Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Bildsammanträffande


Examensutställningen, CLL, Åbo. 14.2.2011. Foto: Håkan Eklund.

Ibland blir man bara så häpen över tingens ordning. Som igår. En kvinnlig kollega till mig ville köpa bildtavlan som var utställd som "inkastare", sen efteråt när hon kollade bildtexterna (med en del metadata inkluderad) såg hon att bilden var tagen på hennes födelsedag ...

Alltså var det ju meningen att just den bilden skulle vara hennes (hennes man hamnar troligen att "lösa in den" som försenad födelsedagsgåva ...). Så kan det gå.

Jag hade namngett bilden av sipprankan "Sibirien kallar", som jag tog hemma en vacker septemberkväll (10.9.2011)  ute på terassen när jag märkte hur fint ljuset föll på frukten medan väggen bakom låg i skugga.

Postat 2012-02-15 16:29 | Läst 1398 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Examensreflektioner


Utställning på jobbet, Arken, CLL 14.2.2012. Foto: Pekka Tenhonen.

Plötsligt fick en mångårig fotofortbildning ett snabbt och intensivt slut. Fick igår examenspappren med posten och idag visade jag mina portfolier på jobbet, i samband med att vi hade en "Öppet hus-dag" för att markera att vi flyttat tillbaka till nyrenoverade utrymmen (ett datum som planerats senaste höst).

Jag visade också mitt ("underkända") slutportfolio med värdefulla dokumentära bilder av däggdjur och fåglar tagna under fotoresor till Grönland, Svalbard, Nordnorge  till Spanien, Tunisien och Namibien - och mycket till däremellan. Examinatorerna tyckte att dessa bilder representerade "traditionell fotografi utan något spår av personligt uttryck från fotografen." Då tog jag tillbaka arbetet, som alltså aldrig fick en chans att officiellt underkännas. Skulle försöka på nytt ett år senare, som alltså var nu i december-januari.

Det hade de förstås rätt i det att bilderna var "traditionella", men eftersom jag sålt dessa bilder till en massa tidningar och tidskrifter (illustrerande egenhändigt skrivna fackartiklar) tyckte jag ju att de gav ett prov på yrkeskompetens, som hela specialyrkesexamen handlar om. Det vill säga att påvisa ens yrkeskompetens som naturfotograf. Och de var både dyra och svåra att ta.

Men skam den som ger sig. Istället lämnade jag in ett portfolio med tio bilder som jag tog senaste sommar/höst (en del av dem syns på bilden ovan) där jag med 60 mm makro gick nära "ogräs och prydnadsväxter" runt trappan till vår radhuslägenhet.  Det tyckte jag var "icke-traditonellt" för en finsk naturfotograf. Sen körde med största bländare och maximal närgräns för att få fram det "personliga uttrycket från fotografen" (litet skärpedjup/oskarpt/konstnärligt), som jag ju fick med det konceptet. Och detta portfolio godkändes som godkänd naturfotografi! Som förstås gladde mig.

Men, dessa var de billigaste, enklaste och bekvämaste naturbilder som jag någonsin tagit! Enligt Göran Segeholms klassificering innehåller bilderna ett högt "formvärde", medan de svårtagna dokumentära bilderna innehöll ett högt "innehålls- och budskapsvärde". I sannings namn behövs alla tre, dock för olika ändamål.

Utbildningen/examinationen skulle vinna på att ha Segeholm som konsult för att hjälpa till med att tydligt utstaka (i examenskriterierna) hur stor del av bildmaterialet som skall tillhöra respektive "värdegrupp", det skulle göra det hela betydligt enklare. Skulle jag ha förstått att det gällde att visa upp "konstnärliga bilder", skulle jag ha sluppit bli den "bråkstake" jag sen blev (försökte få ansvariga på Utbildningsstyrelsen att berätta vad de egentligen menade med sina kriterier ...).

Men det är klar, det var också lagom åt mig att jag fick ett år på mig att lugna ner mig och tvingas ta en annan typ av bilder än vad jag normalt tog. Det var också nyttigt ...

Postat 2012-02-14 22:08 | Läst 1579 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Unikt examenspapper i hand


Yrkeshögskolan Novias trapphus, Åbo 13.2.2012. Foto: Håkan Eklund.

En perfekt dag. Fick idag med posten mitt examensbetyg: "Specialyrkesexamen för fotograf - kompetensområde naturfotografering" från Utbildningsstyrelsens "Examenskommission inom visuell framställning". Jag är den tredje personen  i Finland (och hela världen ...) som innehar en dylik examen. 

Detta är slutet på ett projekt som startade i augusti 2007 (och kostat en massa pengar ...), och som nu äntligen nått sitt slut. Sensommaren 2007 kom jag tillsammans med 14 andra med på den första förberedande kurs för naturfotografer som arrangerades av Yrkesinstitutet Axxell (Kimitoön, Finland). Vår kursledare var Andy Horner, och det blev två intensiva fotokursår med utflykter till intressanta områden mellan Grönland och Namibien.

Men det har varit en del (examens-)komplikationer längs vägen, mest beroende på kommunikationsproblem. Skulle jag har förstått vad våra examinatorer (bl.a. Anders Geidemark ...) egentligen ville, så skulle jag ha fått detta fixat för ett år sen.

I fototidskriften "Kamera & Bild" nr 1/2012 hittas en artikel (sid. 92 - 95) som berättar lite om denna fotoutbildning. På en bild hittas examinatorerna, som inte var så glada över att träffa mig (jag var den som godkändes på detta möte i Sthlm i december ...) för att jag varit lite jobbig ... Men det är en lång historia.

