Snart svänger det

Mitt på mörka dan. Åbo domkyrka 19.12.2013 kl.13. Foto: Håkan Eklund.

Det går inte att ta miste på  det faktum att vi just nu lever under årets mörkaste tid.

Tog bilden ovan kl. 13 idag och fick använda ISO 640, f 5, 1/50 s. Alltså mitt på "ljusa" dan. Mulet och duggregn och det blev aldrig riktigt ljust.

Men - om två dagar har vi årets kortaste dag, när solen står i zenit ovanför södra vändkretsen (som går igenom bl.a. Botswana; längtar till den afrikanska savannen...).

Inkommande veckoslut svänger det hela, och vi börjar gå mot vår, när dagsljuset ökar dag för dag  ... Jihuuuuuuuu!

Nr 353/365.

I gryningen

Åbo slott, sedd från "min" ö Hirvensalo. 18.12.2013. Foto: Håkan Eklund.

En stilla dagboksbild från en lugn och stilla morgon i hundsällskap.

Nr 352/365.

Död och upphängd

Julmat för en Lanius. Friskala, Åbo 17.12.2013. Foto: Håkan Eklund.

Så här ser varfågelns matförråd ut! Den var tydligen redan mätt när den fångade musen, och då är det ju klokt att spara maten till en annan gång, när jaktlyckan är sämre och det kurrar i magen ...

Enligt boken Svenska fåglars namn av Tommy Tyrberg (1996) nämns namnet varfågel av Linné redan 1746 men är troligen äldre. "Var" kommer från varse, vaksam. Varfåglar användes i tiden av falkfängare eftersom de varnade så snart rovfåglar fanns i närheten och namnet hör sannolikt samman med detta. Arten har också kallats varfink, väktare och tornväktare.

Vad varfågelns vetenskapliga namn, Lanius excubitor, betyder hittas i Lars Ekbloms bok "Svenska fåglars vetenskapliga namn" (1991): Släktnamnet Lanius är latin och betyder slaktare, bödel och artnamnet excubitor (lat.) betyder vaktare, vaktpost. Linné tolkade namnet så här: "Den spanar efter rovfåglar och varnar småfåglar", allt enligt Ekbloms bok.

Nr 351/365.

Reflektioner kring korkat om natur

Mitt på dan. Åbo 16 december 2013. Foto: Håkan Eklund.

Sitter och grunnar på en text som jag skall kalla "Sidospår", när det gäller vissa debattämnen i dagspress och etermedia.

Några exempel.
1) Storskarv: främst är det namnet som diskuteras, och arttillhörigheten, och att den äter upp all fisk. Och de flesta tror att den är inplanterad  ...  Alltså fokuserar man bara på "verkan" (inte "orsak"), och på rykten och populism. Det är alltså inte orsaken som tycks intressera någon. Ingen journalist eller debattör lyfter fram orsaken till varför den har ökat så snabb (= för att vi har övergött Östersjön som i sin tur har fått många "skräp"fiskpopulationer att öka = mat .... och att "mellanskarven" har ett utbredningsområde från Kina till Europa, som expanderat västerut i decennier). I Finland finns det ca 18 fiskätande fågelarter med sammanlagt 600 000 häckande par. Få se när alla dessa börjar attackeras, för att de täcks äta fisk ...

2) Alfågel: i skärgården är man förbannad på att myndigheterna äntligen har förbjudit vårjakt på denna art (som troligen glömdes bort när EU-förbjöd vårjakten). All diskussion går ut på att skärgårdsborna fråntagits en del av deras ursprungsrättigheter och en urgammal tradition. Att man bara vill jävlas med dessa människor. Så är förstås inte fallet. Men visst är det märkligt att ingen reflekterar över det oetiska att (i ett rikt överflödssamhälle) jaga en art (under vårflyttningen norrut) som det går mycket dåligt för (alla musselätande dykänder har minskat i antal med 60 - 70 % under de senaste decennierna, pga Östersjöns usla tillstånd). Och att jaga en flyttfågel under våren som är på väg upp till ishavskusten för att häcka är inte förnuftigt! (Annat var det i Fattigfinland/Fattigsverige när skärgårsdborna efter en svår vinter fick färskt kött...).
I all annan normal och medern jakt låter man arterna först reproducera, häcka i fred, innan jakt tillåts. Att jaga alfågel under höstflyttningen är en helt annan sak.

