Det slog mig

Biskopsgatan dag 3, Åbo.  3.1.2012.kl.14.23. Foto: Håkan Eklund.

Dag 3. En rätt ljus och hyfsad dag. Dock halt på trottoarer och asfaltvägar med is och vatten omvartannat. Tog kameran med på lunchpausen, tog fyra bilder av två olika motiv. Det fick räcka.

Slank in i en bokkällare på vägen tillbaka och hittade två årgångar av den finska årsskriften "Eränkävijä" som är skriven av jägare/sportfiskare för dito och andra vildmarksvänner. "Erä" betyder ödemark, "kävijä" är den som vandrar i markerna.

Orsaken till köpet är en 13-sidors artikel om Ludvig Munsterhjelm (1880-1955) som var en ivrig jägare och som var en mycket produktiv författare och tidskriftsredaktör. Speciellt hans böcker om jakten vid sekelskiftet 1800-1900 är intressant, som berättar hur gott om vilt det fanns på den tiden. Jag har några böcker, och vill gärna lära mig mera om denna intressanta man.

Samtidigt, när jag bläddrar i dessa 144-sidiga årsskrifter, så slår det mig: hur kommer det sig att det finns så många goda skribenter som skriver om jakt och fiske? Att berätta om jakt- och fiskefärder, både hemma och borta, är ju i sig en helt egen genre! Mera sällan hittar man ju ornitologer och naturfotografera som på samma personliga och medryckande sätt skriver om sina upplevelser i markerna. Varför är det så?