Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Bästa begravningen

Begravningstvätt. Åbo 30.11.2013. Foto: Håkan Eklund.

Började dagen med att tvätta bilen. Skall man till begravning skall det åtminstone inte ske i smutsig bil.

Och nu när allt är över inser jag att jag aldrig tidigare varit med om en mera intim och fin begravning - utan prästerskap och religiösa ritualer ...

Att sitta stilla vid en kista i ett litet sjukhuskapell, bara med den närmaste familjen, skapar närhet. Enda programmet var att sonen Robert spelade gitarr, både instrumentalt och med sång, och fru Anita läste dikter ur lillsyrrans dagbok (som dog i cancer ...) - synnerligen starkt.

Speciellt när Robert spelade Metallicas låt "Nothing else matters", som bara är så fin, kunde inget stoppa tårkanalernas flöde ... Sånt renar. Och aldrig tidigare har jag varit med om en begravning där man spelat Metallicamusik ...

Sånt ger hopp om förändring i ett hopplöst konservativt samhälle som oftast är till bredden fyllt med regler och färdiga koncept.

Om hon som låg i kistan skulle har hört detta, skulle hon ha lett. Och känt sig nöjd. En bättre hädanfärd kan man bara inte få.

När min tid är inne får man gärna spela Rolling Stones "Wild Horses".

Sen samling hos oss, med vin och smörgåskaka - och mera gitarrmusik. En begravning att minnas.

Nr 334/365.

Postat 2013-11-30 19:00 | Läst 4978 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Månskäran

Morgonmåne. Friskala, Åbo 29.11.2013. Foto: Håkan Eklund.

Hittade inget att fota i det dunkla gryningsljuset när jag var ute med hunden. Alldeles tyst dessutom och inga fåglar att kolla in.

Vad gör man, jo - plockar ut Stabilstativet ur bilen och tar en bild på månskärvan, som ju i sig är mera intressant än en fullmåne. Har lite skuggmystik i sig ...

Nr333/365.

Postat 2013-11-29 12:13 | Läst 5123 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Historiska bilder

Sista brödet ur ugnen. Kimo, Oravais, julbaket 1986. Foto: Håkan Eklund.

Grävde härom dagen i mitt gamla diabildsarkiv (som fyller ett helt skåp ...) och hittade en intressant diaserie med bilder som Göran Segeholm skulle kalla bilder med högt innehållsvärde. Dvs. de må sakna intresse för den stora allmänheten, men för några kan de vara ytterst värdefulla.

Det är en bildserie när mamma Margit (1926-2001) har stort brödbak nere i källaren till vår bondgård. De är de enda existerande bilder av något som hon gjorde ett antal gånger per år under hela sitt vuxna liv, dvs. ett vardagsgöra som ofta tenderar att inte avbildas. Och nu slår det mig hur lite jag egentligen vet om detta; t.ex. hur många bröd (minst 50) hon bakade på en gång (en brödställning som rymde ca 100 färdiggräddade bröd finns utanför bilden, till vänster), jag vet inget om receptet (det var dock rågbröd), vet inget om vem som gjort brödspaden, brödkaveln, etc. Alla "redskap" var hemgjorda, antingen var det morfar (som var snickare), eller kanske min pappa - han var också duktig med allt praktiskt arbete. De hade säkert gjort dessa strax efter kriget, när mina föräldrar gifte sig och flyttade ihop. Då var Finland så urfattigt att just inget fanns att köpa, och pengar var det ont om.

Det jag vet är att pappa lät bygga hemgården i slutet av 1940-talet, när han var 18 år gammal, med hjälp av granngubbarna i byn. Ritningarna till huset hade pappa själv gjort. På den tiden kunde ju alla män bygga hus; åtminstone ute på landet.

Pappa själv blev faderlös 1939, när han var 12 år gammal - några veckor senare bröt vinterkriget ut.
Minns ännu hur han brukade berätta om denna dystra höst. Farfars dödsorsak? = lunginflamation ... Ännu före kriget fanns det inte antibiotika (utvecklades under kriget), så nära u-landsförhållanden har vi levat också i Norden.

När jag hittade dibilderna hade jag ingen aning om när de tagits; tack och lov var de beställda med inramning - och se, på ramarna står det stämplat januari 1987. Bilderna kan möjligen vara tagna i december, troligen brödbaket före jul. Och just den vintern var jag några månader hemma och väntade på grönt ljus från Geneve att återvända till Fijiöarna. Jag hade avslutat mitt UNV-kontrakt hösten 1986, och fortsatte som ILO-expert i samma projekt på Fiji 1987 - 1989.

Postat 2013-11-28 21:01 | Läst 5588 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Om nordisk mat

Grindvakten. Friskala, Åbo 28.11.2013. Foto: Håkan Eklund.

