101 dagar kvar av året

Morgonsol i Åbo. 21.9.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 265/366.

Vid kusten

Höst i Merikarvia.  Krookka hamn (ett avskilt hörn ...), 20.9.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 264/366.

Riksväg 8 mellan Åbo och Vasa är en synnerligen tråkig vägsträcka. Spikrak skär den genom skogar och odlingsbygder; trots att det är en kustväg ser man aldrig havet. Det är en transportsträcka mellan punkt A och B ...

Det är bara i min hemkommun Oravais, som ligger en halvtimme norr om Vasa, som riksåttan har kontakt med Bottenviken. Sen får man igen köra några timmar norrut utan havskontakt.

Annat är det med den gamla kustvägen som ringlade sig fram från kustby till kustby, då var det nära till fiskehamnar.

Idag på väg från Vasa till Åbo ville frun att vi för en gångs skull skulle sakta ner, och ta oss ut till ett gammalt kustsamhälle som vi aldrig tidigare besökt. Det fick bli Merikarvia (Sastmola på svenska) i Satakunda som ligger precis mittemellan kuststäderna Kristinestad och Björneborg. Det visade sig vara ett trevligt samhälle med kustnära bebyggelse och drygt 3000 invånare (finskspråkiga).

Öar större än 0,5 ha finns det 571 st av i kommunen. Också det ett mått.

Landareal 450 km2 och havsareal 430 km2.

Trankväll

Tranhimmel. Söderfjärden, Vasa 19.9.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 263/366.

Sista kvällen i Vasa. Kunde inte låta bli att igen köra ut till odlingsområdet med tranor, och igen njuta av deras uppbrott när de flyger ut till skärgården för övernattning.

Redan det att lyssna på en himmel fylld med ropande tranor är en njutning. Stämningsfullt.

Om bloggkommentarer

Frank Simonson laddar sin hemmagjorda bössa. Spokane, USA hösten 1982. Foto: Håkan Eklund.

Läste en diskussion om bloggkommentarer; en del vill bli kommenterade, andra bryr sig inte. Några konstaterade att bildflödet idag är så enormt, att det skall till något extraordinärt för att reagera. Det senare är en vardagsverklighet som det gäller att förstå.

Samtidigt avspeglar diskussionen också det faktum att vi alla har olika motiv för vårt bloggande.

Låt mig redovisa varför jag bloggar på FS:
- jag vill aktivera mig själv att fotografera varje dag = ett hantverk att hålla levande
- jag har gett mig tusan på att ta minst en bild per dag, som jag publicerar på bloggen, för att ha ett mål
- jag gör detta av helt "egoistiska" skäl, att aktivera mig själv; som vuxen krävs konkreta mål, detta är ett enkelt sådant; alla förstår säkert att majoriteten av bilderna är helt "mediokra" (och det bjuder jag på) och inte speciellt utvalda, eftersom många är snapshots, snabbt tagna, dock dokumentär dagboksfoto ...
- jag har också sedan länge beslutat att skriva varje dag, åtminstone något, också det ett hantverk som kräver övning
- jag är inte ute efter någons "gillande", blir inte heller kommenterad så ofta, som är helt ok för mig
- jag försöker hela tiden minimera min tid vid datorer och andra "gadgets", därför har jag sedan länge valt bort FB och andra sociala medier, för mig räcker det bra med en FS-blogg som samtidigt fungerar som en utmärkt illustrerad dagbok på nätet som jag själv har stor glädje av
- jag skriver/har skrivit i tidningar och olika typer av publikationer i Finland (= det svenskspråkiga området) i fem decennier, har inget behov av att synas och höras för "att vara populär", jag skriver (i tidningar) för att fungera som en opinionsbildare i vissa frågor (som också genererar "fiender", som i sin tur gör att jag avstår från FS-flödet ...)
- jag spenderar heller inte så mycken tid med att kolla andra bloggare på FS, som gör att jag heller inte sätter tid på att kommentera andra, fast jag gärna skulle göra det
- jag vet att den som är flitig att kommentera andra, får motsvarande "artighetskommentarer" på egen blogg, men eftersom det inte är mitt motiv (dvs. att vara "populär"), blir det inte av
- jag tycker heller inte att det har någon större betydelse om man blir kommenterad eller inte, gärna nog kommentarer kring någon åsikt eller om innehållet in något textstycke, men små "fjuttiga" bloggbilder är nog inget att dra stora växlar på, bildmässigt sett (sen finns det ju massor av layoutmässigt snyggare bloggforum än just FS-konceptet ..., för den som är ute efter något fint)

Ok. Denna lista kunde göras hur lång som helst, men slutar här.

Bilden ovan visar farfars systers son, emigrantättling, som jag besökte 1982. Han hade varit bushpilot, varit flyglärare under kriget (lärt unga amerikanska piloter som skulle till andra världskriget), varit husbyggare etc. När han hamnade att registrera sig under kriget (i USA), och skulle fylla i föräldrarnas namn och hemort, skrev han Oravais (mamman) och Korsholm (pappan), Sweden ...

Eftersom föräldrarna var Swedish så trodde han att de kom från Sverige (han hade nog inte varit en aktiv lyssnare när han var liten ...), visste inte att man kunde vara svensk och komma från Finland (= också en orsak till att jag gärna bloggar på FS, att också visa på att det finns svenskar utanför Sveriges riksgränser av idag ...). :-)

Korsholms kommun hittas i Österbotten, Finland, med staden Vasa i mitten.

Tranor i tusental

Söderfjärden, Vasa 18.9.2016 kl 18.45. Foto: Håkan Eklund. Nr 262/366.

Tranor från norra Sverige och Finland, Västerbotten och norra Österbotten samlas varje höst i tusental på Söderfjärdens åkrar. Ungefär en timme före solnedgång börjar de bryta upp för att flyga ut till Kvarkens skärgård för övernattning. Idag gick solen ner kl. 19.45.

På bilden ovan hittas mer än 400 stycken, en tiondedel av alla som passerade. Om några veckor drar de vidare till Estland.

https://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6derfj%C3%A4rden

Söderfjärden är en slätt i Solf - Sundom i Österbotten, Finland som ligger ca 10 km söder om Vasa stad. Slätten är belägen i en 560 miljoner år gammal meteoritkrater (från sena Ediacaran). Kratern har en diameter om 6 km och ett maximalt djup om 300 m. Den är fylld med kambrisk sandsten som enbart är synligt i den yttre ringen. Det finns även en upphöjning i centrum av kratern, men denna är begraven under jord. Området var våtlandskap efter att ha stigit upp ur havet med landhöjningen men dränerades kontinuerligt under 1920-talet. Idag är området uppodlat och klart synligt från luften som ett stort, cirkelformat fält. Detta gör Söderfjärden unikt bland de finländska nedslagskratrarna som i övrigt åtminstone delvis är under vatten.