Inget för mig

Blå timmen, dag 6. Aura å, Åbo. 6.1.2012. kl.17.10. Foto: Håkan Eklund.

Nej, jag är inte lagd för att passivt sitta och titta på mediokra dvd-filmer. Har nu försökt vara social och tittat på två stycken med familjen, en amerikansk, en inhemsk - och det känns som bortkastade timmar! Skulle det inte ha varit för det goda sällskapet skulle jag ha stigit upp och gått till min läshörna.

Film skall ses i biograf; har reserverat biljetter till i morgon kväll, få se om inte det känns bättre.

Man kunde ju tycka att det är lika passivt att sitta och läsa en bok, eller bara bläddra i tidskrifter eller annat läsvärt, men så känner inte jag. Det känns både aktivt och inspirerande. Men en tanke vaknade under kvällens filmskådande, skulle det ha varit stumfilm skulle jag inte ha orkat ens fem minuter.

Alltså behöver bilder en berättelse, och någon som berättar. Att en massa fotografer tror att deras bilder klarar sig utan det, är nog en felbedömning.

En liten ljusning

Biskopsgatan, Åbo. 5.1.2012 kl. 08.57. Foto: Håkan Eklund.

Inga suddiga regnbilder idag. Kul. Dag fem har bjudit på sol och torra ytor; känns som en liten framgång. Blev så glad i morse av det fina vädret att jag på väg till jobbet måste stanna, sätta upp stativet och i gryningsljuset (ja, här är det ännu 25 minuter till soluppgång!) ta en bild av julgranen i ändan på gatan där jag håller till under arbetstid. 

Det slår mig hur lite det behövs för att en nordbo skall vara nöjd, redan detta med att ha en gnutta sol och lite torrare vägar känns som något fint! Då är man minsann inte bortskämd. 

Samtidigt brukar jag tänka att jag i så många år svettats under tropiksol, att jag också vet hur jobbigt det kan vara - med sol och hetta i överflöd ...

Lurendrejeri

Gertrudsgatan, Åbo. 4.1.2012. kl. 12.10. Foto: Håkan Eklund.

Med några Celciusgrader färre skulle vi drunkna i snö, så mycket som det har regnat de senaste fyra veckorna. Liksom idag. Men jag har beslutat mig för att inte låte väta och mörker "krypa under skinnet". Så länge lamporna lyser inomhus, är det ok.

Värre är det med de tusentals hushåll längs sydkusten som fortfarnade är utan elektricitet, sen julannandagen! De flesta är Fortumkunder. Skulle Fortum satsa mera pengar på ledningsnätet (att gräva ner kablarna) istället för att syssla med skattefusk och finansiell bästabroderpolitik (miljonbonusar till fellow managers), skulle det funka bättre. Och skulle skogarna vara täta och olikåldriga naturskogar med olika höjdskickt, istället för dagens utglesade broilerskogar som inte tål hårda vindar, skulle allt funka bättre.

Men sånt förstår sig de flesta inte sig på utan kallar detta för naturkatastrof som gör att ingen (elbolag, försäkringsbolag) behöver punga ut med olika typer av ersättningar ...
Lurenderejeri är just vad det är! Om människan i sin ekonomiska girighet först manipulerar naturen (mycket hårdhänt) till oigenkännlighet skall man inte hojta om naturkatastrof om det drar upp till regn och storm ...

Just nu har jag plockat fram en av nyförvärven från senaste Stockholmsresa: Jan Lindblads sista bok "Människan. Du, jag och den ursprungliga" (1987). Boken är en uppmaning om värdnad för livet i alla dess former. Den skall bli intressant att läsa. Dag fyra.

Det slog mig

Biskopsgatan dag 3, Åbo.  3.1.2012.kl.14.23. Foto: Håkan Eklund.

Dag 3. En rätt ljus och hyfsad dag. Dock halt på trottoarer och asfaltvägar med is och vatten omvartannat. Tog kameran med på lunchpausen, tog fyra bilder av två olika motiv. Det fick räcka.

Slank in i en bokkällare på vägen tillbaka och hittade två årgångar av den finska årsskriften "Eränkävijä" som är skriven av jägare/sportfiskare för dito och andra vildmarksvänner. "Erä" betyder ödemark, "kävijä" är den som vandrar i markerna.

Orsaken till köpet är en 13-sidors artikel om Ludvig Munsterhjelm (1880-1955) som var en ivrig jägare och som var en mycket produktiv författare och tidskriftsredaktör. Speciellt hans böcker om jakten vid sekelskiftet 1800-1900 är intressant, som berättar hur gott om vilt det fanns på den tiden. Jag har några böcker, och vill gärna lära mig mera om denna intressanta man.

Samtidigt, när jag bläddrar i dessa 144-sidiga årsskrifter, så slår det mig: hur kommer det sig att det finns så många goda skribenter som skriver om jakt och fiske? Att berätta om jakt- och fiskefärder, både hemma och borta, är ju i sig en helt egen genre! Mera sällan hittar man ju ornitologer och naturfotografera som på samma personliga och medryckande sätt skriver om sina upplevelser i markerna. Varför är det så?

Tillbaka i ruta ett - dag två

Mitt (sena) lunchställe idag, Åbo 2.1.2012 kl.16. Foto: Håkan Eklund.

Ja, säg den väderlycka som varar. Igår lungt, soligt, torrt och fint, idag blåsigt och (snö)slaskigt - igen.
Alltså tillbaka i ruta ett ...

Men, det har ingen betydelse. Just nu far jobbet ändå iväg med all tid. Det viktigaste är att veta att dagarna börjar bli längre igen. Jippiiiii!  Har beslutat mig att ta några användbara bilder varje dag under 2012, som jag skall sätta in i en skild kollektion. Bilderna skall få illustrera något typiskt för just den dag som den togs; idag såg det just så här trist ut under eftermiddagen. I maj kommer jag att skratta åt den här bilden, och i juni, och i juli ... Då står ju solen högt på himlen klockan fyra på eftermiddagen, och det är hoppeligen varmt.

Något att se framemot.