Försvann när ryssarna kom

Birgit Eldh och den försvunna matrosen. Spithamn, Estland 11.9.2012. Foto: Håkan Eklund.

Birgit plockar fram en bild av morbrodern som var matros på minfartyget Suurop. Han avtjänade sin värnplikt i den estniska flottan när Röda armén ockuperade Estland 1940. Efter det hörde de aldrig av honom mera! Jag har försökt googla fram info, har hittat något - men måste hitta någon som kan översätta. Om han inte skickades till fångläger i Sibirien blev han och hans vänner troligen arkibuserade av ryssarna ...

Birgit Eldh är alltså estlandssvensk, född ute på Spithamnsudden i Estland som ligger rakt söder om Hangöudd på den finländska sidan. Dit flydde familjen (hon var då fyra år gammal) i egen båt en februarinatt 1944, och tog sig sen (med finska myndigheters hjälp) över till Sverige, när hennes pappa skulle tvingas in i Hitlers armé, som just då hade jagat bort ryssarna ur Estland ... Innan det hade han fått gömma sig för Röda armén, som tvingade in alla unga män i sina led.

Sen kom ryssarna tillbaka när tyskarna retirerade (1944) och ockuperade Estland igen. När det var klart gjorde de Spithamns udde (och hela den estniska kusten) till förbjudet område med radarstation och missiler riktade mot Finland ...

Nu har hon som pensionär flyttat tillbaka till Spithamn och är en av fyra som bor där året runt. De övriga tre är ester. Sommartid är det annat, då är det folk i de 17 "svenskhus" som byggts sen självständigheten 1991 (alla som bodde där före kriget har fått tillbaka sina marker).

För dem som inte känner till den svenska folkstammens historia, så finns det historieböcker att läsa ur. Under Sovjettiden var esterna (och de estlandssvenskar som inte hann fly) "inlåsta" av ockupanterna.

För oss finlandssvenskar längs Finlands kuster (som ännu lever och mår bra) var estlandssvenskarna ett broderfolk, med (i stort sett) samma urgamla dialekt som vi har.  Birgit minns ännu hur hennes pappa alltid drömde om hur det var "tär heim" (= där hemma), just så säger vi också uppe i Österbotten därifrån jag kommer.

Ritglädje

Tillbaka i stan. Åbo 10.9.2012. Foto: Håkan Eklund.

Tänk vad skolbarns (kanske också dagisbarns?) ritglädje kan bli fint! Det är renovering på gång i ett av stadens shoppingcenter, och de avskärmande tillfälliga väggarna har prytts med teckningar av alla de slag. Imponerande!

Dylika installationer borde exponeras oftare - som i sin tur skulle motivera ungdomarna. Skulle också funka med fotografier, t.ex. för en fotoklubb eller fotokurs/-utbildning.

Eller fotoglädje - bara annars.

När havet blir rött

Röda havet, Utö, Åboland. 8.9.2012 kl. 19.20. Foto: Håkan Eklund.

Ute i havsbandet, liksom i fjällen, kan en regnby överraska på nolltid. Man ser ett moln längre bort, innan man hunnit svänga ryggen till är regnet över en.

Just så gick det när jag höll på och gycklade med mina filter, trådutlösare och stativ i hård vind på hala klippor på lördagskvällen. Plötsligt öppnades "luckan", och regnet öste ner. Tack och lov har jag alltid en "regnkåpa" i bottnen av fotoväskan (som är en 6 euros axelväska från Biltema ...) som jag drog över mig, gick ner på huk med alla kameror under - och vips var vi skyddade.

Sen när regnskuren passerat (efter 5 min) uppstod en märklig ljussituation: den låga solen lyste upp ett moln mittför, som blev orangefärgat, som i sin tur färgade havet i gyllene färger! Vackert! Hann ta några bilder innan ljusfenomenet var förbi.

En givande fotodag

Ytterst. Utö 8.9.2012. Foto: Håkan Eklund.

Upp 05.30, i säng efter midnatt - så såg gårdagen ut. Vi (jag ledde en fotoutflykt med 10 ivriga och kunniga fotokursister) var mest ute i fält på den blåsiga fyrön Utö, längst ut i Åbolands skärgård. Efterssom resan ut tog en halv dag (fredagkväll + söndag f.m) hade vi bara en hel dag till förfogande. Den utnyttjades maximalt; en härlig lördag med spännande molnformationer, ljus och fina motiv överallt. Jag hade maten i fickorna (proteinbars + skärgårdslimpa ...) och vattenflaska till hands och åt när det passade; jag ville inte slösa tid på matlagning och mattider (finns restaurang på ön) när ljuset växlade snabbt och ofta.
 
Kursisterna var som kalvar på grönbete och försvann som agnar i vinden över hela ön. Många tog riktigt fina bilder, och i ett dylikt gäng flödar den positiva energin.

Jag försökte mig på att fotografera med ND-filter för att fånga vågstänk i solljus, men det var inte lätt att hålla stativet på plats i den hårda vinden. Och att "pynja" med filter i hård vind var inte alltid lätt, vid ett tillfälle blåste mitt nyinköpta (och dyra ...) ND-filter (3 steg) ur handen och slog rätt i berget - men gick inte sönder ... Bilden ovan är tagen med det. Sen när det blev mörkt och vi skulle försöka fånga fyrens ljuskägla som spred ut sig i mörkret började det regna, som tvingade oss att avsluta fotograferandet. Synd.

I morse när jag kokade te i pensionatets kök hörde jag en bekant fågelröst, en lundsångares kontaktläte, som höll till i en rönn utanför verandan. Det blev finaste obsen. Såg den också med kikare innan den skyndade vidare. Den hårda vinden gjorde att ön hade tömts på fåglar, och inga nya kom ut. Dock ett antal sparvhökar och tornfalkar bland trädpiplärkor, gulärlor, ladusvalor och kungsfåglar.

Till fyrön

Fyrön Utö, Åbolands skärgård. 23.10.2010 kl.12.

Hällregn igen. Och det är svalt. Inget torkar. Kollade in ändlösa oträskade sädesfält längs hela kustbanan från tåget till Helsingfors häromdan. Mina bondgener mådde inte bra; jag lider med bönderna. Skulle vi leva hundrafemtio år bakåt skulle vi ha en svältvinter på kommande.

Få ser hur det ser ut i utskärgården? Åker ikväll ut till Utö för att leda en fotokurs. Hoppas att vi får bra ljus och uppehållsväder.

I sommar har det inte varit någon brist på häftiga molnformationer. Alltid något.