Äntligen bofink

Intill stig och köldknarrande snö. Hirvensalo, Åbo 8.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Har tappat tron på kalendern, det kan väl inte vara 8 april när snön knarrar under stövlarna, när drivorna lyser vita med 10 cm nysnö (från igår), när termometern visar (visade) minus 8 C vid morgonens hundpromenad! Hörde ändå vårens första bofink. Alltid något.

Knäböjde med kameran vid en köldfrusen gråbo, får illustrera vintermorgonen i april.

Islandskap

Intill farleden kl.20.15, Runsala, Åbo. 7 april 2013. Foto: Håkan Eklund.

Gillar kvällsljuset i april. Ibland känns det som att man borde vara på flera gånger samtidigt när ljuset är rätt. Det är ju oftast bara ett förbi-ilande ögonblick ...

Kolla in islandskapet nära farleden in till Åbo hamn, snart är dessa isflak borta. Kul med nysnö på isflaken, ca 15 cm fick vi under dan. Inga nya flyttfåglar noterades. Hoppas att det ändrar snart.

Nr 97/365.

Upplysande

Omväxlande med väderombyte. Friskalaviken, Åbo 7.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Råkade hitta en skrift i bokhyllan som jag troligen aldrig läst, som jag roat mig med att läsa idag - när det kommer våt, kladdig snö från ovan.

Mycket informativ och intressant läsning. Det handlar om en samling föredrag om Estlands historia som aktualiserats av deras frigörelse från ockupationsmakten Sovjetunionen; föredragen hölls 11-12.11.1994 i Åbo.

Bland det intressantaste är att läsa om Sveriges relation till Baltikum (Estland tillhörde i tiden Sverige under 150 år ...), och hur man efter andra världskriget ställde in sig hos ryssarna. Det var ju sossarna som höll i taktpinnen.

Av alla krigsflyktingar från Baltikum (ca 350 000) hamnade ca 30 000 ester (inkl. 7000 estlandssvenskar), 5000 letter och 500 litauer i Sverige. Många i Sverige betraktade de estniska flyktingarna som nazister (= exempel hur det går när det brister i kunskap, och när man i stället börjar generalisera ...).  Vi i Finland slogs mot ryssarna i flera år, delvis i samarbete med tyskarna, ändå var inte heller vi nazister ... Inte var ju heller Sverige nazistiskt, trots samarbete med Hitlertyskland, bl.a. via tyska militärdepåer i Luleå ...

Men tillbaka till materialet.

Sverige erkände de facto sovjetmakten i Baltikum redan 1940. Den 30.5.1941 slöts ett hemligt avtal mellan Sverige och Sovjetunionen som gav Sverige 20 miljoner kronor i ersättning för tillgångar i de forna baltiska staterna och den svenska regeringen utlämnade 146 balter till Sovjetunionen 1946 som flytt till Sverige i tysk uniform ... (unga män som tvingats slåss på tyskarnas sida; innan det hade ryssarna tvångsrekryterat balter att slåss i deras led ...).

Professor Kristian Gerner (Uppsala universitet) deltar i skriften med artikeln "Sveriges förhållande till Estland genom tiderna - ett personligt perspektiv", som är synnerligen intressant. Professorn skriver att kunskaperna var dåliga i Sverige om levnadsvillkoren för de baltiska folken och fördomarna var många. Det sovjetsystem som Stalin upprättade i Baltikum betraktades som ett positivt alternativ till de auktoritära regimer som funnits under 1930-talet; Stalins regim uppfattades som mer legitim! Han skriver att exilbalterna behandlades som parias av svenska vänsterintellektuella, medan de inte hade något emot kontakter med officiella representanter för sovjetregimen.

Prof. Gerner skriver bl.a. om en chef på Sveriges Television (John Sune Carlsson) som mitt under den baltiska frigörelsenprocessen 1990 skrev i Dagens Nyheter (16.8 och 1.9.1990) "att den baltiska nationalismen i sitt motsånd mot det ryska inflytandet inte var rationell utan rasistisk".

