Säger inte nej

Himlen brinner. Hangö 6.10.2012 kl.19.10. Foto: Håkan Eklund.

Jag bryr mig inte så mycket om solnedgångar, på bild alltså. Men vackra himlar säger jag inte nej till.
Så här såg himlen ut när jag in det tilltagande mörkret vandrade tillbaka från udden med de fina vågorna (bilden innan denna).

Samtidigt är detta en omisskänlig stadsprofil, för den som känner Hangö: vattentornet till höger, sen kyrkan och till vänster kranar från de olika djuphamnarna. Hela udden är ett enda fotografiskta paradis, med motiv för alla kategorier under alla årstider.

Ett ställe som jag gillar mera än mycket ...

Bland skummande undervattensskär

Hangöudd, 6 oktober 2012. Foto: Håkan Eklund.

Igen ett givande veckoslut i utskärsstaden Hangö. Det har igen blåst som tusan, regnat ibland - det vill säga utmärkt höstfotoväder. Igår kväll efter att vi slutat för dagen stoppade jag några morötter och bananer i fickorna och drog ut till en udde som jag fick tips om från en av kursisterna (lokalkännare), och det var ett spännande ställe! Det höll på att skymma är jag kom fram, märkte att det fanns en massa skyltar om privat väg, privat område ...

Men jag utgick ifrån att det gällde sommarstugor och att ingen var kvar i höstrusket (vilket stämde) och kom ut till spetsen på udden (som var naturskyddsområde) och där kokade havet. Det var högt vatten och vågorna drog in över en utstickande "grusås" som bröt sönder vågorna. Spännande! Jag fick dock inga "printdugliga" bilder, det blåste så förbaskat att det var svårt att hålla stativ o kamera stilla med långa slutartider. Måste försöka på nytt någon annan gång.

Musik är minnen

Utsikt från parkeringen, Aura å, Åbo. 4.10.2012. Foto: Håkan Eklund.

Fick nyss en gallupförfrågning från loklatidningen (Åbo Underrättelser) om min favoritlåt med The Beatles. Trots att jag "växte upp med dem" var samtida Rolling Stones mera i min smak, tuffa och rebelliska. Och med perspektiv på tillvaron är det svårt att förstå hur Beatles, som såg både snälla och välvårdade ut och spelade melodiskt, kunde frambringa en sån anti-reaktion hos den tidens föräldrar!

Att samma föräldrar inte gillade Rolling Stones är lättare att förstå; de tillhör fortfarande mina favoriter, de vågade alltid hålla sin egen stil.

Men tillbaka till ursprungsfrågan om Beatles. Två LP:n  har blivit kvar som landmärken som förflyttar mig fyra decennier tillbaka tiden, nämligen "Abbey Road" (1969) och "Let It Be" (1970), som har en stark koppling till min första ungdomsförälskelse. Musik är minnen.

Sen kommer jag ihåg dagen när John Lennon blev skjuten, jag jobbade tillfälligt (utan arbetstillstånd) i New Jersey och den dagen spelade de enbart John Lennon/Beatlesmusik på alla de 50 + radiokanaler som fanns i området. Mäktigt.

Barn skriver dikter om höst

Oktoberlönn vid Aura å, Åbo. Foto: Håkan Eklund.

Snubblade över en hemsida där skolbarn skrivit dikter om hösten: http://www.buf.kristianstad.se/fjalkinge/barnskola/riddarskolden/0203/hostdikter.html

Här ett smakprov:

Bladen flyger.
Lönnen tappar löven.
Alla löven ramlar på marken.
Det är kallt .

Löven faller.
Överallt ligger det löv.
Vi är kalla.

Filip Maja.M

Med icke leriga skor

Dagens skörd. Vid ån. Åbo 2.10.2012. Foto: Håkan Eklund.

När jag började fotoblogga våren 2007 sysslade jag mest med naturfotografering, därav namnet på bloggen. Avsikten var väl nog att enbart visa naturbilder, och då kan man ju inte undvika att "lera ner sig".

Nu börjar jag inse att skorna inte alltid är så leriga som de borde vara, det är ofta asfalt under dojorna när jag fotograferar. Min aptit på fotografering är mera än bara natur - har jag så småningom insett. Och det är så förbaskat roligt att söka motiv var man än befinner sig.

Som idag.

Insåg efter lunchen att jag inte tagit någon "dagens bild" (trots att jag hittills missat tre dagar i år tänker jag nog fortsätta  ...), och kopplade på fotosökningsögat. Med träskorna på fötterna. Hittade bland annat detta, ett kvarter från mitt jobb.

Men att ändra namnet på bloggen är inte aktuellt; det är trots allt min ambition att hålla skorna leriga, åtminstone mentalt sett.