Bostadslös skog

Ogallrad tallplantering. Hirvensalo, Åbo 17.11.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 322/366.

Gjorde en vandring "på måfå" i ett skogsområde inne på ön, hade varken karta eller kompass, gick i två timmar och visste egentligen inte var jag var eftersom jag aldrig tidigare varit inne i denna skog.

Följde endast min inbyggda "måfå-kompass" och intuition, som alltid är intressant i sig. Och se, efter två timmar kom jag till ett område som kändes bekant (som jag besökt 5 minuter för en månad sen), och se: framför mig några vissnade exemplar av skogsfräken som jag kände igen och den gången gjorde till dagens bild. Sen var det bara 1 km kvar till bilen.

Hade denna gång ett 300 mm på kameran, men då ville inga fåglar visa upp sig.

Tallbeståndet ovan är ett ogallrat 40-50 år gammalt bestånd som visar på det som plantageskogsbruket står för: här finns inga boplatser för hålbyggande skogsmesar (tofsmes, talltita, svartmes etc.) eller små skogsugglor (sparvuggla, pärluggla) eller med grenar  tillräckligt kraftiga för ett rovfågelbo. Det är därför som dessa arter minskar katastrofalt i våra skogar.

Nu var detta bara ett litet bestånd, omgivet av omväxlande blandskog, i sig rätt naturenlig. Och den ogallrade täta tallskogsfiguren störde därför inte helheten. Men när dessa bestånd omfattar hundratals hektar på torr momark (t.ex. längs vägen från Uleåborg till Kuusamo), som ofta är röjda och gallrade, så förstår även de fauna-okunniga att här ÄR det fågelfattigt. Industriskogskonceptet gör många arter bostadslösa.

Omväxlande med goda nyheter

Vid stranden. Satava, Åbo 16.11.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 321/366.

Tog mig ut i skog och mark en stund mitt på dan, bort från datorn. Hade bara vidvinkeln med för en dagboksbild, och förstås blev jag då omringad av stjärtmesar som inte verkade ha bråttom. Födosökte på bekvämt 200 mm objektiv-avstånd ... förstås. När jag varit ute med teleobjektiv har de alltid haft bråttom och rusat vidare.

Kollade in nyheterna och kunde för en gångs skull känna ett visst välbehag; oftast är det ju bara dåliga nyheter som trummas ut. Så här skriver man idag om kuststaden Nystad (Uusikaupunki), en bit längs kusten norrut från Åbo:

Killen från Istanbul

Från vägkanten; Kimitovägen 15.11.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 320/366.

I skymningen började det regna. Synd. Eftersom november är en av årets mörkaste och tråkigaste månader är det bara så mycket bättre med lite snö på marken som "ljusar upp" landskapet.

I bilen på väg hem från jobbet (50 min) försökte jag i tankarna plocka fram det starkaste intrycket från Fotomässan och hittade snabbt svaret: Serkan Günes (f. 1980). En synnerligen anspråkslös och sympatisk kille som jag hade en intressant diskussion med en tidig morgon på mässan, och njöt av hans bildvisning senare.

Här en kille som har framtiden för sig, en kille som från ingenting tagit sig upp i rampljuset. Hans beslut att flytta från Stockholm till Gällivare kommer att ge honom ett enormt lyft på den internationella scenen.

Förutom att han nu kan fotografera i Lappland året runt så har han en berättelse, han har egna personliga historier i det oändliga att lyfta fram: hur han lärde sig snö, skida, använda snöskor, klä sig mot köld, hur det är att fotografera under vintern när solen aldrig visar sig, slåss mot myggor. Vi här i norr fattar inte alltid hur exotiskt det är!

Detta är killen från Istanbul som vid ankomsten till Sverige (som 20 åring) förvånade sig över att alla svenskar som han mötte hade en naturrelation, som kände igen vitsippor och blåsippor och visste när de skulle börja blomma (som han berättade för många år sen). Nu är det han som börjar berätta för andra svenskar om ett landskap i norr som många inte har någon erfarenhet av ...

https://sv.wikipedia.org/wiki/Serkan_G%C3%BCnes

http://www.serkangunes.com/

Mässreflektioner

Mitt flytande kontor. Ålands hav 14.11.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 319/365.

Tack vare internet går inte en hel dag på sjön "helt till spillo"; kan jobba med fin skärgårdsutsikt i en lugn och tyst hyttavdelning.

Sitter och summerar fyra dagar på Fotomässan, som vi (Axxell Utbildning) använder som "övningsobjekt för utställningsverksamhet", där de fotokursdeltagare som jag har hand om ställer ut bilder (liksom många andra skolor) som de jobbat med från början till slut.

Men de väggar som vi hängde på är av uruselt material, verkar vara de billigaste spånskivor som Stockholmsmässan hittat ... (mest papper, mjuka inuti), som nätt och jämt höll tunga fototavlor med glas och aluminiumramar. Inget under att de flesta inte ens ids rama in ...
Men att öva att förädla bilder genom inramning är också viktigt.

Trots att Fotomässkonceptet verkar ha "stannat i utvecklingen" ser jag ändå en närvaro som värdefull. Trevligt att ha tid att prata med olika utställare, ha möjlighet att titta noga på olika typer av utrustning, material (t.ex. Crimsons fina "printmaterial") och ta del av bildvisningar. De senare tenderar dock att bli rätt stökiga med en massa "ljudföroreningar" i öppna utrymmen. Annat är det att sitta i ett tyst auditorium på en fotofestival, det är bildnjutning för öga och öra.

Hade bl.a. en givande pratstund med Serkan G; gillar killen från Istanbul som nu lär sig att leva året runt i Lappland, och lärt sig att trivas med det (och lärt sig åka skidor). Killen som växte upp med ett enda futtigt träd på gården ... har nu ett helt världsnaturarv (Lapponia) som hemmamarker. Vilken skillnad!

Också kul att "prata björn" med Håkan Vargas; jag köpte hans bok i fjol och blev imponerad av hans "story", och parets uthållighet som företagare i en smal företagsnisch (http://www.swedenwildlife.se/sv/).

Angående nedmonteringen av utställningar har jag svårt att förstå att alla som ställt ut måste dra sina grunkor på små kärror långa vägar till en parkering långt utanför, bara för att Sthlmsmässan skall kunna lasta mattor med sin truckar, som tar timmar i tid. Varför kan de inte samla ihop mattorna i något hörn och vänta med att lasta i bilar, och istället låta dyrt betalande utställare köra fram sina bilar till dörrarna utanför, och bekvämt lasta. För att få köra hem. Gäller också mat o vinmässan.

Skulle det ha varit möjligt hade också jag hunnit till hamnen i tid, och kunnat ta nattfärjan till Åbo istället för att betala ännu en hotellnatt och sen sitta en hel dag på sjön ...

Mindre mat, mest vin

Direkt ur ugnen. Mat och vinmässan, Älvsjö. 13.11.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 318/366.

Gjorde en avstickare till grannmässan under eftermiddagen men tyckte den var ganska enformig, mest vinprovning. Däremot hittades ett utmärkt lunchställe; alltid något.