Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Bild som borde censureras ...

Privatliv. Friskala, Åbo 7.5.2013. Foto: Håkan Eklund.

Passerade hackspettaspen med hunden i morse, såg honan sitta på stammen vid bohålet. Hon var tydligen på inspektionsrunda för att kolla in nya hemmet. Det måste ju dofta färskt virke i det vackert utmejslade boet.

När vi kom tillbaka efter en kvart satt hon ännu kvar, tänkte att jag skall ta en bild - och just då flög hon till grenen intill. Nästan genast dök hannen upp, och på nolltid parade de sig. Det tog inte många sekunder ...

Sen flög honan iväg och hannen for till bohålet och försvann in i bokammaren och kom ut med träspån och flisor. Sista trimmningen för äggläggning, tydligen. Han vill väl att allt skall vara putsat och fint innan det blir barnkammartid.

Känns nästan oetiskt att publicera denna bild, men de på bilden bryr sig nog inte ...

Nr 127/365.

Postat 2013-05-07 12:34 | Läst 1082 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

En fin dag

Mossa på stubbe. Friskala, Åbo 6 maj 2013. Foto: Håkan Eklund.

En härlig dag, både i naturen och på jobbet. Sånt som bara är så skönt att kunna identifiera och ta till sig. Dan började med att jag hörde vårens första göktyta in till sovrummet 05.30 (när frun steg upp för att köra till Vasa t/r ...).

Morgonvandringen med hunden bjöd på närkontakt med trädpiplärka och havsörn ... (dvs. lyckades ta bilder av dem), kollade in större hackspettboet - där allt var tyst och stilla. Kanske det är färdigt? Senast i går jobbad hanen djupt inne i håligheten (= 14:e dagen), bara en liten del av stjärtspetsen stack ut. I så fall skulle det stämma exakt med FS-bloggaren Sten Björklunds kommentar på min blogg 28.4, att en tretåig hackspett som han följt hackade ut sitt bohål på 14 dagar! Intressant!

Noterade att ladusvalorna har anlänt, ett sommartecken. Hörde också första sjungande lövsångaren.

Hade ledningsgruppsmöte för tidskriften Skärgård idag, bl.a. två professorer, en docent och ett antal unga duktiga kvinnliga skärgårdsaktörer sitter med i gruppen - människor som besitter en massa kompetens, och de är världens trevligaste människor. Kul att få jobba i en kunskapsorganisation där rationellt tänkande är ledtråden!

Nr 126/365.

Postat 2013-05-06 20:04 | Läst 943 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Tänkvärt om ynklingar

Graffiti på Åbovägg. 5 maj 2013. Foto: Håkan Eklund.

"Dömda i Nürnberg. En personlig redogörelse om rättegångarna mot de största krigsförbrytarna från andra världskriget" heter en bok av Airey Neave som utkom 1979 (orginalet), i svensk översättning 1980, som jag nyligen hittade i bokyllan i fritidshuset.

Boken hade jag köpt för 2 euro från Oravais kommunbibliotek senaste sommar; då hade jag inte tid att läsa den - nu kunde jag bara inte lägga den ifrån mig, sen jag en gång börjat. Det blev några vårnätter med pannlampa och stearinljus.

Författaren var en 29-årig major 1945 som bl.a. hade som uppgift att gå in i cellerna och överlämna anklagelseskrifterna till de 22 största nazistiska kirgsförbrytarna. De får ett kapitel var. För var och en berättar han hur det såg ut när celldörren öppnades, hur de var klädda, hur de reagerade, vad de sade - och sen kortare och längre om deras meritlista och hur de dömdes. De flesta av dem blev hängda.

Airey Neave berättar om skillnaden att se dessa män i en primitiv fängelsecell, jämfört med bilder/filmer får deras maktdagar tillsammans med Hitler. Nu är de ynkliga, enkla, självömkande fångar som vet att deras dagar är räknade - för att få smaka på det som det själva förorsakat miljoner människor. Själv hade Neave suttit i fångenskap hos Gestapo, men lyckats fly från Colditz till England 5.1.1940 som han skildrat i boken "They Have Their Exits" (1953).

