Med leriga skor
Lennart på Brännskär
Lennart Söderlund med sin fina Åfjordsbåt. Brännskär, Nagu 3.9.2011. Foto: Håkan Eklund.
Gjorde ett lördagsbesök ute på Brännskärs skärgårdshemman tillsammans med styrelsemedlemmar ur Åbolands Skärgårdsstiftelse som köpte hemmanet när det gick under klubban senaste höst. De har valt unga Lennart Söderlund till arrendator som på bilden ovan visar upp sin egenhändigt byggda träbåt som han byggt på Fosens folkhögskola nära Trondheim i Norge.
Den 18 fot långa Åfjordsbåten är byggd av 14 granrötter, furugrenar och virket från två stora granar. Lennart berättade att det inte finns ritningar för en sådan här båt; man bygger utgående från hur lång kölen är. I början av 1900-talet höll denna typ av båtbyggande på att dö ut helt och hållet, men på 1960-talet började man samla information, tala med gamla båtbyggare och försöka återskapa kunskapen.
Senaste sommar seglade Lennart hem båten från Stockholm till hemsoporna på Kimitoön i Åbolands skärgård. Medelhastigheten under sträckan Stockholm–Mariehamn var så mycket som sex knop. De största riskerna på öppet hav är att båten är väldigt lätt, enbart 150–200 kilo, men med tre personer ombord plus packning och barlast gick seglingen rätt tryggt.
Lennart skall nu bosätta sig på Brännskär och utveckla skärgårdshemmanet till en intressant besökspunkt i den fina innerskärgården.
Bedrövad
Från färjan till Iniö, Åbolands skärgård. 2.9.2011. Foto: Håkan Eklund.
Terje Hellesö - avslöjandet har fyllt mig med sorg och besvikelse. Han var kanske den sista som jag hade väntat mig fusk ifrån! Nu har jag ju inte följt med och sett de däggdjurbilder det handlar om, förutom de som skymtat fram i FS kommentarer, men jag har en tornseglarbild på min näthinna som jag länge beundrat, och undrat över, som nu kanske också är en fuskbild?
Det är en lågtflygande (?) tornseglare som är helt skarp, och som susar över en lika så skarp och fin bild av "rallarros" fotad från låg vinkel. Hur kan man ta en sån bild överhuvudtaget, dvs. att med vidvinkel få med en tornseglare så tydligt ... Minns att Terje på en kurs sade att den var tagen med en kompaktkamera.
Det är väl ok om fotografer trixar med sina bilder och öppet deklarerar att det handlar om "konstnärliga montagen", men det som nu hänt gör nog mycken skada åt seriösa naturfotografer!
- och framförallt åt sig själv. Att glada amatörer "trixar" är ju en sak, men en som skall leva på (natur)fotografering har väl inte råd att luras ...
Och jag som tröstade Terje i ett mejl i förra veckan, att han inte skall vara orolig för "sanningen brukar nog vinna till slut", skrev jag i mejlet, i tron att han stod för sanningen ...
Om det inte längre duger med "traditionella" naturbilder, är det ju för bedrövligt. Det är ju tillräckligt utmanande och svårt att ta sådana; tillsammans med substanstext och bra layout är ju sådana bilder hur värdefulla som helst. Utan en massa trixande.
Vill mera än natur
Från jazzgatan i Björneborg under Pori Jazz-festivalen, sommaren 2011. Foto: Håkan Eklund.
Trots att de flesta bilder som jag tagit i mitt liv är naturrelaterade, har jag beslutat att ändå inte kalla mig för naturfotograf. Inte för att det skulle vara något fel med det, men jag vill bara fotografera så mycket annat, som till exempel människor ...
Det är ju bara det att det kräver betydligt mera eftersom det oftast kräver en relation till motivet, på sätt eller annat.
Är det något jag innerligt ångrar är att jag aldrig under mina många år inom u-lands jobb inte fotograferade mina kolleger och kursister, som jag jobbade med i åratal/månader - och som då var mina nära vänner. Som jag hade en nära relation till. Tänk att ha porträttfotograferat alla dessa mycket olika människotyper (ca 50 olika nationaliteter från Asien, Afrika, Oceanien och Latin Amerika), i lugn och ro. Jag kunde ju ha jobbat med stativ och allt, med olika typer av bakgrund; under några år bodde jag (under arbetsveckan) i samma kursinternat/på samma skogsstation med ett 20-tal bildglada typer från ovannämnda fyra hörn av världen.
Lika lätt var det ju inte att fotografera färgglada människor ute i fält i många u-länder. Många trodde att man då snodde deras själ ... En gång i Nepal gick jag länge och pratade med en ung pojke med ett enormt vedlass på huvudet, men han ville inte bli fotograferad.
I Söderhavet var det lätt att fotografera människor, men där brydde jag mig inte så mycket om det. Då. Nu skulle det vara annorlunda.
Men nu håller jag på och grunnar på ett fotoprojekt, där människan är i centrum. I skärgård. Få se vad det blir av mina ideér.