Bästa begravningen

Begravningstvätt. Åbo 30.11.2013. Foto: Håkan Eklund.

Började dagen med att tvätta bilen. Skall man till begravning skall det åtminstone inte ske i smutsig bil.

Och nu när allt är över inser jag att jag aldrig tidigare varit med om en mera intim och fin begravning - utan prästerskap och religiösa ritualer ...

Att sitta stilla vid en kista i ett litet sjukhuskapell, bara med den närmaste familjen, skapar närhet. Enda programmet var att sonen Robert spelade gitarr, både instrumentalt och med sång, och fru Anita läste dikter ur lillsyrrans dagbok (som dog i cancer ...) - synnerligen starkt.

Speciellt när Robert spelade Metallicas låt "Nothing else matters", som bara är så fin, kunde inget stoppa tårkanalernas flöde ... Sånt renar. Och aldrig tidigare har jag varit med om en begravning där man spelat Metallicamusik ...

Sånt ger hopp om förändring i ett hopplöst konservativt samhälle som oftast är till bredden fyllt med regler och färdiga koncept.

Om hon som låg i kistan skulle har hört detta, skulle hon ha lett. Och känt sig nöjd. En bättre hädanfärd kan man bara inte få.

När min tid är inne får man gärna spela Rolling Stones "Wild Horses".

Sen samling hos oss, med vin och smörgåskaka - och mera gitarrmusik. En begravning att minnas.

Nr 334/365.

2013-11-30 20:07   Tinaspicture

Så fint när man kan skapa en egen prägel på begravningen.
För ca ett år sen satt min make och jag och pratade om valet av låtar till hans begravning (cancer) och jag valde Whiter shade of pale, Yesterday och sen kom hans val....som utgångslåt. Always look on the bright side of life i originalversion med Monthy Phyton..
För precis sån var han som person.

Den kan du ju inte ha, sa jag.
Jo den ska jag ha, svarade han

Och så blev det.... och det var ett bra beslut för det lättade upp stämningen.
Till kaffet serverades likör och konjak och det blev en oförglömlig fin begravningsakt för oss.
Snart har det gått ett år (juldagen) och det är en jobbig tid innan man passerat årsdagen.
Men jag har alla fina minnen kvar.

Det är fint när man får ett avslut som känns bra.

Svar från Håkan Eklund 2013-11-30 21:25

Tack Christina för att du delade med dig om detta. Vackert, tänkvärt och värdefullt.
- hawk

2013-11-30 21:17   Sten Björklund

Mycket fniss var det när min frus bror begravdes. Vi tänkte på alla dumma kommentarer som han säkert låg och tänkte om oss som satt där i kyrkan och sörjde. Musik, Wish you were here, m.fl. En annan gång blev det Do`nt worry be happy.
Sten

Svar från Håkan Eklund 2013-11-30 21:28

I den agrara miljö där jag växte upp kallade man begravning för "gravöl". Tidigare (jag vet inte exakt när ...) lär man ha avslutat en jordfästning med en mera uppsluppen fest, med öl ... bl.a.. Först sörjde man, sen försökte man liva upp sig med goda minnen. Och så är det ju; det är ju de goda och positiva minnena man har av en människa som är det värdefulla. Behållningen av ett liv, att minnas.
- hawk