Det som slår en är att en stor del av Hitlers närmaste anhängare, som han gav höga poster, var riktiga medelmåttor - men duktiga "rövaslickare" och ja-sägare. De lyckades locka fram det sämsta hos människorna och tillsammans gjorde de sig av med både demokrati, sunt förnuft och mänskligt beteende. Sånt som också dagens samhälle bjuder på, i olika tappningar. Sådana som med hot om våld och annan skrämseltaktik försöker tysta kritiska åsikter om osunda saker.

Wikipedia skriver:
Nürnbergrättegångarna var en serie av 13 rättegångar som ägde rum mellan 1945 och 1949 i Tyskland efter andra världskrigets slut mot ledande personer, som begått krigsförbrytelser. Nürnbergprocessen (20 november 1945 – 1 oktober 1946) var den första och är den mest kända av dessa rättegångar.

Nr 125/365.

Postat 2013-05-05 20:11 | Läst 1055 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Trevlig granne

Ger liv åt trädgården. Pandros, Kimo 4 maj 2013. Foto: Håkan Eklund.

Den svartvita flugsnappare är ingen sångvirtuos precis, men ändå är en av de trevligaste fåglar man kan ha runt ett hus.

Den är synnerligen livlig och synlig; här sitter den och småsjunger en tidig och ännu kulen vårmorgon utanför fritidshuset. Näbben är halvöppen och det bubblar ur luftstrupen. Sen knycker den på stjärten, och vispar till med vingarna och byter sångplats. Ännu har inte honorna kommit, men det är viktigt för hanen att i tid se om sitt revir. Att ingen annan hane tar över.

Den vitvita undersidan kontrasterar bra mot allt det svarta i fjäderdräkten, som gör att den verkligen syns. Eftersom flugsnapparen (namnet berättar allt ...) är insektätare beter den sig på samma sätt när den spanar efter insekter; just på den här halvmurkna stolpändan brukar den sommartid sitta och spana efter flugor, bromsar, fjärilar - allt duger.

Och varje vår är jag lika imponerad: att den hittat hit tillbaka från övervintringsstället söder om Sahara! Jag antar att det är samma fågelindivid, eftersom den beter sig på samma sätt, använder samma holk, sitter på samma kända utsiktsställen och på allt sätt visar att den känner närmiljön.

Svartvita flugsnapparen är hålbyggare som lider svårt av att lämpliga boträd systematiskt putsas bort ur markerna, tyvärr. Nuförtiden är det ju bara unga, växande och välartade träd som tillåts leva. Hålträd kan kompenseras med holkar, men de flesta markägare bryr sig inte om sådant. Egentligen borde det skrivas in i skogslagen att så och så många holkar borde sättas upp per hektar, annars förlorar vi småningom dessa hålbyggande specialister ur vår natur.

Dessutom kunde holkupphängning ingå i vars och ens allemansskyldighet! De 30-talet hålbyggande ater är en del av vårt naturarv, som vi alla har ett ansvar för.

Nr 124/365.

Postat 2013-05-05 14:25 | Läst 1288 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Timberland

Nr 123/365. Knippar i Keskis, Oravais 3.5.2013. Foto: Håkan Eklund.

Höll på att glömma en "dagens bild" i min strävan att fotografera varje dag. Här ett knippar som har valt en gammal sandtäckt till revir, tillsammans med svarthakedoppingar och ett sångsvanpar. Också detta område omringat av "timberland", tallskog på sandmark.

Nr 122/365. Tallskog på sandmo. Sandvågorna, Oravais 2.5.2013. Foto: Håkan Eklund.

Vandrade några timmar i ett skogsområde där marktäcket är intakt (med bärris) och där skogen fått stå i fred för "yxa och såg" under en mansålder. Vilken skön känsla i ett skogslandskap som annars är slitet och exploaterat.

Lyssnade till sjungande trädpiplärkor och dubbeltrast. Annars ganska sparsamt med liv.

Hade 500 mm på för eventuellt älgmöte (såg spår/spillning), men nej. I stället fick det bli lite "panorering" med 1/10 s; effektfullt med ett kraftigt tele. De gröna nyanserna kommer från klena granar.

Postat 2013-05-04 23:00 | Läst 852 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Föregående 1 ... 5 6 7 Nästa

Bloggar

Med leriga skor

Bild som borde censureras ...

En fin dag

Tänkvärt om ynklingar

Trevlig granne

Timberland

Håkan Eklund

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv