Stridsflygarlegend

Löjtnant Hans Wind vid sin Brewster i Suulajärvi (idag på ryska sidan) i september 1943. Reprofoto: Håkan Eklund, ur boken: "Kaartinlaivue" (2011) av Kari Stenman.

Den som är intresserad av finsk flyghistoria från andra världskriget känner killen ovan: Hasse Wind från Ekenäs, finlandssvensk tvåfaldig Mannerheimriddare som innehar ett säreget världsrekord. Han är den stridspilot som med ett Brewsterjaktplan skjutit ner flest fiendeflygplan (= 38,5).

Sammanlagt plockade han ner 74,5 sovjetplan under fortsättningskriget (1941-44), fler skulle det ha blivit om han inte skjutits ner av ryssarna (med en Aircobra) under storanfallet 28.6.1944. Med sina sista krafter lyckades han ta sin Messerschmitt Bf-109 G tillbaka till flygbasen, men tillbringade resten av kriget på sjukhus. I Ekenäs finns ett minnesmärke över denna flygarlegend, som dog 24.7.1995.

De 44 Brewsterjaktplan som Finland lyckats köpa av från USA under vinterkriget, hade ju monterats ihop (av svenska och norska flygmekaniker) på SAAB-fabriken i Trollhättan vintern 1940. Med dessa plan sköt finnarna ner 482 ryssplan under kriget = en utmärkt utdelning på insatsen.  Sammanlagt förlorades 32 Brewsters (19 i flygstrid), sexton finska piloter stupade och två tillfångatogs.

I slutet av kriget var de dock omoderna, eftersom ryssarna som var allierade med amerikanarna fick moderna jaktplan därifrån,  och Brewsterplanen ersattes vartefter med tyska Messerschmitt Bf-109 G. Några Brewsters användes ända till hösten 1948.

Trots att Brewster (model 239) byggts och designats för US Navy, betraktades de  som mediocra jaktplan av de allierade. Ändå kunde finska jaktpiloter tämja dem till max.; de tyckte att de var utmärkta jaktplan i flygstrider och kallade plantypen för "Himlens pärla"! Eftersom de var avsedda för US Navy hade de en lång räckvidd som var till nytta i "ödemarkskriget" där det inte alltid var nära till flygfält. 

Enligt officiella "flyglistor" har 18 finska jaktpiloter skjutit ner fler fiendplan/pilot (från 8,5 - Winds 38,5) än den bästa allierade pilot, som var en nyazeeländare som fick ner 8 japsar över Malaysia. Den bästa amerikanaren var en US Navy pilot som med en Brewster F2A Buffalo fick ner 2 japaner över Stilla havet (Midway) den 4.6.1942. Efter Midway blev dessa plan av amerikanarna degraderade till övningsplan.

Ett finskt Brewsterplan (BW 372)som ryssarna sköt ner 25.6.1942 med ett Hurricaneplan finns till beskådande på ett museum i Jyväskylä. Piloten lyckades nödlanda på en sjö, simmade iland och tog sig genom ödermarken tillbaka till Finland, medan planet sjönk. Sen låg det på sjöbottnen i 56 år tills flygentusiaster från Finland och Ryssland plockade upp det! Det planet har jag bestämt mig för att åka och titta på/fotografera i vinter! Det är världens enda bevarade Brewster!  (http://www.airforcemuseum.fi/brewster_arrived_finland)

Novemberkänsla

Gårdsbjörkar i skymning. Hirvensalo, Åbo 7.11.2012. Foto: Håkan Eklund.

Kom hem i skymningen, tog dagens bild (ovan) innan jag steg in i huset - försökte via lång slutartid fånga novemberstämning, det gråa och blåsiga, via björkdungen i sluttningen intill.

Intressant att läsa och lyssna på analyser angående presidentvalet i USA. En kolumnist kallade republikanerna till "konservativa äldre vita mäns parti", som förlorade på att gå så långt till höger som de gjorde. Men rika vita behöver ju inte bekymra sig om de frågor som berör majoriteten och de som formar landets framtida potential, bl.a. de unga och de nyinflyttade.

Förresten är ju också alla äldre vita invandrare (som många tycks ha glömt). De två släktingars mejl som jag "klistrat in" nedan är ättlingar till min farfars syster som emigrerade till USA för 100 år sen, och gifte sig där med en finlandssvensk emigrant (som kommit till Amerika via guldgruvorna i Sydafrika).

Under kriget jobbade Franks föräldrar (hans pappa var son till farfars syster) bl.a. som pilotutbildare (en intressant historia), när de registrerade sig (som alla måste göra under andra världskriget) blev de noterade att de härstammade från Sverige, när de uppgett att föräldrna var Swedish (ingen förstod att man också kunde vara svensk och komma från Finland, som alla vi finlandssvenskar ...).

Så här svarade amerikakusinerna :

Good morning cousin.  Yes, this was exciting.  I stayed up as well watching the outcome.  I heard a political analyst say that the young people swayed the vote.  None of the polls take them into consideration.  It is good they participated.
Mary

Thank you.  We're happy too.  Now let us see something happen!
Cousin Frank

Spännande natt

Konstnären Riggert Munsterhjelm kollar in Willamo. G 18, H.fors 6.11.2012.
Foto: Håkan Eklund.

Jag kunde inte låta bli att stiga upp mitt i natten och kolla in valvakan i USA. Halvt vaken, halvt sovande såg jag hur Romney tog delstat efter delstat - tills jag somnade. När jag vaknade efter några timmar kom siffrorna från Ohio, och då blev det liv i luckan!

När allt var klart mejlade jag mina släktingar i Washington state och gratulerade bl.a. Frank S som i tiden tillbringade några år i en stridshelikopter ovanför Vietnams djungler ... och som är demokrat. Andra vänner i USA är republikaner, och deras åsikter respekterar jag också; var och en håller förstås på sitt.

