Ingen trevlig påsk i öster

Påskkänsla. Biskopsgatan, Åbo 15.4. 2014. Foto: Håkan Eklund.

Den svada som kommer från vår östra granne påminner i stort om den sovjetpropaganda som vi hjärntvättades med i ett halvsekel. Som vi i ett skede trodde var historia, inna Putin alltså.
Ett dåligt framtidstecken.

Som det nu ser ut blir det nog ingen trevlig påsk i östra Ukraina. Däremot kommer flitiga pressfotografer att hitta gott om motiv ...

Så här inleds ledaren i senaste nummer av Vasabladet:

"Ryssland varnar sina medborgare för att de på tvivelaktiga grunder kan utlämnas till USA om de besöker Finland eller andra västländer. Helsingin Sanomat kommenterade varningen i en ledare i går. Exempel på att Finland skulle ha agerat eller planerat att agera på det här sättet finns inte.

Att utså misstänksamhet och oro är ett sätt att minska rörlig­heten, minska chanserna att vanliga människor på varsin sida om en gräns möts – och gemensamt konstaterar att himlen inte finns vare sig på den ena eller på den andra sidan av gränsen.

Ukrainakrisen har lett till ett informationskrig av en intensitet som inte setts på år och dagar. Detta i en ytterst labil situation där det är en sansad dialog som skulle behövas. När alla skriker sänker den kloke volymen."

Nr 105/365.

En kvinna att beundra

Fotografen Ritva Kovalainen visar bilder. Kimitoön 12.4.2014. Foto: Håkan Eklund.

Här ovan en kvinna med Q, med "guts" att göra fotoböcker som få naturfotograferande män orkat eller vågat göra. En kvinna, fotograf och författare som jag verkligen beundrar (och hennes man är inte sämre, han visade bilder från norra Ryssland, från ett miljöförstört Murmansk  (atomubåtsskrot ...) - men det är en annan historia).

Några av Ritvas stora projekt har gällt skog. Hon jobbade 5 år (1992-1997) tillsammans med kollegan Sanni Seppo med att dokumentera vad skogen betytt för människorna i Finland  genom tiderna, grävde i arkiv, reste runt i landet och sökte bl.a. upp gamla offerträd, offerlundar etc. Det handlar mycket om våra "skogsrötter". En fascinerande bok.

På engelska heter boken "Tree people".
(http://www.puidenkansa.net/TREE_PEOPLE_BOOK.html).
"Tree People' provides a comprehensive picture of the traditional beliefs of our ancestors concerning trees and forests and of the remnants of this tradition that Finns still carry within them. 'Tree People' describes what trees can offer people besides game animals and utility articles or raw material for the industry."

Till det projektet gick det bra att få understöd och stipendier, och boken sålde bra. Fjärde upplagan är nu ute. 

Men sen fortsatte de projektet med att dokumentera vad som hände sen, när den riktiga skogen togs bort och förvandlades till industriplantager, en process som ännu fortgår. Då bidde det stopp, inga understöd, inga stipendier, inget förlag som vågade publicera boken  - trots att Ritva och hennes kollega jobbat med materialet i fyra år. Alltså gav du ut boken på eget förlag. Så är det när man berör något "industripolitiskt", som maktmänniskor håller tummen på - då börjar det bränna för många ...

Tyvärr finns boken bara på finska:
http://www.puidenkansa.net/METSANHOIDOLLISA_TOIMENPITEITA_KIRJA.html

Det är den första grundläggande fotodokumentära bok i detta ämne, fylld med fakta, känslor och saknad (efter den riktiga skogen),  illustrerad med mycket konstnärliga bilder hur det ser ut idag. För boken intervjuade hon en massa människor i olika åldrar, som förlorat sitt landskap.

Sen har hon och kollegan Sanni Seppo illustrerat den kanske finaste bok som finns om skog i Finland, som handlar om de spillror som finns kvar av finska urskogar. En av författarna (Petri Keto-Tokoi) hade jag som lärare när jag tog min skogslärarutbildning efter hemkomsten från Fiji. Ett mästerverk till bok! Och visst är bilder av urskog vackrare än av hyggen eller av enformiga monokulturer som skogsekologiskt sett är ansade till döds (förutom biomassa för industrin).

Tyvärr finns denna bok enbart på finska:
http://www.maahenki.fi/tuote/690/suomalainen-aarniometsa

Ritvas alla böcker hittas här:
http://www.puidenkansa.net/PUBLICATIONS___JULKAISUT.html

På bilden ovan visar Ritva bilder för "mina Nafoiter", dvs. Axxells naturfotokursister som består av ett härligt gäng med de mest skiftande yrken och kunnande. T.ex. killen längst till höger har varit yrkespilot för Finnair i 27 år med "long haul-flights" som vardagsjobb, nu vill han bara vara jordnära, med båda fötterna på jorden och fotografera i natur som motvikt till sitt "gamla liv".

Ur en intressant dagbok

Arbetsplatsen. Arken, Åbo 14.4.2014. Foto: Håkan Eklund.

