Vintern när den är som bäst

Runsala, Åbo 3 mars 2012. Foto: Håkan Eklund.

Mars har alltid varit min vintermånadsfavorit med sol,  blå himmel och skarsnö. Det är först nu som vintern är som bäst och när man ibland önskar att den inte alls skall ta slut ... Men sen när det kommer milda, gråmulna, slaskiga dagar - då ändrar man  sig snabbt igen, och vill ha vår.

Ibland brukar jag tänka på sådana naturfotografer som kan tillbringa största delen av sin tid ute i skog och mark, som kan utnyttja varje uns av årstiderna i det fria. Eller kanske de inte heller kan ...

Har själv suttit hela förmiddagen vid datorn och jobbat med texter som ombrytaren behöver nästa vecka, men nu blir det paus - nu skall jag ut i solglittret.

Ok, det blev 2,5 timmar i solen ute på altanen. Först tömdes den på snö, sen blev det kaffe och "solintag". Kände hur solenergin både värmde och laddade batterierna.  Satt länge och lyssnade på en sjungande grönsiska som satt i grannens äppelträd, en doldis bland våra sjungande fåglar.

Grönsiskan är en mästersångare som har ett högt tempo och smyger in en del härmljud. Men den har en svag stämma, skall helst sitta inom 20 m:s håll för att man skall kunna ta till sig alla nyanser. Hörde den härma åtminstone tofsmes och sädesärla. Senare på våre drunknar den lätt i en kör av starkare röster, men nu på vårvintern är det ingen konkurrens om ljudlandskapapet.