Livskvalitet

Hemåt från skolan. Hirvensalo, Åbo 20.11.2013. Foto: Håkan Eklund.

Vi må ha ett klimat av tvivelaktigt nöje under ett antal månader, men visst är det ändå livskvalitet att småttingar i lugn och ro på egen hand kan vandra hem från skolan!  - längs speciella promenadvägar där det inte finns farliga motorfordon. Eller att det skulle finnas farliga människor som vill barnen illa.

I hur många industriländer kan man göra som de två på bilden ovan?

I många delar av vår urbana värld spenderar föräldrar timmar i trafiken för att skjutsa sina barn till och från skolan eller andra hobbyaktiviteter. När våra barn var små tog de själva bussen (hållplatsen finns utanför bilden, till höger) in till centrum av Åbo (där de svenskspråkiga skolorna fanns), och det funkade hur bra som helst. Likandant var det på kvällarna om de skulle till scoutföreningen, danstimmar eller innebandy.

P.S. Ser att detta är mitt 1400:e blogginlägg sedan april 2007, det betyder 1399 bilder. Första inlägget saknar bild; skrev att det var snöslask så kameran blev hemma ... Detta med att blogga är ju att skriva en illustrerad dagbok, värdefullt i sig - speciellt för upphovsmannen.

Det lilla landskapet

Gräsmarker. Hirvensalo, Åbo 20 november 2013. Foto: Håkan Eklund.

Eftersom jag jobbat mycket med Patrik Larsson, först som kursdeltagare, senare som uppdragsgivare, kommer jag ju ihåg hans förkärlek för det lilla landskapet, det intima landskapet, dvs. där inte horisonten är med.

Här ett exempel på ett sådant, från hundpromenaden i morse, bland vått, långt gräs innan solen gått upp. De olika växtarterna är olikfärgade som skapar dynamik i all sin enkelhet.

Patrik hittas numera i Skåne, som de flesta fotoaktiva känner till: http://fotografpatriklarsson.se/

Nr 324/365.

Trassligt

Kors och tvärs. Aura å, Åbo 19.11.2013. Foto: Håkan Eklund.

En helt vanlig "utfyllnadsbild" för att hålla "enbildomdagenleken" levande; stannade vid en gammal skuta ankrad vid en kaj vid åkanten på väg till jobbet, och pangade rätt på. Punkt.

Bilden kan kanske ändå användas i något skede till någon text där repen får illustrera något i innehållet. Kanske till en dikt om människors trassliga livsöden och förhållanden, eller spända (rep) relationer. Allt är möjligt. Bilder kan ju användas till allt.

Nr 323/365.

FS Magasinet

Om ett halvår kommer kunderna . . . Hirvensalo, Åbo 18.11.2013. Foto: Håkan Eklund.

Plockade idag upp "FS Magasinet" ur postlådan, nr 6 - 2013. En tidskrift som alltid är lika välkommen.
Ser att Fotosidan nu är ensam ägare och att magasinet håller sin position på marknaden. Det är fint i dessa papperstidningarnas kristider, som inte i lika hög grad berör specialtidskrifter.

Efter att i många år jobbat/jobbar (fortfarande) som fotolärare på deltid har jag insett att "magasinupplägget" är som gjort för att vi alla amatörfotografer på olika nivåer kan bredda vårt fotokunnande; varje nummer är ju ett riktigt utbildningspaket.

Nr 322/365.

Om alltings förgänglighet

Karhejärvi vid midnatt, november 2013. Foto: Håkan Eklund.

Det är ganska omtumlande när ett timglas rinner ut, 40 år för tidigt. När någon nära bara sådär somnar bort i natten (halv tre senaste natt ...) för att aldrig mera finnas till. Bara i form av ord, minnesbilder, tankar. Det är då man påminns om alltings förgänglighet, att vi alla en dag upptas i naturens kretslopp. Utan kamera.

Så här skriver Edith Södergran (1892-1923) i dikten Ord:

Varma ord, vackra ord, djupa ord ...
De äro som doften av en blomma i natten
den man icke ser.
Bakom lurar den tomma rymden ...
Kanske de äro den ringlande röken
från kärlekens varma härd?


I en annan dikt som har hittats i ett slitet vaxdukshäfte där det på insidan av pärmen står  "Edith Södergran 21.1.1907" hittas hennes ungdomsdiktning, innan någon visste vem hon var. Den 6.4.1907 fyllde hon femton år.

I häftet hittas 238 dikter (skrivna för hand), bland annat dessa strofer ur en dikt nedtecknad 11.12.1908, då var hon sexton år:

Var är då min eviga längtan?
Vart gå alla stormande tankar?
Det är vinden som griper dem alla
Och strör dem kring nejden.

Och furorna stå där så mörka
När kronorna kämpa med vinden
Då skälver det mörka i mitt hjärta
Om kamp som måst kämpas, om sång
som måst sjungas, om liv som måst offras.