Med leriga skor
Övervärderade jenkkifotografer
Heikki Willamo till vänster. Salo 16.3.2012. Foto: Håkan Eklund.
Ok, det blev en intressant vernissagekväll i grannstaden Salo. Förstås var inte Jim Brandenburg på plats, väl nog Heikki Willamo som samtidigt öppnade en miniutställning uppe i "tornet".
Mitt bästa utbyte av kvällen var diskussionen med Willamo och hans goda vän Rolf Oinonen som översatt Willamos senaste bok "Skogsåret" till svenska. Och Rolf har gjort ett mycket bra jobb, det är inte alldeles lätt att översätta Willamos texter som ibland tangerar prosalyrik. Anders Geidemark har dessutom varit med på ett hörn. Resultatet är strålande. Den som läser boken inser vilket vackert språk som hittas bland de fina bildsidorna; ett av Willamos varumärke är att både text och bilder kompletterar varandra på ett optimalt sätt. Kvalitet till 100 %.
Rolf O (som förlorat synen på ett öga av en slaguggla ...) träffade jag senast för mer än 30 år sen ... han höll föredrag på Ostrobothnia Australis (jag var sekr.) i Vasa, om hotade urskogar i Lappland, och jag tog honom följande dag ut till skärgården. Ett fint återseende.
Ok, visst är Brandenburgs utställning intressant, men kan ändå inte låta bli att reflektera över detta med vilken fördel representerna för en "stormakt" alltid har, kulturellt, marknadsmässigt och språkligt sett: många naturfotografer i Norden är minst lika duktiga som Jim Brandenburg, men ack så okända ute i den stora världen. Detta oblida öde delar de med många konstnärer (och artister) från små länder i periferin ...
Här nedan en del info plockat från Salomuseets hemsida:
Jim Brandenburg and Finland
In particular, Brandenburg's books on wolves - White Wolf (1984) and Brother Wolf (1986) - have become international best-sellers. Brother Wolf: A Forgotten Promise was translated into Finnish in 1995 (Gummerus) and it describes the everyday life of a wolf pack in Minnesota. White Wolf portrays the life of the Canadian Arctic wolf, a species that lives near Greenland. In addition, Finnish nature lovers have been able to see Brandenburg's photos in magazines such as the National Geographic,. Jim Brandenburg has visited Finland four times and is an admirer of Finnish nature photography and culture in general. Brandenburg’s house in Minnesota was designed by architect David Salmela, whose ancestors are of Finnish origin.
Jim Brandenburg’s artistic expression
Jim Brandenburg's status as a nature photographer is a very special one: he is among those photographers who have played a decisive role in determining the direction of nature photography.
That one magical moment which catches a picture from the river of time is really there in Jim Brandenburg's landscape and wildlife photographs. Many of his works capture such magical moments - moments that last just a fraction of a second. The white Arctic wolf leaping, the tiger roaring - Brandenburg picks his split second with outstanding precision. He has his own unique way of meandering between animal and landscape photography. His portraits of wolves have attained fame all over the world, but he is also an expert at shifting typically unspectacular things into the limelight - grasses in the frost, a birch grove, ravens taking flight, or a cloud formation.
A refined instinct for compositions and light - often hard work in photography - combines with patience, but also with passionate vitality. Jim Brandenburg's respect for the great outdoors and for life in all its versatility radiates from every photograph. The proximity in his photographs is physically perceptible: icy cold, silence, blustery winds, enveloping mists - you can almost hear and feel them while gazing at his pictures. Brandenburg's photos open the viewer's eyes to nature, bringing us back to the basics. They are icons of our time; icons in the sense that they awaken in us a feeling of awe, acknowledging the existential bonds between Man and the creations of Nature. "We have to realize that the world does not belong to us alone," Jim Brandenburg once said. "A bit more humility and respect for nature would make all of our lives so much richer."
Jim Brandenburg - nästa
Fotoklubben Pictura, ÅA, Arken 16.3.2012. Foto: Håkan Eklund.
Noterar att fotoklubben Pictura har ställt ut bilder i grannbyggnaden här på Arken/Åbo Akademi. Många av bilderna är mycket bra. Kollade på deras hemsida (http://fotoklubben.fi/) och inser att också ÅA:s personal kan vara medlemmar, jag har under en massa år trott att det enbart är en studentförening. Skall kolla in deras nästa månadsmöte.
Alltid lika kul att träffa andra fotointresserade; ikväll blir det en höjdare - Jim Brandenburg håller vernissage i grannstaden Salo (mera känd för sina Nokiafabriker). Här en länk till hans blogg: http://jimbrandenburg.blogspot.com/
Jag vet inte om Jim himself är närvarande på vernissagen? Hoppas det. Hur som helst, skall bli kul att se hans utställning.
Stort tack till Gun och Tuija på naturhistoriska föreningen Ostrobothnia Australis i Vasa som fixade "biljetten".
Bilder på näthinnan
Åfärjan "Föri" har inlett trafiken. Åbo 15.3.2012. Foto: Håkan Eklund.
