I bybutiken på ön

I bybutiken på grannön Satava, Åbo. 10 april 2012. Foto: Håkan Eklund.

Började dan med att ta en lov ut till grannöarna Kakskerta och Satava. Han sonen Robert med (studerar statskunskap och småningom oxå journalistik i H.fors) och vi kunde ju inte låta bli att sticka oss in på en kaffe (med feta "grisar" som tilltugg ...) till den lilla mysiga bybutiken vid småbåtshamnen i Satava. En fläkt från en annan värld; när jag växte upp fanns det små bybutiker i varje by - idag har de flesta ätits upp av stora köpcentra i närmaste tätort.

Eftersom denna lilla bybutik har ett litet hörnrum som cafetéria har butiken blivit ett ställe där man kan träffas över en kopp kaffe, eller t.o.m. äta lunch! I bakgrunden på bilden köpmannen själv.

Vi blev kvar en  stund och bläddrade i gamla veckotidningar från 1950 - talet, som blev en liten kulturupplevelse. Blev fascinerad av ett bildreportage från Alaska (från 1959) som dokumenterade hur de jagade vargar från flygplan ....
En bild visade hur man flög tillbaka till byn med två skjutna caribourenar fastbundna under vardera vingarna!

Om vårjakten på Åland

I väntan. Aspar i Uggleskogen 9 april 2012. Foto: Håkan Eklund.

Skönt att vandra i en barmarksskog efter påskvintern i norr. Men även här i SW går våren sakta framåt, blåsipporna såg ynkliga ut - hukande sig i den snålkalla vinden.

Ser i tidningsuppgifter att alfågeljakt som nöje under vårflyttningen ÄNTLIGEN har stoppats i Finland! Det är inte en dag för tidigt att man slutar att nöjesjaga en arktisk flyttfågel som sliter ont i Östersjön (förorenat vatten) under vintern och som under sommaren häckar långt uppe i norr under hårda klimatologiska förhållanden.

Det arktiska alfågelbestånd som övervintrar i Östersjön har gått kraftigt bakåt sedan 1990-talet, hela 65 procent enligt en nyligen publicerad rapport från Nordiska ministerrådet. http://www.norden.org/sv/publikationer/publikationer/2011-550

I fjol sköts 1858 alfåglar under vårflyttningen på Åland, och 1681 i SW Finland - obs. detta enligt siffror som jägarna själva valt att rapportera ... Tänk att jägarorganisationerna själva inte har kunnat upphöra med denna jakt, utan gör det först när de får order om det från högre nivå (Jord- och skogsbruksministeriet).

Däremot fortsätter ålänningarna (med stöd av sin självbestämmanderätt) att nöjesjaga ejderhannar också under denna vår , som är emot EU:s intentioner om medlemsländernas ansvar att inte jaga under vårflyttning och häckningstid. Flyttfåglar är ju inte enskilda nationers egendom ...

Ålänningarna får skjuta 3800 fåglar, som de själva skall räkna och hålla reda på ...
För myndigheter är det en omöjlighet att kontrollera stora skärgårdsområden, alltså kommer MINST 3800 fåglar att skjutas. De utnyttjar ett kryphål i EU-direktivet, och kommer nog så småningom att hamna inför EU-domstol - men det är en process som tar många år i anspråk att få till ... Också ejderpopulatione är på stark tillbakagång, som skulle tala för att den absolut borde fredas från vårjakt. Men de har ju stöd av vår EU-parlamentariker Carl Haglund i Bryssel, och är trygga i det.

I Sverige förbjöds vårjakt på sjöfåglar 1955.

Lokalt Det blir gudingjakt i vår. Alfågelstammen anses däremot inte vara tillräckligt stark för att tillåta jakt. Landskapsregeringen beslutade i dag att det från 1 till 20 maj är tillåtet att jaga guding på Åland. Ansökan om tillstånd kan göras från och med onsdag nästa vecka på jakt.regeringen.ax.
Jakt på alfågel kommer däremot inte vara tillåten i år och därför blir även jakttiden något kortare än förra året.
– Orsaken är att den inte längre har gynnsamt bevarandestatus enligt Internationella naturvårdsunionens lista, säger näringsminister Fredrik Karlström (Ob).
Den totala kvoten för årets vårjakt är 3.800 fåglar och varje jägare får skjuta högst två fåglar om dagen.
Fredrik Karlström är inte orolig för eventuella påföljder från EU-kommissionen, som ifrågasatt Ålands beslut att återinföra vårjakten.
– Man gjorde rätt förra året när man införde det och vi har försvarat det på de ståndpunkter vi anser är rätt, säger Karlström.

