sahléns debutbok "Nära" som kommit ur trycket dagarna innan, och jag visste ju inte ens att han var en så ivrig och duktig naturfotograf -  och att han är medlem i Naturfotograferna/N; förutom det är han ju en synnerligen bra festivalkonferencier.

Jag njuter stort av hans bok (160 s).  Ett ypperligt bildmaterial varvat med korta berättelser om möten med djur och fåglar i närheten av hans hus "i skogen" utanför den lilla byn Ödenäs i Västergötland. Den dråpligaste historien handlar om lodjuret på stenmuren utanför hans hus, som han sabbade ... men ändå i strumplästen lyckades ta en bra bild på, på vägen längre bort (s. 60), när lon drog iväg.

Hans bok bekräftar allt det som jag brukar försöka få Axxells naturfotokursdeltagare att förstå: att de motiv som man mest och bäst kan jobba med på "djupet" skall finnas nära till hands. Som Sahlén gjort. Ok, det är inte alla som kan bo så nära intressanta arter och marker som Sahlén, men principen gäller ändå. Det finns ju andra motiv än djur och fåglar ... Och det gäller framförallt för "icke-professionella" som inte har tid att hela tiden resa världen runt.

De flesta finska professionella naturfotografer brukar ju ta majoriteten av sina bilder max 100 km hemifrån; Hannu Hautala flyttade i tiden till sina motiv, från södra Finland till Kuusamo i nordost.

På tal om Hautala så har också han fungerat som en förebild och inspiratör för Kristoffer Sahlén. Och på Fotografiska i Sthlm hittade jag boken "The Masters of Nature Photography" (Volume 2/2016) som getts ut av The Trustees of the Natural History Museum i London. Och bland tio världsberömda naturfotografer som presenteras hittas också Hannu Hautala!

I en jädrans fin bok ...

Kontrast och miljöombyte

Nysnö på Nytorgsgatan. Stockholm 6.11.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 311/366.

Vi körde på hala vägar från Vårgårda (förbi en massa fina vintriga motiv ...) till Stockholm där vi gjorde en tur via Fotografiska och spred sen på oss ute i stan.

Jag trivs ju bäst i Södermalm och hamnade småningom på en "Hammarbypub" för att titta på fotboll Hammarby-Malmö (0-3). Ett ljudlandskap i bjärt kontrast till tystnaden (under bildvisning) i auditoriet i Vårgårda kulturhus (naturfotofestival), där man kunde ha hört en knappnål falla.

Ändå bara så trevligt med miljöombyte.

Fina utställningar

Jan Grahns fina canvastavla i Vårgårda. 5.11.2016.

Njöt av fina fotoutställningar i Sporthallen i Vårgårda, en del av naturfotofestivalen. En av mina favoriter är Jan Grahns canvastavla ovan.

Jan Grahn som är 80 + fick utmärkelsen Årets fotograf 2012 för sitt kreativa och poetiska bildspråk. Så här skrev Fotosidan, bl.a. :

"Jan Grahn får priset för sitt kreativa och poetiska bildspråk. I mer än 50 år har han hållit sig i naturfotografins framkant. Han har varit mentor för flertalet unga svenska naturfotografer och är fortfarande "Nestorn" som ständigt utvecklas och överraskar, säger Maria Ågren, generaldirektör på Naturvårdsverket i ett pressmeddelande."

http://www.fotosidan.se/cldoc/fotografer/arets-naturfotograf-ar-utsedd.htm

Premiär på svenska

Korpresan säljer. Vårgårda 5.11.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 310/366.

Naturfotografen och författaren Mika Honkalinna inledde lördagens program vid Naturfotofestivalen i Vårgårda med ett strålande bildföredrag kallat "Korpresan". För första gången i sitt liv höll han en bildvisning på svenska, och det gick mycket bra! En härlig röst, ett välplanerat "bildprat" som var det mest "litterära" jag hört i naturfotosammanhangm, inför en smockfull salong kl. 09 en regnig novemberlördag. Och förstås bra bilder. Men det var nog berättelsen som tog priset. Det var en verklig njutning att få ta del av hans korpresa baserat på hans bok med samma namn.

Efteråt var kön lång till hans bokförsäljning (bilden). Det är tyvärr alltför sällan finska naturfotografers böcker ges ut på svenska; tack Mika för att du och ditt förlag gjort den satsningen!

Senaste gång som Mika Honkalinna visade bilder i Vårgårda var i november 2011, då gällde det hans bok om berguven, som han höll på finska och tolkat till svenska av Heikki Willamo. I år hade Willamo/Geidemark hjälpt honom med språket för dagens bildvisning.

Boken Korpresan var finalist till Helmets litteraturpris 2016 och valdes till Allmänhetens favorit.

"Helmetbiblioteken arrangerade 9 – 31.8.2016  en omröstning där biblioteksanvändarna fick rösta på sin egen favorit bland finalisterna. Mika Honkalinna får diplomet Allmänhetens favorit för sin bok Korppiretki (Maahenki 2015). Verket fick 20,2 procent av alla avgivna röster. Korppiretki har beskrivits som ”en hedersbetygelse åt korpen som man kan kalla den finländska naturens intelligenta eremit.”
http://www.helmet.fi/sv-FI/Evenemang_och_tips/Nyhetsglimtar/Har_ar_vinnarna_av_Helmets_litteraturpri(108532)

"En vacker bok om sambandet mellan mänska och natur. På bokens fantastiska svartvita bilder ser vi ett magiskt landskap och en mystisk fågel. Det fina bildverket är en hedersbetygelse åt korpen som man kan kalla den finländska naturens intelligenta eremit.

Det är inte lätt att bli bekant med en korp. Boet finns i svåråtkomlig terräng. Du måste nästan vara en bergsbestigare för att komma i närheten av ett bo och kunna fotografera det. Boken berättar om en fågelutfärd som räckt ett helt liv, börjar som en hobby i barndomen och utvecklas till ett livsverk."
https://www.helmet.fi/sv-FI/Evenemang_och_tips/Tips/Finalisten_i_tavlingen_om_Helmets_litter(102487)

Här hittas en intervju med Honkalinna på Vårgårdaklubbens hemsida från 2012:
http://vgfk.se/blog/2012/10/17/man-maste-se-manniskan-som-en-del-av-naturen/

Vårgårda igen

Mathias Kök & Rum, Vårgårda 4.11.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 309/366.

På nytt i Vårgårda och deras årliga naturfotofestival; Natur 2016 är den 34:e i ordningen. Alltid lika intressant att i timmar sitta och titta på bildvisningar: på bilder, innehåll, röd tråd, komposition, teknik, känsla, stämning, sätt att visa bilder – alltid lika lärorikt. Camilla Noressons ”Med känsla, engagemang och kärlek till naturen” var en upplevelse; en genomtänkt bildvisning. Bland många andra sevärda och njutbara.

Trots att det blir ett enormt bildflöde på två dagar så kan man ju bara inte låta bli; och visst - när en verklig pärla i flödet dyker upp, så reagerar man. Börjar förstå hur domare i stora fototävlingar jobbar ... och ibland stannar upp. Och tittar igen.