Med leriga skor
Hade inget annat att fotografera
... än detta hål i plåt. Åbo 15 maj 2013. Foto: Håkan Eklund.
Nr 135/365.
Utnött motiv, ja - men ändå
Ett obligatorium. Runsala, Åbo 14.5.2013. Foto: Håkan Eklund.
Jag vet, vitsippor är lika "ihjälfotograferade" som havsörnar och björnar. Men ändå är de lika förförande; ett obligatorium. Varje år.
Jag fotograferar inte utifrån tänkandet att kanske någon annan har tagit en likadan bild, eller att miljoner fotografer tagit samma motiv. Det vet jag att "de" gjort. Många gånger om.
För mig är fotograferingen en del av njutningen av att trivas ute i naturen. Och om jag behöver en bild till något, så kan jag ju inte använda andra människors bilder, utan måste se till att jag är självförsörjande.
Och vad skulle ett fotodagboksprojekt som 365-dagar vara utan blommande vitsippsmarker ...
Nr 134/365.
En snönjutare
Rullar i sista snön. Hirvensalo slalombacke, Åbo 13.5.2013. Foto: Håkan Eklund.
I år var våren kort; nu känns det redan som sommar. Det är svårt att fatta att naturen kan förvandlas så här snabbt. Idag har jag insett att det är shorts som skall på ...
I morse inledde jag backträning inför sommarens fotovandring i Baskien och hunden hittade en snödriva i backen. Och då är det "rulla i snön" som gäller. En större njutningsstund tror jag inte att denna hund kan ha; han skulle gärna ha snödrivorna kvar sommaren igenom.
Nr 133/365.
Kärt barn har många namn
Vippstjärt. Åbo 12 maj 2013. Foto: Håkan Eklund.
Namnet sädesärla nämns första gången på svenska 1538, enligt Tommy Tyberg i den lilla intressanta skriften "Svenska fåglars namn" (1996). Han skriver att fågeln också kallats för ängsärla, ringärla, kokärla, gråärla, vippstjärt och isspjärna.
Det första ledet i namnet "sädes-" kommer av att fågeln anländer vid tiden för vårbruket. Varifrån "ärla" kommer är knepigare. Lennart Nilsson skriver i boken "Orre, trast och trana - om fåglars namn" (2005) att ordet "ärla" förbryllat forskarna som inte hittat någon vettig förklaring. På isländska skrivs det erla och på norska erle. Ordet kunde vara ljudhärmande, skriver Nilsson.
På många andra språk anspelar fågelns namn på den vippande stjärten, på danska heter fågeln vipstjert, på holländska kwikstaart, på engelska wagtail och på italienska ballerina bianca.
I Svenskfinland har den många gamla dialektnamn. Enligt boken "Svenska fågelnamn" av Ivar Hortling (1944) kallas den bl.a. "pititsittu" i Karlebytrakten, "tsälaspjenu", "spitilingku", "spilitta" i Vasatrakten. Själv minns jag att man hemma i byn (Kimo) i Oravais använde "spitilingku" och "vestereckju". Det sistnämnda kommer från det finska namnet på fågeln: västäräkki.
Kärt barn har många namn.
En blomma till mor
Morsdagsros. Åbo 12 maj 2013. Foto: Håkan Eklund.
Stig Dagerman (1923 - 1954) har skrivit en tänkvärd dikt som får illustreras denna bloggbild.
Nu slår en blomma ut i kalla kvällen.
Nu lyfter fågeln som är gjord av eld.
Kort är flykten för en sådan fågel.
Hastigt vissnar trädgårdar av ljus.
Kort är livet hos de ting som brinner.
Snart slocknar vingar över mörka hus.
Snart slocknar rosorna i nattens trädgård.
Men aldrig slocknar längtan efter ljus.
Dikten påminner om allt det tillfälliga, det förgängliga - som vi som delar i ett ekosystem också får känna av. Förr eller senare. Minnet av min mor (1926 - 2001) finns kvar som ett mycket ljust och positivt minne, inristat i minnesbarken.
Nr 132/365.