Info om jaktbeslutet hittas på Landskapsregeringens sidor:
http://www.regeringen.ax/.composer/upload//naringsavd/skogsbruksbyran/jaktochviltvard/Riktlinjer_varjakt_2012.pdf

Nästa generation

Johan med Tilde 2 månader - först i en ny generation. Kimo 8.4.2012. Foto: Håkan Eklund.

Kul att se hur släktet lever vidare i nya generationer, hemma i byn. Min farfars stockstuga (som stod på tomten där vårt fritidshus finns idag) flyttades av min farbror ner till landsvägen i ådalen för 50 år sen . På 1960 -talet hade han också butik i fastigheten; då fanns det tre butiker i byn - idag noll ...
Huset bebos nu av min brorsson med familj.Var in och tog en första titt på Tilde, som bara fortsatte att sova ...

Hittade namnet på Wikipedia, som säger följande:
Tilde är ett kvinnonamn. Namnet är en kortform av det ursprungligen forntyska namnet Matilde, som är sammansatt av ord som betyder "styrka" och "strid".

Österbottnisk påskbrasa

Påskbrasa i Kimo, Österbotten, påsklördag 7.4.2012 kl.20. Foto: Håkan Eklund.

I svenska Österbotten kör vi med samma gamla påskbrastradition som i delar av Sverige. I många andra delar av Finland har man midsommarbrasa.

Här på bilden ovan den påskbrasa som Kimo ungdomsförening tände på påskaftonskvällen och som samlade ett 60-tal bybor, ung och gammal. En kul tradition.

När jag växte upp i byn hade vi en brasa på varje gård. Det var oftast vi barn och ungdomar som i veckor hade samlat grankvistar från hyggesplatser eller huggit buskar och samlat ihop alltmöjligt brännbart för att få till en ordentlig brasa. Detta var enda gången under året som vi fick "leka" med tändstickor, och för oss killar var ju det rena rama himmelriket. Under några dagar formligen bodde vi runt våra brasor, dit vi ofta hade släpat halm att vältra oss i. Ibland hade vi killar gjort hemmalagade "bomber" (av fekabit som packades i metallhylsor) som vi kastade i elden och sprängdes av hettan ...

På Wikipedia (http://sv.wikipedia.org/wiki/paskbrasa) hittas följande info om traditionen:

Påskbrasa, även påskeld eller påskefyr, är en utomhusbrasa som vanligen tänds på påskaftonskvällen.

Påskeldarna är kända i Sverige sedan åtminstone andra hälften av 1700-talet (det tidigaste belägget är från 1768 i Västergötland) och har kommit till Sverige från Holland via holländska köpmän till Göteborg. Därifrån tros seden att tända eldar spridits över västra Sverige.

Vid mitten av 1800-talet tändes påskeldar i Halland, norra Skåne, västra Småland, Bohuslän, Västergötland, delar av Närke, Dalsland samt södra Värmland. Utanför detta område tändes påskeldar endast sporadiskt, till exempel i Lindesberg och Nora i Västmanland. Troligtvis har de kommit till dessa orter med inflyttad befolkning.

Att man tände påskeldar förr i tiden hänger inte samman med boskapsskötseln, såsom är fallet med valborgsmässoeldarna. Istället har den vanligaste motiveringen till påskeldarna varit att man velat skrämma bort påskkärringar som var på väg från eller till Blåkulla.

På flera av öarna i Göteborgs norra skärgård tävlar man traditionellt om var man bygger den största brasan. Jakten på gamla julgranar och annat skräp är intensiv och ibland stjäl man brasmaterial från varandra.

Påskbrasor eldas också i Finland i svenskspråkiga Österbotten.

Tillbaka till vintern

Långfredagsmorgon 6.4.2012, Pandrosbacken. Foto: Håkan Eklund.

Det var vår i luften när vi installerade oss i stugan. Ute ropade en ensam trana. Ljudligt trumpetande och vårrusiga sångsvanar flyttade förbi, liksom flockar med småpratande grågäss. Mot norr. En stor och fet fullmåne gick upp över skogen och brasan i spisen började småningom värma upp ett fritidshus som i sex månader saknat gäster. Försökte under natten lyssna in ugglor, utan resultat.

Sen hände det otroliga. När vi steg upp följande morgon omgavs vi av ett bländande vitt vinterlandskap! Någon gång efter midnatt hade det fallit 20 cm snö! Det kändes overkligt. Och ute i snön stod fortfarande den ensamma tranan och trumpetade!

Följande tre dagar var vi alltså tillbaka i ett vinterland. Det kändes märkligt att på morgnarna lyssna till sjungande bofink och sånglärka, i ett fullständigt vitt vinterlandskap. Eftersom det var kallt på nätterna (minus tretton) stod snösmältningen stilla, trots ett präktigt solsken med några plusgrader under dagarna. I alla fall kunde jag ta några julkort för inkommande jul . . .