Försvann när ryssarna kom

Birgit Eldh och den försvunna matrosen. Spithamn, Estland 11.9.2012. Foto: Håkan Eklund.

Birgit plockar fram en bild av morbrodern som var matros på minfartyget Suurop. Han avtjänade sin värnplikt i den estniska flottan när Röda armén ockuperade Estland 1940. Efter det hörde de aldrig av honom mera! Jag har försökt googla fram info, har hittat något - men måste hitta någon som kan översätta. Om han inte skickades till fångläger i Sibirien blev han och hans vänner troligen arkibuserade av ryssarna ...

Birgit Eldh är alltså estlandssvensk, född ute på Spithamnsudden i Estland som ligger rakt söder om Hangöudd på den finländska sidan. Dit flydde familjen (hon var då fyra år gammal) i egen båt en februarinatt 1944, och tog sig sen (med finska myndigheters hjälp) över till Sverige, när hennes pappa skulle tvingas in i Hitlers armé, som just då hade jagat bort ryssarna ur Estland ... Innan det hade han fått gömma sig för Röda armén, som tvingade in alla unga män i sina led.

Sen kom ryssarna tillbaka när tyskarna retirerade (1944) och ockuperade Estland igen. När det var klart gjorde de Spithamns udde (och hela den estniska kusten) till förbjudet område med radarstation och missiler riktade mot Finland ...

Nu har hon som pensionär flyttat tillbaka till Spithamn och är en av fyra som bor där året runt. De övriga tre är ester. Sommartid är det annat, då är det folk i de 17 "svenskhus" som byggts sen självständigheten 1991 (alla som bodde där före kriget har fått tillbaka sina marker).

För dem som inte känner till den svenska folkstammens historia, så finns det historieböcker att läsa ur. Under Sovjettiden var esterna (och de estlandssvenskar som inte hann fly) "inlåsta" av ockupanterna.

För oss finlandssvenskar längs Finlands kuster (som ännu lever och mår bra) var estlandssvenskarna ett broderfolk, med (i stort sett) samma urgamla dialekt som vi har.  Birgit minns ännu hur hennes pappa alltid drömde om hur det var "tär heim" (= där hemma), just så säger vi också uppe i Österbotten därifrån jag kommer.

2012-09-14 16:00   Antipodian

Tänk att det är så nära men ändå så långt borta!
Bra att folk har fått tillbaka sitt!
Ha det fint!
Johan

Svar från Håkan Eklund 2012-09-14 20:47

Nu är detta område nära, både geografiskt och mentalt. Under Sovjettiden var det mentalt "på en annan planet".
Birgit berättade att estlandssvenskarna tystades ner av den svenska staten, att inte prata om sin bakgrund, så rädda var de (myndighetera/politikerna) för Sovjetimperiet, så var det också i Finland ... (= alla var de rövaslickare om man använder ett mera jordnära vardagsspråk ...). Därför berättade Birgits pappa att han kom från Lappland, när någon frågade (det hördes ju på språket att de inte var rikssvenskar).

- Hawk

2012-09-14 18:46   froderberg

Skickade inte den svenska underrättelsetjänsten in flera ester som flytt, in som spioner på 50-talet? Alla lär ha tillfångatagits eller dödats utom en. Han ville sen ha lön och pension retroaktivt när muren föll. Han fick nej från regeringen Bildt med motiveringen "om vi går med på det så vet vi inte vilka som kommer fram i ljuset".

Svar från Håkan Eklund 2012-09-14 20:52

Det finns en minnessten på ryska vid ruinerna av NKVD:s (som sen blev KGB) HQ en bit från Birgits hus. Det gäller just denna landstigning, som jag inte riktigt har koll på (glömde fråga henne). Jag tror att det hände på 1960-talet. De tog i land ute på Spithamns yttersta udde (där vi brukar kolla in fågelsträcket) och upptäcktes. Jag skall försöka hitta fakta om detta.

Ja, politiker och statsmakt agerar ofta som ynklingar.

- Hawk