Tillbaka vid textmaskinen. Har nu stått vid datorn sex timmar i sträck, skriver ur en intressant krigstida dagbok som skall ingå i nästa tidskriftsnummer. Känns nästan overkligt att läsa om platser långt inne i Ryssland där den finska armén höll till 1942-44.
Just nu skriver jag in detaljer från ett övergivet fångläger (med en massa kors som bara hade ett nummer ...) där dagboksskrivaren (tjänstgjorde som läkare) inrättar sin mottagning, en bit från linjerna.

Så här skriver han i april 1944, i sin illustrerade dagbok med egna svartvita bilder, innan den stora "stormen" bröt ut, och de fick lämna Östkarelen för att stopp ryssarna på Näset ...

"Ännu några kilometer och vi såg framför oss vår kommande förläggning, ett f .d. fångläger för politiska fångar. Keskimandroga fångläger var visst prototypen för sådana koncentrationsläger. Av dem fanns det visst massor i de ryska skogarna. Överst på sidan en översiktsbild. Husen stod i fyra långa rader på jämt avstånd från varandra med stall och förrådsbyggnader runt omkring och administrationen högst uppe i några små kåkar med utsikt över det hela. Runt hela området löpte något som en gång varit en dubbel pallissad i vilken vakthundar sprungit omkring. I vart hörn ett vakttorn. Själva husen var bara till en del beboeliga. JSp var inrymt i huset närmast fotografen på översiktsbilden. Vi hade det ganska bra, vinterkölden var ju över och vi hade goda kaminer, men värst väluppförda var ju husen inte. Uppe i skogen ovanför lägret fann vi en egendomlig kyrkogård. Från den är de två bilderna i mitten. Vi antog att politiska fångar var begravda här, sedan de först var och en försetts med numer i löpande följd. Man kan läsa B 50, B 51 o.s.v. på bilden. Här skulle alltså vila män från olika kretsar och olika nationer, kanske till och med mycket framstående män och allt som återstod av dem var ett nummer. Vi ryste inför denna individens bankrutt, inför detta att från människa bli förvandlad till ett nummer i en kladdig journal."

Denna dagbok skulle nog inte Putin gilla att läsa, där finska trupper huserade långt inne i hans rike, åtta år innan han föddes, och tittade på resterna av Gulagskammen, slavarbetslägren som fanns överallt. Som Stalin etablerat, som tog livet av miljoner oskyldiga ...

Nr 104/365.

Fin bildskörd

Dags för söndagens avslutande bildvisning. Brusaby, Kimito 13.4.2014. Foto: Håkan Eklund.

Sista handen läggs vid bildurval och -redigering för bildvisning. Vi hann ju bara fotografera en halv dag på två olika lokaler (tjädern + granskogsområde) men ändå hade alla kursister ett mycket fint bildmaterial; alla hittar vi "bilden i bilden" på olika sätt.

Vi hann också göra ett halvdagsbesök hos ett fotokonstnärspar som bor mitt inne på Kimitoön, nämligen Ritva Kovalainen (http://www.kovalainenritva.com/Ritva_Kovalainen.html) och hennes man Pekka Turunen (http://www.hiilinielu.fi/English/Pekka_Turunen.html) som gjorde oss mållösa.

Att sitta i deras rymliga studio och titta på utskrivna bilder på superbra papper i storlekar som räknas i metrar, och lyssna på deras fotoupplevelser och -projekt var ett äventyr som kunde fylla en hel bok!

Nr 103/365.

Med livet som insats

På patrull längs revirgränsen. Kimitoön 12 april 2014. Foto: Håkan Eklund.

Under naturfotokursens första morgon drog vi ut genaste det ljusnade för att kolla in en stackars ensam tjädertupp som valt ett landsvägavsnitt till sin spelarena.

Vi parkerade bilarna och hann vandra 100 m längs vägen när tjädern kom som på beställning, flygande från skogen och mötte oss för duell. Vi var inne på hans arena.

Sen spelade han med oss turvis på vägen och alla fick de mest intressanta bilder. Detta är förstås en ensam och förvirrad tjäder som inte längre har några rivaler i skogen, och väljer människor och bilar att duellera med. Dagens röjda, gallrade och putsade skogar (inkl. borthuggna spelplatser och betesträd) tenderar att missgynna denna vår stoltaste taigaskogsfågel.

Dock var denna tupp inte så aggressiv och farlig som den som jag illustrerade min blogg med 15.4.2007, som var den allra första bloggbilden som jag satte in på FS! För sju år sen; otroligt hur fort åren går! Här är länken:
http://www.fotosidan.se/blogs/hawk/med-i-tjaderspel.htm

Den tjädern glömde jag inte i första taget, den jagade mig runt spelreviret några kvällar. En kväll (det hade fallit lite snö) halkade jag och damp häftigt ner med stussen på en vass liten "stubbe" som gjorde att jag under följande 1,5 år hade "ont i rumpan" ... Varje gång jag satte mig kände jag av fallet, och påmindes om speltjädern.

Risken är förstås stor att denna Kimitotjäder blir ihjälkörd eller ihjälbiten av en hund, det är farligt att ha en landsväg som spelplats. Jag skulle inte ha känt till detta om inte Åbo Underrättelsers Kimitoredaktör skulle ha fotograferat och skrivit om denna tjäder, som patrullerar på hennes väg till redaktionen. Tack Monica!

Nr 102/365.