Professorn skriver att Carlsson "var representativ för svenska journalister under efterkrigstiden i den bemärkelsen, att han helt anammade en extrem rysknationalistisk syn och inte ville erkänna det grundläggande faktum, att Estland och de andra baltiska staterna ockuperades av en rysk Sovjetunion, fick en stor del av den egna befolkningen deporterad, och slutligen fick en massiv invandring av ryssar". En verklighet som författaren Sofi Oksanen idag gör tillgänglig för halva världen, och gör en förmögenhet på (= bra!).

Detta bara som ett exempel hur lätt går det att via politik och mediestyrning föra ett helt folk bakom ljuset också i s.k. upplysta länder.

Sturnus luras

Första flocken. Runsala 6 april 2013. Foto: Håkan Eklund.

Stod med stora kanonen (500 mm + 1,4x) på monopoden och försökte fånga en kråka på ett isflak som följde med suget efter ett fartyg. Hörde plötsligt en rödbena högt uppifrån, tänkte att det kan väl inte stämma ... tills jag fick syn på vårens första starflock (20 - tal) som satt högst uppe i en mäktig vårtbjörk.

Sällan har den första staren (Sturnus vulgaris) noterat så sent i mina marker som en vecka in i april!
 
En av stararna härmade en rödbena, och försökte sig på en kort sångstrof. Men det ville sig inte i den kalla nordanvinden. Den som är lyhörd kan plocka ut ett antal fågelarter som staren skickligt väver in i sin sång.

Hade innan dess gjort ett svep med bilen över ett större jordbruksområde norr om stan, tyst och dött trots att det smält fram en del åkrar. Inga tofsvipor, inga sånglärkor, inga sångsvanar, inga duvflockar - bara en flock med 30 grågäss ute på en åker 35 km norr om Åbo.
Magert.

Däremot såg jag en havsörn en bit utanför hamnen i Åbo, det var mäktigt.

Nr 96/365.

Sköts ner av ryssarna

BW-372, enda bevarade Brewstern. Flygmuseet i Tikkakoski. Foto: Håkan Eklund.

Jaktplanet ovan är det enda av sitt slag i världen, av de 516 exemplar som tillverkades. Detta plan sköts ner av ryssarna 25.6.1942, nödlandade på en sjö i Vitahavskarelen, piloten Lauri Pekuri simmade iland och tog sig barfota genom ödemarken tillbaka till den finska sidan (ena stövel hittades på sjöbottnen i samband med att planet bärgades 1998, och finns också utställd - hade sparkat dem av sig för att kunna simma).

Innan Pekuri sköts ner hade han i luftstrid hunnit skjuta ner 2 ryska plan, innan ett Hurricaneplan fick ner honom (ryssarna fick ju flygplan från USA via Murmansk ...).

Om sökandet efter detta plan, och bärgningen 1998 - finns en hel bok skriven. Initiativet togs av en f.d. Brewsterpilot, en finsk dykare hittade planet efter mycket sökande, men sen tog maffian över - som sålde planet till USA ... (ett museum i Florida äger planet som restaurerats i Finland, och är bara till "låns").

Det märkliga med dessa jaktplan är att det bara var finska stridsflygare som gillade dem, de sköt ner 480 ryssplan under kriget till ett pris av 19 nerskjutan Brewsters (av de totalt 44 som de köpt från USA 1939, och plockats ihop i Trollhättan).

Planet byggdes ursprungligen för den amerikanska flottan, flögs för första gången 2 dec. 1937, men hade ingen framgång i händerna på de allierade, och degraderades till skolningsplan. Den bästa allierade pilot sköt ner 8 fiendeplan med en Brewster medan 18 finska jaktpiloter sköt ner mer än 8 fiendplan (ryska) per man, de bästa hade över 30 (Hasse Wind sköt ner 39 ryssplan med sin Brewster).
Under de sista krigsåren började de bli utdaterade och ersattes vartefter med Messerschmitt 109.

Hittade nyss en bok i ett nätantikvariat (som beställdes ...) skriven av Lauri Pekuri, som flög planet på bilden ovan. Han har också skrivit en bok om sin fångenskap i Ryssland (sköts ner en gång till i slutet av kriget, och då blev han infångad av röda armén...), men den boken har jag inte hittat.