Kvarkens världsnaturarv

Utsikt över DeGeer moränerna. Svedjehamn, Björköby. Foto: Håkan Eklund. Ntr 270/364.

Gjorde en tur ut till Svedjehamn i Björköby (tidigare självständig kommun, numera del av Korsholms kommun som omger Vasa stad) innan vi svängde tillbaka till södra Finland.

Här får man (från ett utsiktstorn) en liten överblick över den skärgård som istiden format, som fortfarande reser sig ur havet med minst 1 m/sekel. Hela skärgården består av moränryggar och stenblock; ett veritabelt stenrike.

Efter festivalen

Lördagskväll i Vasa. Foto: Håkan Eklund. Nr 269/364. Foto: Håkan Eklund.

Efter en heldag i auditorium i Korsholms kulturhus med bildvisningar i från morgon till kväll, kändes det skönt att skippa fotomiddagen och bara vandra runt med kamera och stativ i timmar, i fullmånens sken, och insupa den syrerika och friska havsluften.

Bilden är  tagen nedanför Strandhotellet (= länsfängelset) i Vasa; det var kul att hitta en båthamn där man kunde gå ut på bryggorna och titta på båtar. I Åbo ligger alla bryggor bakom låsta grindar och staket ...

Stämningsfull kväll med ljudet av flyttande rödvingetrastar från natthimlen. Höstkänsla.

Korsholms fotofestival visade sig vara verkligt intressant, med massor av fina bilder och -visningar. Synnerligen lärorikt för de 18 fotokursdeltagare som jag hade fixat biljetter till.

10 000 tranor

På väg till "nattkvisten". Söderfjärden, Korsholm. Foto: Håkan Eklund. Nr 268/364.

Söderfjärdens metoritkraterfält söder om Vasa är en mellanprovianteringsplats för Nordskandinaviens tranor. Som mest brukar 10 000 tranor hålla till på åkrarna i september, innan de drar vidare ner till Matsaluviken i Estland.

På bilden har jag räknat in 550 tranor; en bråkdel av de flockar som vid solnedgången lättade och drog iväg till skärgården, där de övernattar. Ett fantastiskt ljudlandskap när de passerar.

Det hade regnat på dagen och hela himlen var under kvällen ett enda spännande molnlandskap-

Ett gediget hantverk

De vita vackra. Hirvensalo, Åbo 24.9.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 267/364.

Bläddrar i bokverket "Den åttonde dagen" (155 s, 2001)  och njuter av text-, bild- och bokhantverket. Allt igenom gediget arbete med bilder av Hans Strand och text av Bo Landin.

På ett ställe skriver han  bl.a. så här: "Jag lutar mig mot den grova björkstammen och håller den späda harsyran i min hand. Det är som att betrakta ett underverk. Det är en oerhört befriande känsla att inte förstå allt. Den drivkraft sökandet skapar, är all utvecklings moder."

Så sant.

Om populistiskt struntprat

Borta i förgängligheten om några dagar. Nr 266/364. Foto: Håkan Eklund.

Det finns många  tidskrifter på svenska i Finland med små upplagor, men som är kvalitativ läsning allt igenom. En sådan är Nya Argus som är inne på sitt hundraåttonde år. Text i två spalter och sparsamt med illustrationer, men fylld med lässubstans.

Ledaren "Debatt om debatten - om motsättningar i flyktingfrågan" skriven av Jessica Parland -von Essen är synnerligen tänkvärd. Sånt som vår populistiska utrikesminister Soini borde läsa. Men han gillar ju inte svenska, eller finlandssvenskar, eller många andra för den delen. Just nu mår han väl speciellt dåligt när en massa desillusionerade flyktingar från arabländer väller in i hans domäner.

Det är riktigt lagom åt honom ...

Jessica P skriver bl.a. så här: "Problemet är att populism inte kräver någon som helst logik. Fakta biter inte på dem som är svårast att övertala. Vi kommer sannolikt under resten av den västerländska civilisationens historia att få dras med folk som odlar konspirationsteorier som frenetiskt bekämpar vetenskap och fakta. Fanatiker vägrar diskutera fakta som kan ledas i bevis, de hittar ständigt på nya argument och osanningar. Det  finns personer som till vilket pris som helt vill vidhålla sin världsbild och som messianskt predikar sina vanföreställningar. De har sannolikt alltid funnits, men i dag får de så mycket mer synlighet."

Donald Trump på andra sidan Atlanten är en likadan gaphals som tror att man bygger ett samhälle med vulgärspråk, populistiskt strunt och genom att trampa ner och förnedra andra. En sådan som president för ett civiliserat folk? Hoppeligen inte ...

Jessica Parland-von Essen avslutar sin ledare med stycket: "Vi måste slå vakt om vår debatt, om betydelser och om språket, det viktigaste verktyget i vårt samhällsbygge."

Jag har för många år tillbaka slutat läsa läsarkommentarer på olika nätsidor, håller mig borta från FB, tittar alltmer selektivt på nyheter - och försöker minimera mängden mentala och verbala föroreningar som håller på att förgifta mänskligheten. Skulle jag bara kunna, skulle jag helst av allt bo ute på en liten isolerad ö, eller i en stockstuga vid en avlägsen sjö uppe i  Lappland.

Nära naturen.