Om alltings förgänglighet
Karhejärvi vid midnatt, november 2013. Foto: Håkan Eklund.
Det är ganska omtumlande när ett timglas rinner ut, 40 år för tidigt. När någon nära bara sådär somnar bort i natten (halv tre senaste natt ...) för att aldrig mera finnas till. Bara i form av ord, minnesbilder, tankar. Det är då man påminns om alltings förgänglighet, att vi alla en dag upptas i naturens kretslopp. Utan kamera.
Så här skriver Edith Södergran (1892-1923) i dikten Ord:
Varma ord, vackra ord, djupa ord ...
De äro som doften av en blomma i natten
den man icke ser.
Bakom lurar den tomma rymden ...
Kanske de äro den ringlande röken
från kärlekens varma härd?
I en annan dikt som har hittats i ett slitet vaxdukshäfte där det på insidan av pärmen står "Edith Södergran 21.1.1907" hittas hennes ungdomsdiktning, innan någon visste vem hon var. Den 6.4.1907 fyllde hon femton år.
I häftet hittas 238 dikter (skrivna för hand), bland annat dessa strofer ur en dikt nedtecknad 11.12.1908, då var hon sexton år:
Var är då min eviga längtan?
Vart gå alla stormande tankar?
Det är vinden som griper dem alla
Och strör dem kring nejden.
Och furorna stå där så mörka
När kronorna kämpa med vinden
Då skälver det mörka i mitt hjärta
Om kamp som måst kämpas, om sång
som måst sjungas, om liv som måst offras.
Sten
Men hoppas ni kan finna tröst/stunder av lättnad hos varandra och familjen.