Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Nyttiga idioter


Strax innan mellanmålet...             Åbo 26.5.2014. Foto: Håkan Eklund.

Ögnar igenom en landsortstidning (Vasabladet) och hittar en debattartikel med rubriken "I Vasa häckar inga storskarvar" (26.5.2014). Skribenten framhåller att arten ifråga är kinesisk skarv, Phalacrocorax sinensis, som han påstår är inplanterad i Europa.

Detta är ingen ny "grej", likadana artiklar av samma skribent har ingått i samma tidning i åratal och som uppbackats med redaktionellt material.

Det som tidningshuset inte förstår är att de förlorar sin trovärdighet bland sakkunniga genom att sprida desinformation i en hel region. Man ger helt enkelt biologiskt okunniga läsare det man tror att de vill ha ... Skulle det gälla ekonomi skulle det kallas för lurendrejeri, när det gäller naturvärden - tycks tröskeln vara lägre.

Skulle man göra en gallupförfrågning i tidningens spridningsområde skulle man få just detta svar, att dessa "kinesiska skarvar" är inplanterade, och har ingen "hemortsrätt" i vår fauna. Då har man som tidning låtit sig bli en s.k. nyttig idiot, ett instrument för populism. Behöver vi sådana?

Ett av problemen på dessa tidningsredaktioner är att de saknar journalister som vet något om biologi/ekologi. Men skulle det finnas lite mera klokskap inom ledningen skulle de samla till sig externa experter som faktaredaktörer istället för att låta sig förledas av "kvasivetenskapare" som de använder som husgudar.

Så länge vetenskapen anser att arten storskarv (Phalacrocorax carbo) har sex olika underarter, varav P.carbo sinensis är den ena (som i Sverige kallas för mellanskarv) hjälper det inte att populistiska skribenter och debattörer upphöjer den med artstatus och ger den ett nytt namn. 

Åtminstone så långt kunde man ju förvänta sig att ett tidningshus skulle orka hänga med, att de skulle ha detta klart för sig, och inte svälja allt med hull och hår. Det finns ju vetenskaplig litteratur att utnyttja, det finns universitet i landet, forskningsinstituet etc.

Och trots att dessa redaktörer inte är biologiskt kunniga torde de ju vara läskunniga, eller "ringkunniga" - det är ju bara att kolla upp med sådana som kan.

Det som dessa landsortstidninger inte heller skriver om är att denna underart har en utbredning som sträcker sig från Kina till Västeuropa (jag fotograferade den i Azerbaijan senaste höst där den häckar på oljeplattformar i Kaspiska havet), och att den gynnas av övergödning (ex. i Östersjön) som skapar ett matöverflöd via växande mörtfiskpopulationer.

Jag brukar kalla fågeln för en eutrof budbärare som vi människor själva har bjudit in i våra vatten när vi inte stoppat de näringsläckagen som fortgått i en mansålder (hälften kommer från våra åkrar ...). Det finns massor av andra arter som också gynnats av detta, den lilla vackra svarthakedoppingen har också flyttat ut från eutrofa slättsjöar för att häcka i skärgården, i "saltsjön".

Trots att denna skarv också använts som hjälpreda vid fiske (en gammal kinesisk teknik) också i Europa i tiden, så klarar nog fåglar av att bredda sina utbredningsområden på egen hand. Hittar de nya områden där det finns gott om mat och boplatser, utnyttjar de det. Det finns hela böcker om detta.

Angående eventuell skarvjakt, så tycker jag att arten gärna kunde bli jaktbar - om det är för köttets skull. Om orsaken är att man hatar arten och ser den som en "kriminell", då kan den gärna fortsätta att vara fridlyst ...

Vi skall komma ihåg att vi själva är orsaken till skarvens enorma ökning genom att låta Östersjön bli till en "kloak", som ibland kategoriseras som världens mest förorenade innanhav.

Som man bäddar får man ligga ...

Nr 146/365.





Postat 2014-05-26 21:40 | Läst 1682 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Stor och liten


Dotter och mor. Åbo 25.5.2014. Foto: Håkan Eklund.

Passade på att ta en närbild av identiska fötter när dotter Kiara vilade med dottern Cassandra (f. 6.4.2014, alldeles för tidigt - då 1,7 kg idag 6 veckor senare 3,4 kg ...).

