Om gatufotografering

Turister på Storkyrkans trappa, Helsingfors.26.7.2013. Foto: Håkan Eklund.

Köpte Eric Kims bok "Streetfoto" idag i Helsingfors. Boken ingår i serien Bättre bilder för digitalfotografer. Hittare ett och annat av intresse, bl.a. punkt 9 "Använd en budväska", det vill säga en enkel väska som inte ser ut som fotoväska och som underlättar att ta ut/sätta tillbaka  kameran och som inte skapar onödig uppmärksamhet. Han påpekar också att man skall bara ha en kamera med ett objektiv (fast optik) i väskan, förutom självklarheter som extra batteri/minneskort + putsduk.
Kul att läsa detta, så har jag länge jobbat ...

Satt idag på trappan till Storkyrkan i H.fors och kollade in turister med kameran till hands, rätt kul.

Så här beskrivs kyrkan på Wikipedia:

Helsingfors domkyrka (finska: Helsingin tuomiokirkko) är domkyrka för Helsingfors stift och är en av Helsingfors största signaturbyggnader. Den är belägen i centrala Helsingfors vid Senatstorget. Arkitekt var Carl Ludvig Engel. Tidigare hette kyrkan Nikolajkyrkan (Nikolainkirkko) och senare Storkyrkan (Suurkirkko), i vardagsspråk också Senatskyrkan. År 2006 besöktes Domkyrkan av 352 453 människor, vilket gör den till den tredje mest besökta kyrkan i Helsingfors efter Tempelplatsens kyrka och Uspenskijkatedralen. Kyrkan är 62 meter hög.

Domkyrkan är en del av Helsingfors empirecentrum som byggdes på 1820-1850-talet. Stadsplanen är gjord av Johan Albrecht Ehrenström och byggnaderna är ritade av Carl Ludvig Engel. I Ehrenströms stadsplan var ett berg norr om Senatstorget reserverat för en luthersk kyrka. Engel gjorde de första planerna för kyrkan år 1819 och finslipade ritningarna under flera årtionden. Byggnadsarbetena inleddes år 1830.

Vid Engels död år 1840 var kyrkan såpass färdig att man kunde fira universitetets 200-årsjubileum i den. Byggnadsarbetet övervakades efter Engels död av hans assistent Ernst Lohrmann, som gjorde stora förändringar i kyrkans utseende. Kyrkan invigdes officiellt först år 1852 och fick namnet Nikolajkyrkan efter tsar Nikolaj I av Ryssland och S:t Nikolaus. Då Finland blev självständigt år 1917 byttes detta "ryska" namn till Storkyrkan. Då Helsingfors stift grundades år 1959 bytte kyrkan namn till Helsingfors domkyrka.

Nr 207/365.

Om en ung Stalin

Robert läser om Stalin. Helsingfors 25.7.2013. Foto: Håkan Eklund.

Hittade i ett antikvariat i H.fors en intressant bok om Stalins uppväxtår i Georgien och hans äventyrliga år fram till 1917. Boken donerade jag till sonen Robert (och får sen läsa själv också ...) som på bilden kollar in boken i morfars gamla läsfåtölj i sin studielya.

Sonen har nyligen besökt Georgien (och Stalinmuseet i Gori) med studiekamrater och i Simon Sebag Montefiores bok hittas bakgrunden till en av världens grymmaste diktatorer (som under unga år älskades av en massa kvinnor), som kan vara bra att känna till.

Boken Den unge Stalin verkar synnerligen välskriven och intressant (det lilla jag själv hann läsa) och bokens unge Stalin beskrivs så här av förlaget Adlibris på nätet:

"Korgosse. Poet. Prästseminarist. Bank-rånare. Bolsjevik. Förförare. Gangster. Sjörövare. Revolutionär. Son. Make. Pappa. Mördare.

Den unge Stalin är den häpnadsväckande berättelsen om en alldeles speciell ung man - på en gång lärdomsljus och ligist - som föddes som son till en skomakare och slutade som "den röde tsaren", en mästerlig politiker och en oöverträffad massmördare.

I denna andlöst spännande skildring får vi lära känna en ung terroristledares hemliga och kringflackande liv - än befann han sig i någon europeisk storstad, än i det arktiska Sibirien.

Simon Sebag Montefiore tränger djupt in i Stalins mordiska psyke och skildrar ingående hans relationer till sina föräldrar och vänner, till Lenin och till sina många älskarinnor. Här får vi följa hur den lille pojken blev till den röde tsar vars paranoida blodtörst skulle dominera det sovjetiska imperiet.

Boken, en uppföljare till den prisade internationella bestsellern Stalin. Den röde tsaren och hans hov, är resultatet av ny forskning i tidigare otillgängliga källor i bland annat Georgien och Ryssland."

Nr 206/365.

Blänkande krom

MC-glädje. Åbo 24.7.2013. Foto: Håkan Eklund.

Precis som i de flesta "västländer" är motorcyklar inne också i Finland, speciellt populärt hos medelålders män; när barnen är utflugna finns igen tid att börja ägna sig åt pojkdrömmar ...

