En ödets stund i Hangö

Röda armén tar över Hangöudd. Långfredagen den 21.3.1940 kl. 13.30. Foto: SA-kuva.

Detta är en mycket unik bild. Här har den sovjetiska delegationen just landat på isen utanför Hangö stad, strax efter vinterkrigets slut. I fredsavtalet "tvångsarrenderade" ryssarna Hangöudd för en tid på 30 år, för att etablera en marinbas (för att kunna "stänga av" Finska viken, till skydd för Leningrad).

Längst till vänster den finska flygkaptenen Tommi Maunula som hade ansvar för den temporära landningsbanan (på isen), bredvid honom den sovjetiska delegationens ledare marinkommodor Mitrofan Moskalenko. Mannen i hatt (andra från höger) är Hangö stadsingenjör Carl-Henrik Nyström - som är morfar till den svenska artisten Lil Lindfors (född i Helsingfors).

Det var detta ryssarna ville hösten 1939, dvs. att få etablera militärbaser i Baltikum och i Finland. De baltiska länderna sade motvilligt ja, och blev ockuperade. Finland sade nej, och hamnade i krig (vinterkriget). När vi förlorade kriget (men inte självständigheten) tvingade sen ryssarna till sig det område de ursprungligen ville ha ... (se Krim, östra Ukraina i dag ...).

När fortsättningskriget bröt ut i juni 1941 blev förstås detta en krigszon, bl.a. med många svenska frivilliga (från Sverige) på Hangöfronten.

Tack och lov blev den ryska marinbasens historia i Hangö rätt kort, detta tack vara natzitysklands Operation Barbarossa, när de pushade ut  ryssarna från Baltikum 1941 (innan de själva jagades tillbaka 1945 ...). Det är mycket tack vare Tyskland, som ryssarna inte lyckades ockupera Finland. En "detalj" som många i Norden inte tycks förstå. Vi hade ju bara en fiende, som ville åt oss, den i öster ...

I december 1941 lämnade ryssarna Hangö. Som mest hade 30 000 ryssar huserat i staden med omgivningar. Spår av deras befästningar syns ännu i dag i terrängen runt staden. När de for hade de förstört (sprängt) vitala byggnader och installationer, och minerat det mesta, samt placerat en massa tidsinställda bomber i olika byggnader.

Men detta är en lång hisoria, för lång för en blogg.

I lokalhistorikern Tomy Karlssons bok "Krigszon Hangöudd 1939-45" finns allt beskrivet. (Kan beställas från en lokal bokaffär i Hangö: [email protected]).

Ryssgubbarna blommar

Gult längs vägar. Ryssgubbe (Bunias orientalis). Åbo 14.6.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 165/364.

En trevlig växt som livar upp vägkanterna i stora delar av Åbo veckan innan midsommar är ryssgubbe. En 2-årig (perenn) och  nykomling som härstammar från Ryssland.

Den anlände till Finland i djurfoder med den ryska armén under den tid Finland tillhörde kejsardömet (1809-1917).

De första fynden är från mitten av 1800-talet. Ryssgubben var ett besvärligt ogräs i Ryssland och i Sverige, men har inte etablerade sig på allvar på de finska åkrarna.

Ryssgubben utvecklar första året en grov pålrot från vilken det under följande år växer upp blommande skott. Roten kan gå ned till 1,6 m djup. Nya skott kan utvecklas ur knoppar på avbrutna rotdelar.

Ryssgubben föredrar friska växtunderlag med tjockt mullskikt. Till exempel på Sveaborgs vallar utanför Helsingfores finns speciellt stora bestånd av ryssgubbe. Arten sprider sig huvudsakligen med sina frön, vilka har en god grobarhet. Fröna sprids vintertid på snön. Ryssgubbens blommor doftar karakteristiskt sötaktigt.

En blomma till brudparet

Teveronika på skärgårdsö. Brännskär 13.6.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 164/364.

Hemkommen från skärgården har vi i familjen hållit ett öga på det fina bröllopet i Stockholm; ett stiligt par som verkar stå med fötterna på jorden.

Speciellt gillar jag att prinsen har skägg som en riktig skeppare och konstnär, och inte behöver finpoleras med en "klichéaktig businesslook". Bra med personlig touch; äkta vara.

Senaste sommar fotograferade jag prinsen en tidig söndagsmorgon ombord på ett svenskt örlogsfartyg i Aura å, här i Åbo.

Nattgräs

Blommar i natten, kl.23.15. Hirvensalo, Åbo 12.6.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 163/364.

Härligt juninattsväder. Lungt, varmt, fräscht. Kollade in olika ställen där nattsångare brukar hålla till, kammade noll. Inga busksångare, ingen gräshoppssångare - bara en ensam näktergal. Men sen körde jag bara på måfå; har inte kommit mig för att kolla in "noteringar på nätet".

Skulle gärna ha varit upp hela natten, men har tidig väckning. Skall ut till skärgården i morgon, måste hinna sova lite. Usch ...

Tog några gräsbilder med stativ och med  lång slutartid. Det blommande gräset stod alldeles stilla. Redan det är nära nog ett underverk. Denna blåsiga vår och försommar.

Tilia

Parklind. Åbo 11.6.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 162/364.

Parkerade bilen en stund och väntade på en person, passade på att söka ett motiv, och hittade detta intill trottoaren. En ny gren söker sig ut rakt från stammen. Underbart.

Lindsläktet (Tilia) omfattar ca 30 arter, huvudsakligen träd från det norra halvklotets tempererade områden. I Europa finns 5 naturligt förekommande arter. Linden eller skogslinden är det vanligaste och längst norrut förekommande av de sk. ädla lövträden i Finland.

Skogslinden kan skiljas från parklinden (T. x europaea), ett vanligt parkera, på att parklindens stam är grov och knölig medan skogslindens stam är slät. Parklindens bladundersidor är undertill ljusgröna, medan skogslindens blad är blågröna. Man utnyttjade förr trädets bast att göra bl.a. rep och mattor av och detta var en värdefull handelsvara. Veden är mjuk så den lämpar sig bra för att tälja föremål och sniderier.

Skogslinden är ett bra honungsträd. Te av bladen är lugnande, väldoftande och har god smak.

http://www.luontoportti.com/suomi/sv/puut/skogslind