Nr 145/365.

Postat 2014-05-25 22:34 | Läst 1500 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Bucklan är vår


Vinnarpokalen och vinnarlistan. Oravais 24.5.2014. Foto: Håkan Eklund.

Tävlingen pågår som sagt i 20 timmar. Mitt lag sov knappa 2 timmar, sen fortsatte vi. Vi betade av en massa olika biotoper och lyckades se rätt många förväntade arter. Men vi hittade inga sällsyntheter.

Sen när det var genomgång och de andra lagen började räkna upp flodsångare, kärrsångare, busksångare, vaktel, kornknarr, vattenrall och allt sådant som är ovanligt i trakten - insåg vi att detta inte skulle sluta bra för vår del.

Överraskningen var desto större när det ändå visade sig att vi hade flest arter! Vi hade fått ihop 122 olika arter, följande lag hade 116 arter. Som visade sig att vår taktik var rätt bra, att metodiskt söka upp arter som talltita, tofsmes, domherre, nötskrika - som vi ofta brukar missa. De väger ju lika mycket på listan som en raritet.

Man kan ju tycka att sånt här är "onödigt och löjligt", men vad är nu viktigt här i livet? Den dag man går till de sälla jaktmarkerna kan det vara kul att sitta på en molnkant och också minnas något roligt ... För oss som bor i förskingringen ger detta en fin kontakt till hembygden och alla trevliga kompisar samt besök i fina fågelmarker. En vink om faunans tillstånd fås också; t.ex. inte ett enda lag såg en enda ormvråk, dalriporna är borta och snart också ortolansparvarna. Istället är storskarv, vitkindad gås, havsörn och svarthakedopping allt vanligare.

Vandringspriset är troligen unikt i sitt slag i dylika sammanhang, som kompisen Johan Antus har låtit laga i USA - en riktig amerikabuckla.

Nr 144/365.

Postat 2014-05-25 21:53 | Läst 1272 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

20 h skådning


Spaning efter kustfåglar. Storsand, Munsala 23.5.2014 kl.22.45. Foto: Håkan Eklund.

Här är vi inne på vår femte tävlingstimme, vi är ute vid Bottniska vikens kust och har just kollat in vår 76:e art. Klockan är 22.40 och solen försvinner snart bakom havshorisonten.

Det är varmt (+ 19 C) och jag skådar fortfarande i shorts. Det har aldrig tidigare hänt under detta årliga "Fågelrally" som arrangeras av Oravaisnejdens naturvetarklubb.

På bilden ovan spanar Allan Stenmark efter kustfåglar; detta är en av de få lokaler längs vår rutt där havstrut, kustlabb, sjöorre och svärta kan hittas (vi noterade alla utom svärtan).

Min gamla kompis Johan Antus som jag växte upp med i hembyn hade kommit hem hela vägen från New Jersey för att delta i tävlingen, det har han gjort nu under några år. Det kan man kalla hembygdskärlek. Johan och jag började skåda tillsammans 1965, tio år senare emigrerade han till USA.

De (nya) arter som vi tog på denna lokal var: gök, järnsparv, havstrut, skedand, kustlabb, ärtsångre, sjöorre och grå flugsnappare. Innan det hade vi sen kl. 18 när tävlingen startat kollat in åtta olika lokaler längs Monåvikens kust, som är rätt fågelrika. Bland annat hittade vi några fina myrsnäppor och en småsnäppa.

I laget hade vi Hilding som bor i Flen, men är född i Oravais, Johan (ovan) boende i N.J. också född i Oravais, Lasse från Helsingfors (min gäst), Allan som bor i Oravais, född i Purmo och jag som är född i Oravais, men bosatt i Åbo. Detta är vårt dilemma, vi har ingen koll på var olika specialarter håller till (ex. häckar just i år ...) - det är bara Allan som bor på orten, men vi vet nog var det lönar sig att söka ...

Nr 143/365.

Postat 2014-05-25 19:51 | Läst 1417 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Pest och pina


Allergikälla; inte min vän längre. 22.5. 2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 142 /365.


Postat 2014-05-25 19:36 | Läst 1417 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
Föregående 1 2 3 ... 7 Nästa