Om mobbning

Kaos. Aura å, Åbo. November 2013. Foto: Håkan Eklund.

Senaste vecka fick jag mig tillsänd Anne Manners bok En mur av ryggar för recension från en dagstidning. Den handlar om mobbning, något som alltid är aktuellt, tyvärr. Mobbning och mobbare omger oss överallt, inte bara i skolor utan också på många arbetsplatser – till och med i många ideella föreningar.

Det gäller bara att lära sig avslöja systemen. Och känna igen mobbarna (själv tycker jag att de är lätta att känna igen , med lite träning ...).

Boken som till största delen beskriver olika (skrämmande) fallstudier avslutas med goda råd hur mobbning kan förebyggas. Bästa sättet att hantera mobbning är att aldrig låta den uppstå. Bästa garanten för det är gott ledarskap, ett sådant som bygger på respekt, lyhördhet, likabehandling och konstruktiv respons. Men det förutsätter att vi har goda ledare, som vi inte alltid har ...

Förutom att författaren låter oss följa chefer som inte tar sitt ansvar och som till och med låter sig värvas till mobbarnas sida finns det en sort som hon och beteendevetaren Lidija Björkenblom i Sverige (som i boken fick analysera en fallstudie) tycker är ännu värre är chefer som leder mobbning.

I ett kapitel presenteras ett sådant fall, som jag läser med en igenkännande huvudskakning. I den nära bekantskapskretsen har jag några sådana exempel som kunde räcka till en bok. Skulle inte dessa chefer skyddas av slipade företagsjurister skulle företagen förtjänas att avslöjas, som får sin vinst via allas våra skattepengar.

På en sund arbetsplats innefattar begreppet ”vi” varenda kotte. I en osund arbetsmiljö är gemenskapen sönderslagen och gruppen delad i ett ”vi” och ”de”. Något ingenmansland finns knappast eftersom härskaren, dvs. mobbaren, ser till att manipulera alla i sin närhet att välja sida. Också de tysta.

Mobbning är ett intrigspel där lögner och falskspel är så skickligt ”paketerat” av en eller flera intrigörer att många aningslöst går in i fällan och blir en del av mobblaget, utan att kanske ens förstå att det hela handlar om ett utstuderat mobbningsfall.

I boken presenteras en checklista som den norska socialpsykologen Berit Ås har formulerat över mobbarnas härskartekniker, nämligen: att osynliggöra, att förlöjliga, att undanhålla information, att dubbelbestraffa och att påföra skam och skuld.

Mobbledaren är oftast en karismatisk, populär och skicklig intrigör. Man kunde bara önska att när sådana exponeras skulle de hängas ut i offentligheten med sina rätta namn. Gärna också alla medlöpare som de fått med i sitt garn. De är alla arbetsplatsförrädare som inte lever upp till det förtroende de getts vid en anställning. De borde alla rensas ut! I verkligheten går det oftast tvärtom. I de flesta fall är det den mobbade som rensas ut, inte mobbarna!

Anne Manner
En mur av ryggar
144 s., inbunden
Utgivare: Empati förlag & media, 2013
ISBN: 978-952-67525-7-0

Växter med tele

Frostmorgon. Hirvensalo, Åbo 26.11.2013. Foto: Håkan Eklund.

I brist på bröd äter man limpa, var ett uttryck jag minns från hembyn. Idag förstår jag ändå inte relevansen, allt är bröd - i olika former och med olika ingredienser. Men troligen har uttrycket en historia som jag inte känner till.

Men, i brist på hökuggla fick det bli växter. Hittade ingen uggla i morse, passade istället på att fotografera kaveldun med 500 mm + 1,4 x på monopod. Teleobjektiv är mycket lämpliga för växtfotografering, modell större, tack vare det korta skärpedjupet och att allt "trycks ihop".

Ännu minus 6 C när bilden togs, tidigare på morgonen var det - 9 C. Kallaste morgonen på länge.

Nr 330/365.

Fjärde dagen

Kompisen. Hirvensalo, Åbo 25.11.2013. Foto: Håkan Eklund.

Eftersom det annars är så tyst i mina tasssemarker där jag går med hunden är det bara så kul att ha fått en ny kompis, hökugglan, som troget visar upp sig morgon och kväll.

I morse när jag stannade för att titta på ugglan i kikaren hade jag plötsligt en plog med flyttande sångsvanar i bakgrunden. Just då hade jag inte kameran med, tänkte att det kunde ha blivit en trevlig bild: hökuggla och sångsvan. Två arter som i sig symboliserar nordliga latituder.

Lägg märke till hökugglans färgteckning i "nacken", på avstånd vet man inte alltid om det är framsidan eller baksidan av huvudet som man ser, ett sätt att förvilla fiender. Att ha ögon i nacken ...

Nr 329/365.

Galleri under byggnad

Konstnären och herrklubben. Raseborg 24.11.2013. Foto: Håkan Eklund.

Hälsade på hos konstnären Riggert Munsterhjelm som håller på att rusta upp en gammal ladugård till galleri och ateljé; såg spännande ut. Massor av arbete som gjorts, massor som ännu återstår.

Det enda som stör hans arbetsro och själsfrid är en stor gård i närheten som hyrt ut sina marker till en kommersiell jaktentreprenör som föder upp fasaner och rapphöns för nöjesjakt för fina herrar. Fåglarna släpps ut ur sina burar i närheten av jägarna (när de väl är på pass) som sen brassar på alldeles intill konstnärens gård. Massor av hagel kommer in på konstnärens gård där familjens två små barn sen utsätts för fara. Själv har Munsterhjelm också fått hagel kring öronen när han jobbat i sin skog.

Dylik jakt är ingen riktig jakt utan en löjlig form av sportskjutning som borde förbjudas, speciellt inne i ett odlingsområde med många hus i närheten. Alla är de urleda på denna jakt och på den hänsynslöshet som jaktarrendatorn och fågeljägarna visat. En del som kritiserat jakten har hotats ... konceptet påminner om det som sker på Malta.

Munsterhjelm har också under årens lopp hittat många skjutna duvhökar i sin lilla skogsplätt bakom ateljén, som fasanjägarna skjutit ...

På bilden ovan visar han på en skiss till ett beställningsverk av ett "hemligt" herrsällskap i Helsingfors, som efter tavlans hängning inte länge är så hemligt. Sen har det visat sig att en del av dessa herrar tillhör dem som sprider hagel över den Munsterhjelmska tomten ... (som de tidigare knappast varit medvetna om, innan jaktproblemet exponerades i medier). Herrar, makt, pengar och jakt är sällan en sund kombination ...

Nr 328/365.

Beskuren

Hörnuggla. Hirvensalo, Åbo 23.11.2013. Foto: Håkan Eklund.

Nu behöver ju inte en uggla, eller vilken fågel som helst, alltid förevisas i helformat. Här ett alternativ för att få bort den tråkiga kabeln som hökugglan satt på.