Men examenspappret som är undertecknat 31.1.2012 av examenskommissionens ordförande Veikko Nurminen kom i grevens tid: i morgon håller vi Öppet hus på min arbetsplats (Åbo Akademis Center för livslångt lärande) där jag visar upp mina examensportfolier. Välkommen med!

Bilden ovan är tagen idag på eftermiddagen några kvarter bort från min arbetsplats. Jag hade en diskussionsstund (om naturrelaterade frågor) med studerande vid YH Novia (bl.a. med åtta internationella utbytesstuderande), och jag brukar alltid föredra att ta trapporna istället för hissen, och hittade då motivet ovan.

Postat 2012-02-13 21:13 | Läst 1764 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Hittade en pärla


Alans Café, Hangö. 12.2.2012. Foto: Håkan Eklund.

Vintertid är det inte det lättaste att hitta intressanta matställen i Hangö, ute på Finlands sydligaste udde. Eftersom det inte finns några turister är 95 procent av matställena stängda ... Men det finns några pärlor. En pärla är en pizzeria som ligger vägg i vägg med stadens enda pub, det handlar om två helt olika företagare, men som förstått nyttan med samarbete. Alltså kan man på en lördagvkväll (som jag och fru Anita gjorde) gå in till pizzerian och beställa en pizza, sen vandra över till puben, bänka sig i någon av de lyxiga läderbänkarna, beställa in några stop gott öl - och vänta på att pizzan skall levereras av grannnen ... Just perfect!

Men att hitta en ny vinterpärla trodde jag inte var möjligt - ändå fanns det en sådan. Vi har några infödda Hangöbor på kursen som tipsade om Alans Café som lunchställe, ett ställe som jag och frun cyklat/vandrat förbi många gånger - men inte fattat att det är öppet för alla. Huset har sett så privat ut, att vi inte fattat att det bara är att traska in! Som vi gjorde med en del av kursisterna på söndagen. Och vilket härligt ställe! Ett café som samarbetade med ett bokantikvariat och en hantverksbutik - som skapade en fantastiskt familjär stämning! Dessutom visade det sig att jag mycket väl kände ägarinnan, som jag bara träffat sommartid ute på hennes matställe ute på ön Vänö i Åbolands skärgård. Så liten är världen.

Och i bokhyllorna hittade jag en lite skrift från 1915 med titeln "Vildnaden och människan. Reflexioner och kritiker i jaktlagsfrågor" av Rolf Palmgren. En debattbok med massor av intressant material, som visar på vilken katastrof "jaktvården" vid sekelskiftet 1800/1900-talen utgjorde. Ett litet exempel: "--- att tornfalken vid medlet af 1890-talet blifvit fullständigt utrotad på grund af de förföljelser den utsattes för från allmogens sida genom att premier då af Åbo jaktvårdsförening utbetalade för sparfhök  ---".

I klartext betyder detta att man betalade skottpenning på sparvhök, men att jägarna inte kände skillnaden mellan sparvhök och tornfalk, och sköt båda ...

Postat 2012-02-13 20:49 | Läst 1565 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Ett intressant fotografmöte


Fotografen Hans von Schantz visar sina portfoliobilder. Hangö 11.2.2012. Foto: H. Eklund.

Under veckoslutetets fotokurs i Hangö hade vi bjudit in fotografen Hans von Schantz som gästande fotograf/inspiratör. Det blev två vidunderliga timmar. HvS visade bilder som skall ingå i hans kommande utställning på Finlands fotografiska museum och kallas "ENTER HELSINKI" som skall visas under tiden 16.5–31.7.2012 (http://www.valokuvataiteenmuseo.fi/sv/utstallningar/pa-kommande).

HvS har under flera års tid samlat in sitt fotomaterial under nattens mörka timmar, året runt. Han har börjat i utkanterna av Helsingfors, och sakta men säkert närmat sig centrum. Bilderna han visade var "stunning"! Speciellt intresserad var han av byggarbetsplatser och udda platser som vanligt folk aldrig besöker. Som nattbilder blev de fulaste byggprojekt de vackraste konstverk! Sen hade han utvecklat en egen intressant teknik att fotografera människor under natten med kamera på stativ och ett antal blixtar utplacerade på strategiska ställen, resultatet var fascinerande!

Sen är det bara så trevligt att  träffa människor som är så genuina, så naturligt anspråkslösa - men ändå så otroligt kunniga och professionella. Sådana personer kan man inte annat än tycka om, och en sådan var HvS, som jag aldrig tidigare träffat. En härlig kille!

Han visade också upp en bildsamling (bilden ovan) där han skrivit ut bilder på kvalitetspapper, där han jobbat med att till det maximala dämpa färgerna! Resultatet gav ett "1960-tals look". Han började med att först ta bort alla färger, sedan läggat till sakta men säkert, men aldrig mer än 50 % av orginalet ...

Synnerligen intressant! Sen när vi hade avslutande bildvisning på söndagen, visade det sig att flera av kursisterna hade tillbringat natten mellan lördag och söndag med att i vinterkylan fotografera miljöer/byggnader efter midnatt ... tala om "learning by doing". Att omsätta inspiration till "action". Härligt!

Postat 2012-02-13 20:25 | Läst 1234 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
Föregående 1 ... 3 4 5 ... 6 Nästa