Examensreflektioner

Utställning på jobbet, Arken, CLL 14.2.2012. Foto: Pekka Tenhonen.

Plötsligt fick en mångårig fotofortbildning ett snabbt och intensivt slut. Fick igår examenspappren med posten och idag visade jag mina portfolier på jobbet, i samband med att vi hade en "Öppet hus-dag" för att markera att vi flyttat tillbaka till nyrenoverade utrymmen (ett datum som planerats senaste höst).

Jag visade också mitt ("underkända") slutportfolio med värdefulla dokumentära bilder av däggdjur och fåglar tagna under fotoresor till Grönland, Svalbard, Nordnorge  till Spanien, Tunisien och Namibien - och mycket till däremellan. Examinatorerna tyckte att dessa bilder representerade "traditionell fotografi utan något spår av personligt uttryck från fotografen." Då tog jag tillbaka arbetet, som alltså aldrig fick en chans att officiellt underkännas. Skulle försöka på nytt ett år senare, som alltså var nu i december-januari.

Det hade de förstås rätt i det att bilderna var "traditionella", men eftersom jag sålt dessa bilder till en massa tidningar och tidskrifter (illustrerande egenhändigt skrivna fackartiklar) tyckte jag ju att de gav ett prov på yrkeskompetens, som hela specialyrkesexamen handlar om. Det vill säga att påvisa ens yrkeskompetens som naturfotograf. Och de var både dyra och svåra att ta.

Men skam den som ger sig. Istället lämnade jag in ett portfolio med tio bilder som jag tog senaste sommar/höst (en del av dem syns på bilden ovan) där jag med 60 mm makro gick nära "ogräs och prydnadsväxter" runt trappan till vår radhuslägenhet.  Det tyckte jag var "icke-traditonellt" för en finsk naturfotograf. Sen körde med största bländare och maximal närgräns för att få fram det "personliga uttrycket från fotografen" (litet skärpedjup/oskarpt/konstnärligt), som jag ju fick med det konceptet. Och detta portfolio godkändes som godkänd naturfotografi! Som förstås gladde mig.

Men, dessa var de billigaste, enklaste och bekvämaste naturbilder som jag någonsin tagit! Enligt Göran Segeholms klassificering innehåller bilderna ett högt "formvärde", medan de svårtagna dokumentära bilderna innehöll ett högt "innehålls- och budskapsvärde". I sannings namn behövs alla tre, dock för olika ändamål.

Utbildningen/examinationen skulle vinna på att ha Segeholm som konsult för att hjälpa till med att tydligt utstaka (i examenskriterierna) hur stor del av bildmaterialet som skall tillhöra respektive "värdegrupp", det skulle göra det hela betydligt enklare. Skulle jag ha förstått att det gällde att visa upp "konstnärliga bilder", skulle jag ha sluppit bli den "bråkstake" jag sen blev (försökte få ansvariga på Utbildningsstyrelsen att berätta vad de egentligen menade med sina kriterier ...).

Men det är klar, det var också lagom åt mig att jag fick ett år på mig att lugna ner mig och tvingas ta en annan typ av bilder än vad jag normalt tog. Det var också nyttigt ...

2012-02-14 23:00   RHelena

Det här var ju roligt...!
Känner för att inkomma med en amatörreflektion; Kan det bli så att fotografier tagna i exotiska miljöer skapar omgående en ryggmärgsreflektion hos experter, - "jag låter mig inte luras av det exotiska" - och sedan har man som fotograf en uppförsbacke när man ska försöka bevisa med de "exotiska" bilderna att de faktiskt är bra. Alltså lite tvärtom än vad som händer när rätt intetsägande bilder tagna i exotiska miljöer får vanligt folk att falla i trans, mer eller mindre.
Skönt att du hade passerat 20-årsstrecket för i den åldern kan man bli knäckt för mindre.

Svar från Håkan Eklund 2012-02-15 07:01

Rauni, det ligger mycket i det du säger.

I sanningens namn så räcker det med en hektar, eller en kvadratkilometer, natur - för att lära sig fotografera natur!

Denna kurs blev fruktansvärt dyr pga alla långa dyra resor (som höll på att knäcka mig finansiellt ; hade heller inte råd med den till Costa Rica och en till Nordnorge).

Men vi hade en kursledare som insisterade på att vi måste lära oss att fotografera natur i de mest varierande förhållanden (från arktis till tropikerna); lätt att säga för den som själv inte behöver betala ... Vi tre som nu hittills har klarat av denna examen har alla tagit bilderna till slutarbetet (§4 - specialisering) i vår egen hemmiljö!! Det tycker jag själv är mycket sunt!

Allt detta med att resa kan man göra (frivilligt) efter att man lärt allt som går att läras om bildskapande/bildseende. Under en kort utomlandsresa har man sällan tid och möjlighet att ta annat än "turistbilder", också i natur, för att ta "Nick Brandt-bilder" krävs tid och ensamhet.
- Hawk