Lundgrens fotoboksklassiker

Ur mitt fotobibliotek. Åbo 4.9.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 248/366.

Härom dan hittade jag på ett antikvariat Svante Lundgrens bok "Kameran i naturen" (1953/136 s) som var hans sjunde bok. Hans första bok (om Sarek) utkom 1946.

För mig var Svante Lundgren en viktig inspiratör och lärare på distans, via hans böcker "Kameran i motljus" (1958/76  s) och "Motiv i natur" (1962/179 s). Dessa två böcker var mina första fotoböcker, inköpta i februari och mars 1968, som jag lusläste innan jag hade köpt mitt livs första kamera (Canon FX) senare under våren. Jag var då 16 år och ingen i byn ägde en systemkamera före mig ...

När jag läste boken om motljus hade jag  aldrig hållit i en riktig systemkamera och aldrig sett ett mörkrum, och kapitlet om gammavärden och svärtningskillnaden på negativ var för mig hebreiska.

Nu när jag på nytt bläddrar i böckerna frapperas jag av hur modern boken "Motiv i natur" måste ha varit på sin tid, med fin layout, tryckt på bra papper och fortfarande en nyttig bok med sina fem kapitel. I slutet av boken finns en sida med exponeringsdata om alla de 48 bilder som finns i boken, tagna med kameror som Hasselblad, Leica M2, Linhof Technika (6x9) och Reflex Korelle.

Boken underst i A4-format heter "Kust" (1957/170 s) med ett intressant material. Lundgren var både skicklig fotograf och en bra ordhantverkare och pedagog. Han gav ut ett 20 - tal böcker under sina aktiva år. Född 1913, dog 1988.

Bara så kul att ha ett litet grepp om hur fotografering har utvecklats under decenniernas lopp i Norden.

Fotofestival - bästa klassrummet

Stadshuset ytterdörr. Hangö 3.9.2016. Foto: Håkan Eklund.

För aspirerande fotografer är en fotofestival ett suveränt bra klassrum för den som är uppmärksam, vetgirig och ambitiös. Här finns mycket att lära, att låta sig inspireras av och att kunna ta del av olika fotografers försök och misstag. En fotokonstnär måste ju hela tiden förnya sig, experimentera och söka nya vägar att uttrycka sig i bild (och ord). Ibland lyckas det, ibland inte.

Förutom en ordentlig dos bilder, bildsyn, bildberättelser är det lärorikt att studera olika bildvisares sätt att presentera sina bilder och lägga märke till både fungerande och mindre fungerande koncept. Det samma gäller arrangemangen i stort.

Hangö fotofestival, som numera är ett en-dags arrangemang i stadens anrika stadshus, bjöd detta år på många intressanta fotokonstnärer. De tre namn som dominerar postern på bilden ovan (Andersson/Willamo/Kantanen) utgjorde ryggraden, men jag gillade också mindre kända fotografers presentationer, t.ex. Teemo Oksanens svartvita vintriga landskapsbilder var tilltalande.

En dag i Hangö

Morgonstund har ... Hangö 3.9.2016 kl. 07. Foto: Håkan Eklund. Nr 247/366.

Tidig morgon i Hangö, Finlands sydspets. Ljudlandskapet fylls av flyttande piplärkor, de flesta är trädpiplärkor men åtminstone en rödstrupig piplärka kan urskiljas. Det handlar om hårfina nyansskillnader i läte, som skall övas.

Alla de vanliga kan jag utan och innan, dvs. också alla subtila kontaktläten. Men de mera ovanliga skall övas; i bilen har jag en CD med kontaktläten som jag ofta låter snurra. Till slut fastnar en del, medan andra aldrig ...

Just nu över jag att lyssna in mig på taigasångare, som brukar dyka upp i oktober. Och det är från kontaktläten dessa fåglar avslöjas, när de provianterar i någon träkrona några korta minuter, innan de drar vidare.

Tillbaks till staden

Tillbaka till studielyan. Berghäll, Helsingfors 2.9.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 246/366.

Ett utsatt yrke

Värdefulla torrvädersdagar. Pemar 1.9.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 245/366.

Få yrken är så utsatta för yttre "makter" än jordbrukarens. Hur man än skulle vilja, så går det inte att skörda stråsäd i regn ...

Solvädersdagar mellan de ständiga lågtrycken är värdefulla. Som här.