3) Örn: först hann man nästa utrota våra två örnarter (jägare fick betalt för att döda örnar, i decennier ...) och de sista resterna av havsörnspopulationen var dessutom nära att gå under av miljögifter under 1960-70 talet. Och kungsörnen har förföljts under alla år, uppe i norr ... Nu när populationerna börjar likna de naturliga, innan effektiva jaktvapen blev vanliga, börjar röster höjas för att igen skjuta örnar ... Läser i rikssvenska tidningar om att den stolta kungsörnen inte får bli för vanlig (att riksdagen i Sverige skall besluta om en rovdjursproposition där kungsörnens "referensnivå" skall vara 150 par!!!! = idioti).

Samtidigt som en massa stora fåglar (örnar inkluderade) allt oftare dör i kollisioner med vindkraftverk, el-ledningar, störs av ekonomiskogsbruket etc.

Men se - där hittas väl orsaken; naturen är ju i vägen för den moderna och ekonomiskt tänkande människan ...

Jag kan inte annat är fråga mig: hur enfaldigt korkade är egentligen dagens människor? (att gårdagens var, kan man delvis skylla på kunskapsbrist, men det gäller ju inte längre idag ...).
Det är sånt som jag går och grunnar på i juletid.

Ang. dagens bild ovan: notera att det gäller att ha lamporna på inne, mitt på "ljusa" dan ... I en stadslägenhet i december.

Nr 350/365.

Orsak och verkan

Från senaste stormen. Uggleskogen, Hirvensalo 15.12.2013. Foto: Håkan Eklund.

Stormen som drog över natten till fredagen den 13:e gjorde igen stor skada på skog och egendom. Främst är det ju träd som dråsar ner och knäcker ellinjer som i sin tur gör stor skada i strömlösa hus.

Men det är en sak som jag saknar i diskussionerna, och det är orsaken till varför det blir så stora stormskador i skog. De flesta fokusera enbart på verkan (hård vind/träd har blåst ner och förorsakat så och så stora problem), just ingen funderar på orsaken (varför så många träd blåst ner ...?).

En stor orsak hittas i "ekonomiskogens struktur", dvs. likåldriga bestånd som är gallrade och skötta som ett trädgårdsland. Det skall finnas si och så många träd per ytenhet, helst av samma storlek och trädslag för att producara en optimal biomassa/hektar. I den kalkylen finns inga naturliga "katastrofer" inräknade. Dylika "odlingar" är känsliga, instabila, onaturliga och mycket sårbara.

Sen finns det massor med kalhyggen/unga planteringar, dvs. stora ytor där vinden får fart som sen förorsakar stora skador i grannskiften omkring. Och så vidare.

I en mera "naturligt hållen" skog, där det finns många olika skickt (allt från buskar till stora gamla trädindivider) av många olika trädslag blir skadorna avsevärt mindre. Det är sådana stabila skogsekosystem  som jag vandrar i varje dag, med hunden. Och efter varje förödande storm är skadorna minimala i dessa skogar. Av de träd som blåst ner är 95 % granar med rotröta, som på bilen ovan. De putsas bort på ett naturligt sätt. Sällan har friska träd blåst ner i "Uggleskogen" som är en exponerad skogsbacke omgiven av åkrar, och som är mycket utsatt för hård vind från alla väderstreck.

Alltså: skulle skogsbruket sluta att med "matematisk exakthet" idka sin "skogsskötsel" skulle stormskador på skog minska betydligt, och färre människor skulle få sitta utan ström i många dygn (oftast i glesbygden).

Lägg märke till holken på granstammen ovan; sådana saknas oftast i alla renputsade och unga ekonomiskogar som bidrar till att många hålbyggare (= våra ursprungsarter i taigaskog) har minskat med 60-80 procent under de senaste 50 - 60 åren. Inte heller om det är det någon diskussion om. Jag ser det som dålig förvaltning av ett naturarv, att medvetet putsa bort mångfalden i den natur som vi ALLA ärvt. Trots att en stor del av våra skogar av ekonomiska skäl måste  fungera som ekonomiskogar, skulle det finnas utrymmer för "mindre shablon" och mera sunt förnuft ...

Nr 349/365.