Har suttit och bläddrat i kokboken "Michael Björklund - Min nordiska mat" som är en inspirationsbok för matvänner. Och som brukligt är med dagens kokböcker så bjuder de också på visuell njutning, dvs. har satsat stort på fina bilder. Matfotografering är ju också en genre i sig.

För Michael Björklund är mat en livsstil. Det är många av oss som genom åren sett honom på teve eller lyssnat på honom i radio eller som ätit hans mat på restauranger eller under andra tillställningar. Och numera hittas han oftast i sin egen Smakby på Åland.

I den här boken som är hans första egna kokbok vill han dela med sig om tankar om mat, råvaror och recept. En dokumentation över hans mattänkande och matlagning.
Boken utgör en liten gastronomisk resa genom Norden under olika säsonger med olika råvaror i fokus. Det är ju dessa två saker, säsong och råvaror, som formar matlagningen på våra breddrader. Som ger variation och spänning; det är en intressant resa som han bjuder på

Trots sina åländska rötter känner han sig nästan lika mycket hemma på många andra ställen i Norden. Via olika uppdrag har han, utanför Åland, rört sig speciellt mycket i Helsingfors och i Göteborg.

Boken inleds med en lista på tio sätt att bli en bättre kock. Första rådet är att hålla ordning och reda i köket, det är grunden till att kunna fokusera på själva matlagningen och då blir kockandet också roligare. Råd nummer fem lyder: Två stekpannor räcker. Den ena skall vara av högklassigt gjutjärn, den andra av teflon. Gjutjärnspannan håller hög och jämn värme, medan teflonpannan är bra att snabbsteka råvaror med.

Boken består av tre olika element:
- korta redaktionella och intressanta texter om kockar, bönder, fiskare som Michael träffat på runt om i Norden
- ett 60-tal substansrika receptsamlingar
- ett tilltalande bildmaterial.

Michael Björklund skriver att stekt färsk abborre har blivit hans främsta signaturrätt och ger ett recept på hur man på bombsäkert och gott sätt tillreder fisken. Eftersom abborrfiléerna i regel är rätt små så buntar han ihop några filéer till ett lite tjockare fiskknyt.

Smörstekt abborre
800 g abborrfiléer
byxade (benfria)
smör
salt
plastfilm

1) Salta abborrfiléerna. Lägg filéerna i fyra högar med köttsidan uppåt omlott på plastfilm. Rulla ihop var för sig och spänn plasten till jämna paket.

2) Lägg filépaketen i en ungsform och baka i ugnen i 75 grader till abborpaketens innertemperatur är 46 grader. Använd stektermometer! Låt abborrfiléerna svalna.

3) Ta bort plastfilmen och stek i rikligt med smör så fisken får färg.

Michael Björklund - Min nordiska mat
Kenneth Nars (text), Anton Sucksdorff (foto)
Eget förlag
224 s., inbunden, illustrerad, pris 35 e
ISBN 978-952-67572-0-9

Själv är jag ingen mästerkock, men har i åratal lovat mig själv att börja satsa mera på matlagning. Bäst trivs jag att laga mat ute, under så primitiva förhållden som möjligt ... Det är väl urmänniskan i mig som gör sig påmind. Mest gillar jag att grilla lammkotletter på en glödbädd, helst ute i bushen. Senast gjorde jag det hos en kompis senaste lördagkväll, ute i mörkret med pannlampa. Och gott blev det.

Bilden av den övergivna leksaksponnyn tog jag i morse, när jag sökte hökugglan - utan resultat.

Nr 332/365.

Postat 2013-11-28 20:30 | Läst 4901 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Bekant silhuett

Silhuett i soluppgång. Hirvensalo, Åbo 27.11.2013. Foto: Håkan Eklund.

De är märkliga dessa fåglar. I morse satt en varfågel nästan exakt (+- 2 m) på samma ställe på en el-ledning där hökugglan satt i förrgår. Precis om om det inte fanns andra ställen att sitta på längs dessa långa ledningar ...

Varfågel och hökuggla hör liksom ihop, de är både arter med förkärlek för nordliga latituder. Här nere i SW Finland förknippas varfågel med senhöst och milda vintrar, när de kan stanna kvar under flera månader. En fågel som jag ännu inte lyckats få någon närbild på.

Och någon hökuggla hittade jag inte i morse heller, kanske den har dragit vidare? Snyft ...

Nr 331/365.

Postat 2013-11-27 11:36 | Läst 5085 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

1 2 3 ... 8 Nästa

Bloggar

Med leriga skor

Bästa begravningen

Månskäran

Historiska bilder

Om nordisk mat

Bekant silhuett

Håkan Eklund

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv