Om bloggkommentarer
Frank Simonson laddar sin hemmagjorda bössa. Spokane, USA hösten 1982. Foto: Håkan Eklund.
Läste en diskussion om bloggkommentarer; en del vill bli kommenterade, andra bryr sig inte. Några konstaterade att bildflödet idag är så enormt, att det skall till något extraordinärt för att reagera. Det senare är en vardagsverklighet som det gäller att förstå.
Samtidigt avspeglar diskussionen också det faktum att vi alla har olika motiv för vårt bloggande.
Låt mig redovisa varför jag bloggar på FS:
- jag vill aktivera mig själv att fotografera varje dag = ett hantverk att hålla levande
- jag har gett mig tusan på att ta minst en bild per dag, som jag publicerar på bloggen, för att ha ett mål
- jag gör detta av helt "egoistiska" skäl, att aktivera mig själv; som vuxen krävs konkreta mål, detta är ett enkelt sådant; alla förstår säkert att majoriteten av bilderna är helt "mediokra" (och det bjuder jag på) och inte speciellt utvalda, eftersom många är snapshots, snabbt tagna, dock dokumentär dagboksfoto ...
- jag har också sedan länge beslutat att skriva varje dag, åtminstone något, också det ett hantverk som kräver övning
- jag är inte ute efter någons "gillande", blir inte heller kommenterad så ofta, som är helt ok för mig
- jag försöker hela tiden minimera min tid vid datorer och andra "gadgets", därför har jag sedan länge valt bort FB och andra sociala medier, för mig räcker det bra med en FS-blogg som samtidigt fungerar som en utmärkt illustrerad dagbok på nätet som jag själv har stor glädje av
- jag skriver/har skrivit i tidningar och olika typer av publikationer i Finland (= det svenskspråkiga området) i fem decennier, har inget behov av att synas och höras för "att vara populär", jag skriver (i tidningar) för att fungera som en opinionsbildare i vissa frågor (som också genererar "fiender", som i sin tur gör att jag avstår från FS-flödet ...)
- jag spenderar heller inte så mycken tid med att kolla andra bloggare på FS, som gör att jag heller inte sätter tid på att kommentera andra, fast jag gärna skulle göra det
- jag vet att den som är flitig att kommentera andra, får motsvarande "artighetskommentarer" på egen blogg, men eftersom det inte är mitt motiv (dvs. att vara "populär"), blir det inte av
- jag tycker heller inte att det har någon större betydelse om man blir kommenterad eller inte, gärna nog kommentarer kring någon åsikt eller om innehållet in något textstycke, men små "fjuttiga" bloggbilder är nog inget att dra stora växlar på, bildmässigt sett (sen finns det ju massor av layoutmässigt snyggare bloggforum än just FS-konceptet ..., för den som är ute efter något fint)
Ok. Denna lista kunde göras hur lång som helst, men slutar här.
Bilden ovan visar farfars systers son, emigrantättling, som jag besökte 1982. Han hade varit bushpilot, varit flyglärare under kriget (lärt unga amerikanska piloter som skulle till andra världskriget), varit husbyggare etc. När han hamnade att registrera sig under kriget (i USA), och skulle fylla i föräldrarnas namn och hemort, skrev han Oravais (mamman) och Korsholm (pappan), Sweden ...
Eftersom föräldrarna var Swedish så trodde han att de kom från Sverige (han hade nog inte varit en aktiv lyssnare när han var liten ...), visste inte att man kunde vara svensk och komma från Finland (= också en orsak till att jag gärna bloggar på FS, att också visa på att det finns svenskar utanför Sveriges riksgränser av idag ...). :-)
Korsholms kommun hittas i Österbotten, Finland, med staden Vasa i mitten.
Fridens
Oscar
Numera är jag bara här som läsare. Jag tycker att man ganska snabbt lär sig vilken sorts människor det är som skriver i de olika bloggarna. Det är en intressant upptäckt, men långtifrån alla bloggar är intressanta. Och någon enstaka undviker jag i ren trots :)
Kommenterar gör jag när jag känner för det, och eftersom jag inte har någon "rygg att klappa på" så behöver jag inte vara artig. Men jag brukar vara det ändå :)
Tack för en rolig berättelse, ha det gott! /Thomas
//GöranR
Stefan
bästa hälsningar Gunnar s