Inte välkommen

I gränden. Fabriksgatan, Åbo 7.3.2012. Foto: Håkan Eklund.

Att gå igenom tre decennier gamla recensioner av fotografen Kaj Dahls utställninger och böcker är synnerligen intressant. Det är tydligt att många som recenserade hans produktion varken var fotokunniga eller intresserade av en unik skärgårdskultur.

De av Kaj Dahls böcker som sålde bäst var två bildverk som Kaj Dahl gjorde tillsammans med en pensionerad överdirektör vid Museiverket. En bok dokumenterade Kungsvägen (gäller kungen i Sverige ...) mellan Åbo och Viborg, en annan handlade om Finlands herrgårdar. För att skapa större intresse för böckerna ställde alltid Kaj Dahl ut bilderna innan böckerna kom ut.

Men i staden Borgå var det stopp. En braskande rubrik på första sidan i Borgåbladet (9.2.1991) exponerar ett intressant fall: kulturdirektören i staden anser att stadsborna inte är intresserade av utställningen, och tog alltså inte emot den ... Den kvinnliga direktören hade diskuterat med stadens konstförening och de anser båda att "fotografiutställningar inte drar publik på samma sätt som konstutställningar" ... Med detta ansåg de att stadsborna över lag inte var intresserade att ta emot utställningen!

Detta visar tydligt att fotoutställningar inte hade någon status i "finare kulturkretsar" i denna småstad på den här tiden, något som tack och lov håller på att ändra.

Om några decennier kommer fotografi som konst att locka större publik än traditionella "konstutställningar". Här visar bl.a. Fotografiska i Sthlm på utvecklingen ...

På negativjakt

Fotografens skattkista. Helsingfors 6.3.2012. Foto: Håkan Eklund.

Har fortfarande inte hittat fotografen Kaj Dahls negativarkiv från 1974-1976 när han fotograferade för böckerna "I Ålands övärld" (1976) och en motsvarande om Åboland - som refuserades av Schildts förlag.

Här är jag och kompisen Anders Fagerlund tillsammans med änkan på en höghusvind i centrala Helsingfors och gräver i Kaj Dahls efterlämnade "fotokistor", som inte innehöll negativen - men nog en massa annat intressant. Detta skall dokumenteras i nästa nummer av tidskriften Skärgård.

Döda fiskar flyter medströms

Arken, ÅA 5.3.2003. Foto: Håkan Eklund.

Det är alltid lika kul att tömma postlådan när något intressant skymtar fram bland alla reklamblad. Förresten - varför måste man dränkas i en massa färgglada broschyrer och erbjudanden som man inte vill ha? Tryckta på dyrt och bra papper.

Jag tar alltid vägen via "soptunnan" (tio meter bort) och hivar all reklam direkt till återvinning. Olästa. Slöseri, ja - men jag har inte bett om materialet. Är det något speciellt jag/vi behöver, vet vi nog hur vi hittar produkterna - dvs. initiativet skall finnas hos konsumenten. Låter man sig ledas av all marknadsföring, så låter man sig styras av marknaden - och så vill inte jag styras.

Men det positiva idag var årets andra nummer av Suomen Luonto, en 84 sidig limbunden och kvalitativ trycksak på finska.  Med massor av intressanta artiklar. (På svenska har vi Finlands Natur, som är lika bra och ges ut av riksorganisatonen Natur och Miljö).

En nyhetsartikel noterar att alfågeln snart kommer att klassificieras som en internationellt hotad art (den är redan rödlistad i Sverige), samtidigt som ålänningarna fortsätter att jaga alfågeln under våren, som hyllas av Ålands Landskapsregering.
En smaklös traditionsexploatering och jag får säga min åsikt! Men de flesta är bara tysta och tittar tigande på, och låter sig styras av idiotiska politiska beslut ...

Men kom ihåg: det är döda fiskar flyter medströms.

Fuskgrannen

I sin rätta miljö. Åbo 4.3.2012. Foto: Håkan Eklund.

