Med leriga skor
Min sommarfågel
I sitt rätta element. Pandrosbacken, Kimo 10.6.2012. Foto: Håkan Eklund.
En av mina favoritfåglar runt sommartorpet på farfars gårdstun är den livliga och vackra svartvita flugsnapparen som varje år häckar i någon av mina holkar. Oftast i samma holk, år efter år.
Är det månna samma fågel som hittar till sin bekanta miljö, hela vägen från Afrika? Vi tar det ofta som en självklarhet, utan att kanske reflektera över det, men tänk att dessa små varelser kan trafikera mellan häckningsplatsen här upp i norr och vinterkvarteren söder om Sahara! Och ofta återvända till exakt samma gårdsplan.
Utan karta, kompass, pengar i plånboken, resväska och legitimationshandlingar . . .
Här stod jag och lurpassade bakom en häck som pappa i tiden kallade för Amerikansk rönn, troligen rönnspirea på "modernt" språk. En buske som sprider sig som ogräs via jordstammar; skulle jag inte regelbundet klippa gårdstunet skulle hela området inom några år vara en enda buskdjungel - med denna spirea.
Nu har jag sett på Virtuella floran att den hör hemma i norra Asien, här finns info om arten:
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/rosa/sorba/sorbsor.html
Överraskande Lapplandsrovfågel
Fjällvråk (Buteo lagopus) över häckningsreviret, Vörå 9.6.2012. Foto: Håkan Eklund.
Körde 5 timmar norrut för att klippa gräs runt sommartorpet på farfars gårdstun. Passade på att fågelskåda med lokala kompisornitologen Allan som också ringmärker fåglar. Och det blev många intressanta möten: bl.a. fjällvråken ovan som igen häckar så långt söderut som i Vörå (ca 20 km från stugan), som är rena rama "plattlandet". Dessutom finns det två par inom samma utmarker + häckande jordugglor, hornuggla, pärluggla och tornfalk.
Och detta är inte första gången fjällvråk häckar här, under goda sorkår har de häckat några gånger tidigare, trots att de lokala ornitologerna inte alltid hittat boet. Detta par hade sitt bo i ett gammalt kråkbo uppe i en spinkig tall i ett genomhugget område som såg ganska "risigt" ut, och där man lämnat sk. frötallar. Skulle vara intressant att veta hur vanligt det är med "sydhäckande" fjällvråkar i plattlandet Finland? Inte ens i Lappland har vi ju några riktiga fjäll, endast "grushögar till upphöjningar i terrängen" ...
Var finns respekten?
Dimma i klibbalslunden. Kökar, juni 2012. Foto: Håkan Eklund.
Läser i senaste nummer av tidskriften Finlands Natur nr 3/2012 Krister Welanders artikel om ett projekt där målet är att få en mera exakt bild av nedskräpningen runt Östersjön. Undersökningen görs på stränder i olika miljöer och med olika användningstryck i Finland, Estland och Lettland. Allt skräp som finns längs en 100 m lång strandsträcka samlas in sex gånger under två års tid under vår, sommar och höst. Sen kategoriseras och analyseras materialet för en rapport som skall medvetengöra oss på ett stort globalt problem.
Krister W som är aktiv medlem i BioFoto Finland, med fritidshus ute på en vacker ö i Skärgårdshavet, fyllde 13 plastkassar med skräp från 100 m på sin holme nu i vår. Det betyder 130 kassar/km - och detta i Skärgårdshavets nationalparksområde. Mycket var plast.
Av etiketterna att döma kom en stor del av materialet från den internationella fartygstrafiken i Finska viken; ute i världshaven kommer en stor del av plastskräpet från källor på land.
Och ute på oceanerna finns enorma områden med plastskräp i mitten av de fem stora oceanvirvlar som finns, de lär innehålla ca 100 miljoner ton plastavfall!
Var finns respekten för det naturarv som vi alla är arvtagare till? Tragiskt och beklämmande
Dimma - fotografens vän
Höksångare i morgondimma, Kökar, 6.6.2012. Foto: Håkan Eklund.
I tiotals år har jag tänkt att någongång måste jag fotografera höksångare, som jag stött på framförallt i västra Estland, men också på öar i Skärgårdshavet. Det har aldrig funnits tid för detta, ofta har jag varit ledare för fältexkursioner eller annars bara varit med i en grupp, och då funkar det inte. Fågelfotografering kräver tålamod och tid. Först måste man bli "du" med motivet, precis som med människor.
