Mässreflektioner

Mitt flytande kontor. Ålands hav 14.11.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 319/365.

Tack vare internet går inte en hel dag på sjön "helt till spillo"; kan jobba med fin skärgårdsutsikt i en lugn och tyst hyttavdelning.

Sitter och summerar fyra dagar på Fotomässan, som vi (Axxell Utbildning) använder som "övningsobjekt för utställningsverksamhet", där de fotokursdeltagare som jag har hand om ställer ut bilder (liksom många andra skolor) som de jobbat med från början till slut.

Men de väggar som vi hängde på är av uruselt material, verkar vara de billigaste spånskivor som Stockholmsmässan hittat ... (mest papper, mjuka inuti), som nätt och jämt höll tunga fototavlor med glas och aluminiumramar. Inget under att de flesta inte ens ids rama in ...
Men att öva att förädla bilder genom inramning är också viktigt.

Trots att Fotomässkonceptet verkar ha "stannat i utvecklingen" ser jag ändå en närvaro som värdefull. Trevligt att ha tid att prata med olika utställare, ha möjlighet att titta noga på olika typer av utrustning, material (t.ex. Crimsons fina "printmaterial") och ta del av bildvisningar. De senare tenderar dock att bli rätt stökiga med en massa "ljudföroreningar" i öppna utrymmen. Annat är det att sitta i ett tyst auditorium på en fotofestival, det är bildnjutning för öga och öra.

Hade bl.a. en givande pratstund med Serkan G; gillar killen från Istanbul som nu lär sig att leva året runt i Lappland, och lärt sig att trivas med det (och lärt sig åka skidor). Killen som växte upp med ett enda futtigt träd på gården ... har nu ett helt världsnaturarv (Lapponia) som hemmamarker. Vilken skillnad!

Också kul att "prata björn" med Håkan Vargas; jag köpte hans bok i fjol och blev imponerad av hans "story", och parets uthållighet som företagare i en smal företagsnisch (http://www.swedenwildlife.se/sv/).

Angående nedmonteringen av utställningar har jag svårt att förstå att alla som ställt ut måste dra sina grunkor på små kärror långa vägar till en parkering långt utanför, bara för att Sthlmsmässan skall kunna lasta mattor med sin truckar, som tar timmar i tid. Varför kan de inte samla ihop mattorna i något hörn och vänta med att lasta i bilar, och istället låta dyrt betalande utställare köra fram sina bilar till dörrarna utanför, och bekvämt lasta. För att få köra hem. Gäller också mat o vinmässan.

Skulle det ha varit möjligt hade också jag hunnit till hamnen i tid, och kunnat ta nattfärjan till Åbo istället för att betala ännu en hotellnatt och sen sitta en hel dag på sjön ...

2016-11-14 15:51   Svedje

Tänkvärda och viktiga reflektioner, som jag hoppas även når Stockholmsmässans ansvariga.

2016-11-14 22:33   gorred

Jo - om jag fattar dig rätt så verkar det som om det kokar ner till just det du beskriver; en deklinerande utställning men med de goda möjligheterna till möten, diskussioner och reflektioner, vilket var/är min uppfattning också.
//GöranR