Däremot gillar jag inte ett politiskt system som delar ett land i två läger, som i USA. Hur kan man utveckla något när halva etablissemanget använder hela sin energi till att sabotera de andras förslag?

Det är som att försöka få fart på ett fordon där någon hela tiden står på bromsen, eller sätter käppar i hjulet så att allt stannar ....

I Finland har vi alltid så många partier med i regeringen (just nu 6 stycken) att oppositionens makt är minimal, alltså är bromseffekten från motståndarna ytterst minimal och att majoriteten av etablissemanget (politiker, partier, folket) istället gör allt för att dra åt samma håll. Det är inte alltid lätt, men det är mera demokrati och kräver mera "vi-anda" som för framåt.

Ang. bilden ovan: Jag satt i går kväll med i en diskussionspanel (bl.a tillsammans med konstnären Riggert Munsterhjelm)  i ett kulturhus i Helsingfors  (G 18) där Heikki Willamos skogsbilder är utställda. Vi var fyra som inför publik fick redogöra för våra åsikter om - och relationer till skog. Intressant.

Nattskådning

Utsikt från köksfönstret, måndagmorgon 5.11.2012. Foto: Håkan Eklund.

Ibland vaknar jag på nätterna och har svårt att somna om eftersom hjärnan genast börjar jobba.

Men jag har ett recept, brukar gå ner i vardagsrummet med dyna och täcke - lägger mig bekvämt i soffan och sätter på teven. Alltid är det nån kanal som sänder något (oftast skräp ...) som gör att jag snabbt somnar igen.

Senaste natt blev det både Formel 1 i repris (med Kimi Räikkönen som segrare) och ett svenskt program med Anders Lundin (Rötter - eller något liknande) som var så pass intressant att det blev några timmars teve tittande. Det senare programmet var ganska kul, med emigrantättlingar från Amerika  som hade rötter i Sverige. Trots att de gillade upplevelserna långt ute på landet så var de förstås ganska tafatta och bortkomna. Och förstås blev det utslagningstävling ...

Jag gillade Lundins förklaring varför människorna i Sverige (liksom i övriga Norden) inte alltid är så sociala (så länge bott så glest ...). Sen somnade jag igen.

Sen när jag vaknade i soffan och kollade vädret på morgonen, låg dimman tät.

Spännande läsning

Vattenträd. Spegling i Kakskertasjön, Åbo 4 november 2012. Foto: Håkan Eklund.

Ok, nu har jag sträckläst boken "Luftkriget över Finland" (336 sidor) skriven av Mannerheimriddaren (nr 92) kapten Jorma Karhunen som gav en bra överblick över det finska flygvapnets heroiska kamp mot en enormt överlägsen fiende i kampen mot Sovjetunionen 1939-44.

Trots att boken handlar om Karhunens egna erfarenheter och insatser (från testflygare till flottiljchef), så ger boken en synnnerligen bra inblick i den tidens luftkrig som styrkemässigt kan jämföras med "Davids kamp mot Goljat". När situation var som värst under storanfallet i juni 1944 räknades 1700 sovjetiska flygplan per dag över fronterna, medan hela Finlands flygvapen då omfattade 205 flygplan!

När man läser om stridsskildringarna i luftkriget fattar man bara inte hur många av flygarna kunde överleva hela kriget!

Trots att Karhunen själv hade en så hög position i delar av kriget att han inte alltid själv var i luften hann han vara med om 309 stridsflygningar där han vann 31 luftsegrar (hans förband - Flygflottilj 24 - hade skjutit ner 877 ryssplan under kriget). Ofta handlade skillnaden mellan liv och död om bråkdelar av sekunder när jakplanen tumlade runt varandra uppe i det blå.

Det intressanta med jaktpiloter var att flygarna kämpade för att skjuta ner fiendeflyg, han beskriver det som en kamp mellan två flygplan, där man förstås gladde sig åt en flygseger men gladde sig också om fiendepiloten sågs hoppa i fallskärm. Han beskriver hur illa han och hans pilotkamrater tyckte om när marktrupper skulle beskjutas (under storanfallet på Näset sommaren 1944), att se hur soldater mejades ner ...
(Efter kriget, när den ryska (segermakternas) kontrollkommissionen var i Finland ville en rysk flygkommendör personligen träffa Joppe Karhunen och en annan pilot, bara för att visa sin respekt för sina motståndare vars skicklighet han visste mycket om).

Att det i juni 1944 ännu fanns 18 flygdugliga Brewsterjaktplan kvar, låter otroligt! Karhunen var den första finska pilot som flög en Brewster i Trollhättan (SAAB-fabrikerna) 14.2.1940, där 44 st plockades ihop av svenska och norska flygmekaniker, som finska jaktpiloter sen flög över till vinterkriget i Finland. Det var ett ypperligt jakplan som länge vann över de ryska, tills ryssarna i slutet av kriget hade fått en massa moderna amerikanska jaktplan som var helt överlägsna den sillsallad av olika föråldrade flygplan som finnarna fick hållas med. I kriget slutskede hade de fått ett 40-tal tyska Messerchmitt BF 109G som var toppmoderna, men det var väl sent.

Nu har boken gjort mig så nyfiken på dessa flygplan att jag i vinter tänker ta tåget till flygvapnets museum i Jyväskylä (http://www.airforcemuseum.fi/) där de ännu till våren har det enda Brewsterjaktplan i världen utställt, som sköts ned av ryssarna i juni 1942, söktes under 4 år i mitten av 1990-talet - och hittades på en sjöbotten. Läs om historien här: (http://www.airforcemuseum.fi/brewster_arrived_finland)