Eftersom jag nu befann mig på Kökar, som har Finlands tätaste höksångarpopulation (30 - 40 par), tänkte jag att det är nu eller aldrig - eftersom jag behöver höksångarbilder för en tidningsartikel. Jag hittade ett lämpligt område som hade tre revirhävdande hannar. Jag kollade in deras rutiner under några besök, både morgon, middag och kväll. Sen hade jag strategin klar. Fågeln ovan, var den som jag valde för att den var den enda som hade en relativt öppen sångplats (en av de många) med buskar i närheten som jag kunde använda som skydd. De flesta sångplatser hade den här individen (och de andra hannarna) i rönnbuskar, och då var de inte så visuella.
Sen flyger de upp i en spektakulär sångflykt, men den lyckades jag aldrig fånga in i 500 mm:s gluggen.
Men fåglen ovan blev van med mig. I timmar vandrade jag sakta runt i dess revir, lyssnade på sången (som är aningen knepig att känna igen, påminner bl.a. om trädgårdssångare), följde med hur den flyttade sig från sångplats till sångplats. Jag noterade också hur den blev van med min närvaro, och insåg att jag var ofarlig.
När jag kom till reviret på tisdagkväll välde en tät sjörök in från det kalla havet, och jag fick några bra bilder med hela bakgrunden utsuddad, men då ville den inte sjunga för mig. Också följande morgon låg dimman kvar och sångaren var fylld med sångenergi, och då tog jag bilden ovan - under de korta sekunder som sångstrofen räcker.
Och visst är detta en spännande fågel, kolla in det höklika ögat, och vattringen - en respektingivande liten krabat. Jag hade inte tid att röra mig över hela Kökar, men inom två områden hörde jag närmare 10 olika höksångare. De är nyanlända, brukar komma till Kökar runt den 29 maj, som den sista häckfågeln. I samma område flög flockar med stararnas årsungar omkring ...
En sak som jag höll på att glömma: just denna individ hade några gånger ett talgoxläte inbakat i sången! Alltså ett härmläte! Jag har en gång träffat på en trädgårdssångare som hade många fågelarters läten inbakade i sin sång (rödstjärt, rödvingetrast etc.), som jag hittade en natt uppe i norra Finland (Kemijärvi) där jag och sonen rastade när vi var på väg till Finnmark i Nordnorge (Varangerhalvön). Erik Rosenberg är en av de enda fågelboksförfattare som noterat detta (dvs att trädgårdssångaren kan ha med andra fåglars läten i sin sång) i sin bok "Fåglar i Sverige". Tydligen kan höksångaren göra samma.
En ö som jag gillar
Strandvakt på Kökar. 6 juni 2012. Foto: Håkan Eklund.
Tre dagar på Kökar, kommunen som ligger utskärs mellan Åboland och Åland, är en lisa för själen. Redigerings- och korrekturjobb varvat med fotoutflykter och fågelskådning är den bästa kombination jag kan tänka mig.
Som HQ har jag som vanligt Antons Gästhem (http://visitkokar.com/sv/valkommen) som precis uppfyller mina behov. Ett eget litet gavelrum med kokvrå, och utanför dörren sjunger näktergal, härmsångare, törnsångare, höksångare, rosenfink - och allt möjligt annat. Ett stenkast bort ligger första höksångarreviret och när måsarna alarmerar är det havsörn på kommande. Och sen finns det bara så mycket natur, där man får var "för sig själv" med fåglarna. Vad är mera rogivande än det? Den "traditionella artbilden" av strandskatan ovan tog jag igår kväll medan jag väntade på färjan tillbaka till Åboland (den som fotograferar har aldrig tråkigt, inte ens väntande i färjköer ...).
På den lilla skärgårdskommunens webplats (http://www.kokar.ax/kokar-ar-annorlunda) finns bl.a. följande korta beskrivning:
Kort om Kökar | |
Byar
|
Karlby, Hellsö, Österbygge, Finnö, Söderby, Överboda, Kyrkogårdsö
|
Areal
|
totalt 2101,1 km² ,varav land 63,6 km², resten är hav
|
Invånarantal
|
ca 260 personer och ca 130 hushåll
|
Språk
|
svenska
|
Näringar
|
sjöfart, handel, turism, jordbruk och fiske
|
Kommunikationer
|
Dagliga färjförbindelser med fasta Åland och Åboland, Finland
|