Tänkvärt om ynklingar

Graffiti på Åbovägg. 5 maj 2013. Foto: Håkan Eklund.

"Dömda i Nürnberg. En personlig redogörelse om rättegångarna mot de största krigsförbrytarna från andra världskriget" heter en bok av Airey Neave som utkom 1979 (orginalet), i svensk översättning 1980, som jag nyligen hittade i bokyllan i fritidshuset.

Boken hade jag köpt för 2 euro från Oravais kommunbibliotek senaste sommar; då hade jag inte tid att läsa den - nu kunde jag bara inte lägga den ifrån mig, sen jag en gång börjat. Det blev några vårnätter med pannlampa och stearinljus.

Författaren var en 29-årig major 1945 som bl.a. hade som uppgift att gå in i cellerna och överlämna anklagelseskrifterna till de 22 största nazistiska kirgsförbrytarna. De får ett kapitel var. För var och en berättar han hur det såg ut när celldörren öppnades, hur de var klädda, hur de reagerade, vad de sade - och sen kortare och längre om deras meritlista och hur de dömdes.  De flesta av dem blev hängda.

Airey Neave  berättar om skillnaden att se dessa män i en primitiv fängelsecell, jämfört med bilder/filmer får deras maktdagar tillsammans med Hitler. Nu är de ynkliga, enkla, självömkande fångar som vet att deras dagar är räknade - för att få smaka på det som det själva förorsakat miljoner människor. Själv hade Neave suttit i fångenskap hos Gestapo, men lyckats fly från Colditz till England 5.1.1940 som han skildrat i boken "They Have Their Exits" (1953).

Det som slår en är att en stor del av Hitlers närmaste anhängare, som han gav höga poster, var riktiga medelmåttor - men duktiga "rövaslickare" och ja-sägare. De lyckades locka fram det sämsta hos människorna och tillsammans gjorde de sig av med både demokrati, sunt förnuft och mänskligt beteende. Sånt som också dagens samhälle bjuder på, i olika tappningar. Sådana som med hot om våld och annan skrämseltaktik försöker tysta kritiska åsikter om osunda saker.

Wikipedia skriver:
Nürnbergrättegångarna var en serie av 13 rättegångar som ägde rum mellan 1945 och 1949 i Tyskland efter andra världskrigets slut mot ledande personer, som begått krigsförbrytelser. Nürnbergprocessen (20 november 1945 – 1 oktober 1946) var den första och är den mest kända av dessa rättegångar.

Nr 125/365.

2013-05-05 21:51   annehill

Tycks vara en bok man borde läsa.
Brigitte

Svar från Håkan Eklund 2013-05-06 19:29

För en historieintresserad fyller den nog sin plats.
- Hawk

2013-05-06 08:16   syntax

Många var ynkryggar och medlöpare - dock inte alla. jag tror inte att storamiral Karl Dönitz sviktade ett ögonblick. Eller Hermann Göring, som var ett rikt dekorerat flygaress från första världskriget (väl bevisat personligt mod). Han lurade även domstolen på konfekten till slut .
Vad jag menar är att man kan vara en massmördare och en mycket klandervärd människa, men ändå besitta ett utomordentligt personligt kurage. Ett exempel kan vara Saddam Hussein, en riktig skräckfigur. Jag vet inte om du såg bilderna från hans avrättning (hängning)? På plattformen hånade och häcklade han sina bödlar så grovt och effektivt, att dessa i ren frustration efteråt ställde sig att sparka på liket! Jag tror inte att jag själv i motsvarande situation skulle kunnat samla mig till ett sådant kurage.

Svar från Håkan Eklund 2013-05-06 19:38

Så här skriver Neave i boken, bl.a.: "Det angenäma intrycket av att Göring, den jovialiske militären, var mer ´human´ än sina nazistkolleger grundar sig icke på fakta. Hans rykte utanför Tyskland såsom måttfull var inte berättigat. Den 31.7.1941 sände Göring order till Heydrich, chefen för säkerhetstjänsten, att sätta i gång utrotningen av judarna. Han anförtrodde Heydrich organisationen av den ´slutgiltiga lösningen av judefrågan inom den tyska inflytelsesfären i Europa´. Trots att Hitler var den verklige upphovsmannen, spelade Göring en betydande roll."

Till kapitlet om Dönitz har jag ännu inte kommit.

En allmän, personlig observation: trots att vi idag har utvecklat en massa fina mojänger som var otänkbara för några decennier sen, så har människan som människa utvecklats obetydligt! I vissa situationer blir människor till djur, till små jävla skitstövlar som tror att olikheter i åsikter bäst löses med våld ...

- Hawk

syntax 2013-05-06 20:02

Inte riktigt så Håkan. Göring blev DÖMD till hängning - men tog en giftkapsel som han hade i en ihålig tand. Det är det som jag menar med att han lurade domstolen på konfekten. Han var heller aldrig ynklig, enkel, eller självömkande. Annars är din beskrivning riktig - om inte än värre, faktiskt.
Göring var en högt bildad tysk baron från en gammal släkt, mycket inteligent och med ett stort personligt kurage. Han var även en psykopat med en för sådana ganska typisk dubbelnatur. Hans svenska styvson (Med Karin Göring från hennes första äktenskap) slogs med näbbar och klor för Hermann i Nürnberg - han hade bara sett den farbroderliga jovialiske krigshjälten från första världskriget (och flugit med honom under spännande former).

Det jag avser med min kommentar är att det nog inte var någon högre procent enkla fegisar med bristande kapacitet och förmågor som kunde ta över ett stort centraleuropeiskt land och omorganisera det. Det är nämligen en omöjlighet. Man måste akta sig för det alltför vanliga synsättet att detta hände när det fanns dårar i historisk tid - det kan ju inte hända oss. Men se det kan det - om vi inte lär av historien.

Svar från Håkan Eklund 2013-05-07 14:24

Ok, jag har ännu inte kommit till kapitlet om domarna, såg bara en lista vad de dömts för.
Du har säkert rätt.

Ja, det är klart, dessa killar var förstås inga ynkryggar så länge de var i maktposition, men när man läser om hur Neave upplever dem i sina celler, speciellt i början, så var de nog rätt ynkliga. Som man bäddar får man ligga ...

- Hawk

syntax 2013-05-07 15:32

Tja - en viss procent av en given grupp brukar det visa sig, står inte pall för riktigt hårt tryck. Jag tror bara inte att dom tyngsta nazisterna i Nürnberg hörde till den kategorin. Jag tror snarare att dom var som Saddan Hussein - lika stenhårt samlade vid sitt slut, som under sin grymma maktutövning. Det här är farliga gossar i alla lägen, en speciell människotyp som man måste se upp med - och det gör man faktiskt inte genom att försöka minimalisera och förlöjliga dem. Då kan dom komma att uppfattas som sådana till sin egentliga karaktär - och det är farligt.
För övrigt har naturligtvis författaren till den bok du läser även sin egen agenda.

Svar från Håkan Eklund 2013-05-07 22:00

Förvisso. Han var jude (har jag för mig) och hade varit krigsfånge hos tyskarna ...
- Hawk