Om populistiskt struntprat

Borta i förgängligheten om några dagar. Nr 266/364. Foto: Håkan Eklund.

Det finns många  tidskrifter på svenska i Finland med små upplagor, men som är kvalitativ läsning allt igenom. En sådan är Nya Argus som är inne på sitt hundraåttonde år. Text i två spalter och sparsamt med illustrationer, men fylld med lässubstans.

Ledaren "Debatt om debatten - om motsättningar i flyktingfrågan" skriven av Jessica Parland -von Essen är synnerligen tänkvärd. Sånt som vår populistiska utrikesminister Soini borde läsa. Men han gillar ju inte svenska, eller finlandssvenskar, eller många andra för den delen. Just nu mår han väl speciellt dåligt när en massa desillusionerade flyktingar från arabländer väller in i hans domäner.

Det är riktigt lagom åt honom ...

Jessica P skriver bl.a. så här: "Problemet är att populism inte kräver någon som helst logik. Fakta biter inte på dem som är svårast att övertala. Vi kommer sannolikt under resten av den västerländska civilisationens historia att få dras med folk som odlar konspirationsteorier som frenetiskt bekämpar vetenskap och fakta. Fanatiker vägrar diskutera fakta som kan ledas i bevis, de hittar ständigt på nya argument och osanningar. Det  finns personer som till vilket pris som helt vill vidhålla sin världsbild och som messianskt predikar sina vanföreställningar. De har sannolikt alltid funnits, men i dag får de så mycket mer synlighet."

Donald Trump på andra sidan Atlanten är en likadan gaphals som tror att man bygger ett samhälle med vulgärspråk, populistiskt strunt och genom att trampa ner och förnedra andra. En sådan som president för ett civiliserat folk? Hoppeligen inte ...

Jessica Parland-von Essen avslutar sin ledare med stycket: "Vi måste slå vakt om vår debatt, om betydelser och om språket, det viktigaste verktyget i vårt samhällsbygge."

Jag har för många år tillbaka slutat läsa läsarkommentarer på olika nätsidor, håller mig borta från FB, tittar alltmer selektivt på nyheter - och försöker minimera mängden mentala och verbala föroreningar som håller på att förgifta mänskligheten. Skulle jag bara kunna, skulle jag helst av allt bo ute på en liten isolerad ö, eller i en stockstuga vid en avlägsen sjö uppe i  Lappland.

Nära naturen.

2015-09-23 22:34   alf109

Populismens och knäppskallarnas genomslagskraft har nog aldrig varit större, man kan bli deprimerad för mindre.
Ha det gott.
-affe

2015-10-19 10:54   Sten Björklund

Det är en tid sedan du skrev de här, sitter nu och läser igenom en del missade bloggar som du skrev när jag inte hade tillgång till internet. Väljer att kommentera den här av alla intressanta inlägg.
När det gäller politiker så är det samma här i Sverige, en samling virrhjärnor som inte vet vilket ben dom ska stå på när väljarstödet minskar. Moderaterna har ändrat sig och vill att kommunerna själva ska bestämma om tiggeri ska tillåtas. Undra hur det blir i Danderyds kommun ? En av Sveriges rikaste kommuner. Dom skröt att dom i alla fall hade fördubblat antalet flycktingar i sin kommun. Tog i emot 30 st. förra året och nu var dom dubbelt så många.

Som du avslutar kan det nog vara bra att göra, stänga av allt negativt omkring en. För ett halvår sedan blev det för mycket och vi bestämde att tillbringa en månad i en stockstuga på en avlägsen plats. En mil väster om Jokkmokk fick bli vår tillflycktsort. Min äldsta dotters kille äger stugan. Han vandrade norr om uralbergen i en månad och under tiden vaktade vi stugan. Det var en fin månad och jag kände bara att jag måste återvända på hösten, så det blev en vecka i september också. Ingen TV eller dator. Bara naturen utanför.

Lavskrikorna mötte oss varje morgon utanför stugdörren. När vi varit i Jokkmokk för att handla kom lappmesarna fram till bilen och visade upp sig. Utan att tveka åt dom ur handen. Nere vid stranden fanns småskrak, storskrak, knipa och gräsänder. Såg också för första gången sjöorre, även en kull salskrake. När jag tänker på hur det en gång var i min " egen " skog så var det som att vrida klockan tillbaks 40 år.
Sten