Ibland är situationen den att bilder endast blir lagrade på den egna näthinnan, och sen vidare in i långtidsminnet på en (obeständig) fil. En del minns man länge, men det finns knappast någon garanti att de har alla detaljer kvar efter ett antal år.
I morse iddes jag inte ens försöka med kameran, tänkta att nu skall jag bara njuta. Tyckte att något flimrade till i sluttningen utanför arbetsrumsfönstret, tittade en gång till - och får syn på en hermelin som hoppar, springer, klättrar som en oljad blixt. Helvit med svart svansspets.
Den håller till i en fläderbuske som växer i en sluttning med ett litet stenskravel, men är inte en sekund stilla. Det är inte ofta jag sett hermelin, men aldrig så länge och så bra. Och den bara rusar runt, upp och ner i busken, ut på skaren bland tuvorna - och sen tillbaka. I ett otroligt högt tempo. Aldrig någonsin har jag sett ett djäggdjur med en sådan snabbhet, inte ens i Afrika. Det ser ut som om den skulle ha en sån enorm livsglädje, att den inte riktigt vet hur den skall vara!
Sen måste jag lämna hermelindansen och sticka till jobbet; hoppas att den kunde bli stationär - att jag kunde lurpassa på den med kamera vid något tillfälle.
Kammade noll
Isen bryts för å-färjan. Aura å, Åbo 14.3.2012. Foto: Håkan Eklund.
Perfekt väder för ugglelyssning. Vindstilla, stjärnklart, lite påfruset, rätt årstid. Körde till ett område känt för kattugglor, stannade på olika ställen och lyssnade. Nix. Absolut inget. Endast ljudförorening från trafik, både från marknivå och från flygkorridoren som passerar över Åbo.
Kändes faktiskt som en urban förorening. Det var vackert att titta på alla eksilhuetter mot en fin stjärnhimmel, men saknade den tystnad som en natt borde ge. Fy för den lede ...
På bilden ovan bryts isen i Aura å för att färjan i bakgrunden igen kan starta sin trafik. Ett vårtecken av rang. Och uppe i vänstra hörnet seglar en gråtrut, ett annat vårtecken. De har intagit höghustak som häckningsskär ..., ett fenomen som pågått ett antal år. Klokt i sig, där får de vara trygga för både människor och rovdjur. Men samtidigt känns det lite skrämmande att också djur och fåglar blir urbaniserade ...
Viktigt med rätt text-bild förhållande
Vinterpromenaden över Aura å, rivs i morgon. 13.3.2012. Foto: Håkan Eklund.
Man får säga vad man vill om snailmail, men visst tusan är det kul att hemkommen från jobbet plocka ut två fina fototidskrifter ur postlådan: Camera Natura nr 1/2012 och Naturfotografen nr 1/2012. Samtidigt kommer jag på att jag säkert glömt att betala FS Magazin ... (som jag såg i tidningskiosken ...).
Camera Natura är ju en flott produkt, allt är perfekt - förutom en sak: den är aningen "snabbkonsumerad" ... Det vill säga, är det bara fina bilder och fin layout i en tidskrift, är det som att kolla skyltfönster i stan, det är snabbt gjort. Samma gäller för en bok. Trots att en fotoprodukt skall fokusera på presentation av bilder, skulle det nog gälla att också ta med tillräckligt med läsbart, för att få en att stanna upp, att bli längre kvar. Att dras med in i fotografernas funderingar.
När det gäller BioFotos medlemstidskrift "Naturfotografen", blir man länge kvar. Det mesta är på norska, och det är inte jag så värst van att läsa - men sammantaget tycker jag att förhållandet text och bild är ganska optimalt. Och layouten i denna BF-publikation har blivit avsevärt mycket bättre under senare år; duktigt jobbat! I detta nummer har Anna Ulmestrand med en artikel om makrofoto, den skall bli intressant att läsa. Och förstås en massa bra norskt material. Utan denna tidskrift skulle jag veta ganska lite om naturfoto i Norge - tack för det BF Norge!
Sen är jag mycket glad över att BioFoto Norge såg till att hålla tidskriften "Naturfotografen"kvar i föreningens ägo (den var ju nära att kapas av en kommersiell tidskrift ...). Jag var också med och kämpade för dess överlevnad ...
Det är viktigt att också icke-professionella fotografer i en förening också har tillgång till spaltutrymme. Idag är det en tydlig trend att de flesta naturfototidskrifter främst tar in material producerat av yrkesfotografer, så är åtminstone fallet med den finska naturfotoföreningens tidskrift "Luontokuva". Trots att föreningen har 3100 medlemmar, är det oftast ett dussin profffsfotografer som år ut och år in fyller sidorna ... Det är klart att resultatet är strålande, men känns ändå i längden tråkigt eftersom samma bilder också hittas i deras böcker ..., och på deras utställningar ...
Därför har vi som är svenskspråkiga i Finland bildat BioFoto Finland och vi ger inom en månad ut vår första årsbok, med medlemmarnas bilder. Det tycker vi är viktigt.