Ok, så är då skådespelet över på andra sidan gränsen. Våra grannar som så gärna tar till fusk.
Så här inleder svenska Yle (www.yle.fi) sin rapport:

- Vi vann en öppen och ärlig kamp, sade Rysslands premiärminister Vladimir Putin då det stod klart att han enligt preliminära resultat fått över 63 procent av rösterna i presidentvalet. Vid en valtillställning i kväll talade Putin till över hundratusen samlade anhängare. Han sade att han utlovat seger, och att han nu vunnit.
Oberoende ryska valövervakare har fått in tusentals anmälningar om valfusk. Det handlar bland annat om felaktiga vallängder och väljare som transporteras med buss mellan olika vallokaler.

Och på Hufvudstadsbladet (www.hbl.fi) skriver Rysslandsskorrespondenten Anna-Lena Laurén:

På skola nummer 324 i södra Moskva har Sofja Kadotjnikova (20) och Pjotr Komarevtsev (18) redan uppdagat tre fall av valfusk. Två personer kastade färdigt ifyllda valsedlar i de genomskinliga urnorna och en man som vägrade identifiera sig anlände med en stor kappsäck vars innehåll han inte ville visa.

- Troligen hade han med sig färdigt ifyllda sedlar. Milisen körde bort honom. Vi kan inte avlägsna valfusket, men vi rapporterar genast om varje enskilt fall till heta linjen och informationen körs ut direkt på nätet. Fusket går inte att avfärda för det finns alltid bevis. Videofilmer, fotografier, säger Sofja Kadotjnikova till Hbl.

Sofja och Pjotr studerar båda journalistik på Moskvas statliga universitet. De tillhör den nyväckta generationen unga urbana ryssar som i dag har gått ut i tusental för att arbeta som frivilliga valövervakare.

- Vi valde just den här vallokalen eftersom området är känt för valfusk. I dumavalet fick det enade Ryssland över sjuttio procent här, säger Pjotr Komarevtsev.

Gazeta.ru rapporterar i varje fall om så kallade karuseller i Moskva, det vill säga personer som transporteras in från andra delar av Ryssland. De röstar på flera ställen med hjälp av sin ukrepitelnyj, ett dokument man visar upp om man röstar någon annanstans än i sin hemort. En utsänd från gazeta.ru upptäckte ett hundratal bussar i centrala Moskva fyllda med studenter från bland annat Voronezj, Ivanovo och Petrozavodsk.

- De här personerna är väldigt lätta att känna igen. De kommer in allihopa på en gång, ställer sig i kö och visar upp sitt dokument som de sedan får tillbaka, trots att valfunktionärerna ska behålla det. Vi kommer att vara väldigt uppmärksamma, säger Sofja Kadotjnikova

Vintern när den är som bäst

Runsala, Åbo 3 mars 2012. Foto: Håkan Eklund.

Mars har alltid varit min vintermånadsfavorit med sol,  blå himmel och skarsnö. Det är först nu som vintern är som bäst och när man ibland önskar att den inte alls skall ta slut ... Men sen när det kommer milda, gråmulna, slaskiga dagar - då ändrar man  sig snabbt igen, och vill ha vår.

Ibland brukar jag tänka på sådana naturfotografer som kan tillbringa största delen av sin tid ute i skog och mark, som kan utnyttja varje uns av årstiderna i det fria. Eller kanske de inte heller kan ...

Har själv suttit hela förmiddagen vid datorn och jobbat med texter som ombrytaren behöver nästa vecka, men nu blir det paus - nu skall jag ut i solglittret.

Ok, det blev 2,5 timmar i solen ute på altanen. Först tömdes den på snö, sen blev det kaffe och "solintag". Kände hur solenergin både värmde och laddade batterierna.  Satt länge och lyssnade på en sjungande grönsiska som satt i grannens äppelträd, en doldis bland våra sjungande fåglar.

Grönsiskan är en mästersångare som har ett högt tempo och smyger in en del härmljud. Men den har en svag stämma, skall helst sitta inom 20 m:s håll för att man skall kunna ta till sig alla nyanser. Hörde den härma åtminstone tofsmes och sädesärla. Senare på våre drunknar den lätt i en kör av starkare röster, men nu på vårvintern är det ingen konkurrens om ljudlandskapapet.