Under sommarhalvåret brukar de (under onsdagkvällar) samlas i 100-tal vid Aura å i centrala Åbo (där restaurangbåtarna ligger), till glädje för alla MC-intresserade. De flesta har otroligt vackra och väskötta hojar, estetiskt mycket tilltalande. För att inte nämna det ljudlandskap som de åstadkommer.

Under åren i Söderhavet hade jag en "dirt-bike" som det var kul att köra med uppe i bergen. Hann också vara med om en krock, när en indisk kvinna korsade en väg (där jag hade förkörsrätt) framför näsan på mig, jag körde rakt in i sidan på bilen och flög med huvudet före in genom vindrutan på bilen; integralhjälmen räddade mig. Minns ännu hur mina kompisar retade mig för att ha köpt en så dyr "racinghelmet" för en så liten bike; minns ännu att jag försvarade mig med att säga att jag har bara ett huvud ... Skulle jag ha haft en öppen hjälm hade jag slagit sönder ansiktet mot vindrutan! Nu klarade jag mig undan med skärsår på händerna och en lindrig hjärnskakning ...

Men den händelsen skulle inte hindra mig från att igen skaffa en motorcykel, men eftersom den varma tiden är så kort på dessa arktiska breddgrader ser jag ingen nytta med en sådan investering. Hellre då resor och fin kamerautrustning.

Nr 205/365.

Saknar fjärilar

Liljekonvalj (Convallaria majalis). Pargas, 23.7.2013. Foto: Håkan Eklund.

Tillbringade några timmar med makron i ett blomsterrikt område där det minsann inte var brist på motiv.  Det är ju det som är det fina med makro- och närbildsfotografering i det gröna, det finns motiv hur mycket som helst på varje kvadratmeter.

Ändå saknade jag en sak: fjärilar! Vart har de tagit vägen? Ok det är torrt i markerna, men ändå - det borde ju finnas fjärilar som fladdrar omkring.

Frukterna ovan är liljekonvaljens bär som blir röda under hösten. Bären liksom hela växten är giftig. Förr gjorde man en drog på brännvin, eller vatten, som destillerades med blommorna och som användes för att bedöva nerverna ...

Nr 204/365.

Pub i skolan

Robert. I skolans pub ..., Åbo 22.7.2013. Foto: Håkan Eklund.

Tillbringade första semesterdagen ("fas 2") med att vandra i centrala Åbo med son och hustru; alldeles lämpligt program under en blåsig och kall julidag. Kollade bl.a. in gamla Cygnaeusskolan som vår äldsta dotter hann gå i (slutet av 1990-talet) innan skolan förvandlades till restaurang och bryggeri. Idag ett stämningsfullt ställe där det är högt i tak och med stilig och robust inredning. Här brukar sonen Robert då och då uppträda med en kompis (gitarr, sång) under pubkvällar.

Robert som sommarjobbar på Utrikesministeriets Nordafrika-/Mellanösternavdelning i H.fors hade en ledig dag (studerar statsvetenskap under vinterhalvåret), och eftersom han och jag delar intresset för historia (också nutids ...) sökte vi efter något läsbart - hittade bl.a. "Escape from Camp 14" (252 s, 2012) av Blaine Harden som handlar om en ung nordkoreansk killes flykt från ett slavläger (där han var född, och där han fått bevittna hur mamman blev hängd och brodern arkebuserad ...). Killen som idag heter Shin Dong-hyuk är den enda som (är född och uppfostrad i en slavcamp) lyckats med samma bravad från ett dylikt läger. Ser fram emot en spännande läsnatt ...

Hittade till min överraskning info om bryggerirestaurangen Koulu (= skolan) på Wikipedia:

Panimoravintola Koulu is a Finnish brewery restaurant in the city of Turku. Koulu (School) is the largest brewery restaurant in Finland and it is situated in a former Neo-Renaissance -style school building from 1889 by architects L. I. Lindqvist and Bruno Granholm. The school to first occupy the building was "Svenska Fruntimmerskola", which was later renamed as the "Svenska flickskolan i Åbo" in 1916, again in 1955 when it became "Åbo svenska flicklyseum", until finally in 1966 the name was changed to "Cygnaeus skola". On 4 February 1940 the school was hit by an incendiary bomb, which set fire to the roof and destroyed the assembly hall (now known as the Bellman assembly hall). One of the high points in the history of Koulu was the visit of Commander-in-Chief, Baron Carl Gustaf Emil Mannerheim on 14 February in 1941.

The restaurant's Bellman assembly hall and cabinets Cygnaeus and Wecksell on the second floor seat altogether 700 people at most and they can be reserved for conferences and private parties. Koulu's Winehouse, History class, Beerhouse, the summer kiosk outside and the brewery are on the first floor.

The brewery has four regularly produced beers and one cider. On top of which, the brewery also produces several (at least 12) special or seasonal brews throughout the year. All the beers are made under the regulations of the German purity law, the Reinheitsgebot from 1516. It allows only the use of water, malted barley, hops and yeast.

Beers

• Maisteri (5.5%, dark lager)
• Lehtori (4.7%, light lager)
• Ope (4.7%, light lager)
• Reksi (7.2%, bock
  
  Nr 203/365.