Snabba ryck

Utsikt från Hirvensalo bron. Åbo 7.11.2013. Foto: Håkan Eklund.

Körde i kväll hem i regn och mörker; vilken kontrast till morgonen med sol, stiltje och det vackraste höstväder man bara kan vänta sig i november. Det kan man kalla omväxling. Kom att tänka på vad man sade om vädret i New York i tiden: "Vänta fem minuter och vädret svänger ...".

Passade i morse på att stanna vid bron över till fastlandet och traska ut för att ta en bloggbild; skuggan nere till höger är fotografens. I bakgrunden Åbo hamn, dit Sverigebåtarna kommer.

Nr 311/365.

Dimman lättar

Morgondimma i Sagu 6.11.2013. Foto: Håkan Eklund.

Var på väg till ett möte. Körde genom ett agrart odlingslandskap där morgondimmorna lättade. Trots att det var bråttom kunde jag inte låta bli att stanna och ta några bilder. Har alltid kameran tillgänglig framme i förarsätet.

Nr 310/365.

Kiss my T

Regnmorgon i Åbo. 5 november 2013. Foto: Håkan Eklund.

Hällregn. Parkerar kort för ett ärende när en av stadsbussarna passerar med en stor bild av Michael Monroe och "Kiss My Turku"-slogan på "akterspegeln" (Åbo heter Turku på finska). Tar snabbt en bild genom regnvåt bilruta.

Rockartisten Monroe är en bekant personlighet i Åbo (och TV-kändis i Finland), oftast ses han på cykel med det långa blonda håret virvlande i vinden.

På Wikipedia finns massor om denna musikaliska kille och alla de band/musiker han spelat med, här ett litet utdrag: http://sv.wikipedia.org/wiki/Michael_Monroe

"Michael Monroe, egentligen Matti Fagerholm och även kallad Macke Fagerholm eller Makkonen, är en finsk musiker som var sångare och förgrundsfigur i glamrockbandet Hanoi Rocks.

Michael Monroe har förutom sitt arbete med Hanoi Rocks gett ut fem soloskivor och samarbetat med ett stort antal olika artister. Han är en multiinstrumentalist som spelar bland annat gitarr, bas, piano, saxofon och munspel. Michael nådde aldrig stjärnstatus men har fungerat som en förebild för många stora 1980-tals- och 1990-talsartister och anses vara en av förgrundsgestalterna för pudelrocken.

Hanoi Rocks återförenades 2001 och har spelat in 3 skivor på 2000-talet. Av originalmedlemmarna fanns Michael Monroe och gitarristen Andy McCoy kvar.

Strax före julen år 2008 publicerade McCoy och Monroe att Hanoi Rocks skulle läggas ner på hösten 2009. I en intervju för Hufvudstadsbladet uppgav Monroe att både han och McCoy tyckte att gruppen nu kommit så långt den kunde komma med den nya banduppsättningen, och att glädjen i arbetet började tyna bort. Fyra avskedkonserter för våren 2009 tillkännagavs, med den sista i slutet av mars. På internet spred sig snabbt ett rykte om att Monroe skulle börja sjunga för Guns N' Roses-avfällingen Velvet Revolver, som strax innan hade sparkat Scott Weiland, men själv har han dementerat dem och menar att han tänker satsa på sin solokarriär."

Som han gjort med framgång.
- Sensory Overdrive (Solo, 2011)
- Horns And Halos (Solo, 2013)

Nr 309/365.

Vid källans rot

 Novembermorgon. Åbo 4.11.2013. Foto: Håkan Eklund.

Brev, dagböcker och annat självupplevt är det mest värdefulla som källmaterial. Osminkat, oputsat och oförfalskat.

Så känner jag när jag läser A.E. Hotchners bok "Papa Hemingway". Kollade först igenom bildverket i storformat "Hemingway. A Life in Pictures" som sondottern Mariel Hemingway initierat. Där finns de stora helheterna illustrerade.

Men i Hotchners bok finns detaljerna, som bland mycket annat berättar om hur de tre sista kapitlen till boken "Across the River" höll på att gå förlorade när Hotchner hade tappat bort det handskrivna manuset i en tågcupé, som han fått av Hemingway  att tas till renskrivning ... som han sen hittade tillsammans med en vaktman klockan fyra en morgon. När de äntligen hittade rätta tågvagnen.

En bok som fick dåligt mottagande av litteraturkritiker.

Men sen en natt i Havanna, hemma hos Hemingway, fick Hotchner en knippe manus att läsa igenom, "a sizable sheaf of manuscript trapped in its metal jaw. The titel was written in ink: The Old Man and the Sea" som sen tog Hemingway till "skyarna", och renderade honom Nobelpris i litteratur.

Att läsa sånt, är som att komma till "källans rot", till den vardags- och dagboksverklighet som fina bildverk inte kan återge. Det var Hemingways motattack mot bottennappet innan ...

Bilden ovan: Hirvensalo en måndagmorgon i november, sedd från fastlandssidan.

Nr 308/365.

Kökar III

Skiftet. 3 november 2013. Foto: Håkan Eklund.

Skärgårdstrafiken är välordnad i den åländska arkipelagen, liksom i den åboländska. Och den är gratis. Det är bara bilen som man betalar för; 25 euro för 5 timmars båttur Korpo-Kökar-Korpo. Sen är det bra att själv ladda upp med termos och fika; på en del av fartygen finns det bara en enkel kaffeautomat.

Jag gillar dessa skärgårdsbåtar där man hinner både prata, läsa, fika och sova. Där själen hinner ikapp. Och det maritima landskapet runt om fyller en med vördnad.

Så här presenteras Skiftet på Wikipedia:

"Skiftet (finska: Kihti, på äldre kartor Wattuskiftet) är en förkastning och en fjärd i Skärgårdshavet. Fjärden sträcker sig i nord-sydlig riktning mellan Brändö, Kumlinge, Sottunga och Kökar i väster och Gustavs, Iniö, Houtskär och Korpo i öster. Skiftet utgör en naturlig gräns mellan Åboland och Åland."

Nr 307/365.