Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Kvällsskönhet

Svarthakedopping (Podiceps auritus), Oravais 29.5.2010. Foto: Håkan Eklund.

Det blev ett intressant veckoslut i ornitologins tecken hemma i Oravais, Österbotten. Kompisen Johan kom hela vägen från New Jersey, USA, kusin Hilding från Flen i Sverige, jag körde upp från Åbo - sen sammanstrålade vi med Allan som bor i Oravais för att bilda ett lag och tävla i ONK:s Fågelrally (ONK = Oravais Naturvetarklubb). Johan, Hilding och jag är infödda Oravaisbor men bor sedan länge långt borta från orten; Allan som länge bott i Oravais är inflyttad :-) Så kan det gå.

I tävlingen gäller det att under 20 h se eller höra så många fågelarter som möjligt. Ja, det kan låta hur löjligt som helst, men helt onyttigt är det inte. Det är ett bra tillfälle att kolla igenom verksamhetsområdet (som består av ett antal kommuner) och få en uppfattning om fågelfaunan. I år hittade vi inga ugglor (dåligt sorkår), istället fanns det ett antal östliga nattsångare (busksångare, gräshoppssångare, flodsångare) i markerna. Sen brukar jag säga att också sådant som kan te sig mycket onödigt i slutändan ändå kan vara nyttigt för samhället; dvs att sådant som får människor att trivas och må bra (utan att det skadar andra) också är bra för samhället. De behöver ju folk som mår bra!

Kompisen Johan hade i USA skaffat en fin vandringspokal (som han under vintern skickat till Finland), lite i stil med Stanley Cup bucklan - som vinnarlaget sen får hålla fram till nästa tävling.

I år var det inte lika lätt att få ihop en bra artlista pga av uruselt väder under fredagen. Vi startade kl. 18 i lätt regn, som sen ökade i styrka med blåst och kyla. Just inga sjungande fåglar hördes. Vid midnatt hade vi bara fått ihop 72 olika arter, och det var tio färre än i fjol. Sen var det helt ok väder under lördagen, men vi lyckade inte nå vårt mål på 120 arter. Vinnande laget (Bengt F och Stig D) hade 117, vi hade 116 ... Bl.a. missade vi en svarttärna på en lokal som vi besökte, men inte förstod att titta noga på rätt ställe. Ifjol vann vi med 123 olika arter och fick vara nöjda med det.

Men det viktigaste är ju ändå inte att vinna, den sociala samvaron är ännu viktigare samt det stora nöjet att röra sig i fina marker. Och vi som bor i förskingringen träffar ju sällan resten av deltagarna.

I området finns det också en mängd goda fågellokaler, och varje år lär jag mig några nya. I år hade vi ett minnesvärt stopp vid en liten våtmark där en ortolansparv sjöng från en asptopp (som jag inte hört på tio år), en gräshoppssångare sjöng från gräsmarkerna intill, till accompanjemang av en flitigt trummande mindre hackspett. En bit bort ryttlade en tornfalk och en kornknarr "kraxade" på avstånd. Det är sådana gånger som man njuter. Vi besökte också en liten skogstjärn med två vackra smålommar; härliga fåglar.

Kl. 14 på lördag e.m. avslutades tävlingen. Då kunde vi också kolla lokaltidningen (Vasabladet 29.5) som hade gjort ett trevligt reportage om tävlingen.

På kvällen (efter en ordentlig tupplur) åkte jag tillbaka till en lokal där vi sett en liten koloni med svarthakedoppingar. Det småregnade, men jag kunde sitta i bilen med 500 mm på dörrkanten och fotografera. Och bara njuta av stillheten. Det är livskvalitet i all sin enkelhet.

Postat 2010-05-31 14:54 | Läst 7021 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

En natt i skogen

Ormbär (Paris quadrifolia), Fiskars, Västnyland. 22 maj 2010. Foto: Håkan Eklund.

Var ute i markerna under veckoslutet med mina duktiga Artkursister; hade Esko V med som växtspecialist. På förmiddagen gick vi i shorts och svettades, på kvällsidan vadade vi i hageldrivor till ett vindskydd i skogen där vi skulle övernatta! Området hade fått ett ovanligt intensivt åskoväder över sig som slog sönder alla blommande växter ... Denna vackra blomma låg norr om ovädret, och klarade sig.

Kolla in allt pollen på ståndarknapparna! Pistillen i mitten är svart. Senare förvandlas ju frukten i mitten till ett stort blåsvart och mycket giftigt bär. Ormbäret växer på fuktiga och skuggiga ställen, som denna som växte under en skuggig buske. Blommorna utsänder en obehaglig doft som lockar pollinerande flugor till sig.

Trots att vädret ändrade efter ovädret (blev regnigt och svalt ...) var det mycket skönt att sova i fina timrade vindskydd intill en dimhöljd liten insjö. På natten ropade storlommen några gånger, en berguv hoade till en endaste gång och på morgonen var det skönt att från en varm sovsäck lyssna till sjungande trädpiplärka, taltrast, dubbeltrast, trädkrypare, rödhake och en hes gök.

Både under sen kväll och tidig morgon, när vi satt och filosoferade vid lägerelden konstaterade vi att vi hade det mycket lyxigt med en enkelhet som egentligen är mycket exklusiv. Människan mår allra bäst nära naturen. Det är där vi hör hemma.

Postat 2010-05-24 19:28 | Läst 7053 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Förförisk doft

Blommande hägg, Uittamo, Åbo 20 maj 2010. Foto: Håkan Eklund.

Det är något magiskt med den nordiska våren. Med ljuset, med alla dofter, med all växtkraft!
Den tropiska värme som vi haft denna vecka har fått naturen att explodera; plötsligt känns det som om det redan var försommar, trots att det ännu är vår. Det är liksom svårt att hänga med.

Jag behöver bilder av blommande träd längs en del av de vandringsleder som vi gör för ett projekt här i Åbo. Och häggen är ett mäktigt träd när det står i blom; annars ser ju inte trädet så speciellt ut, ganska buskaktigt som obemärkt smälter in i landskapet. I kväll var hela landskapet fyllt med häggblommornas förföriska doft. Härligt! Ackompanjerat av sjungande näktergal från alla håll.

Har tittat alltför mycket på ishockey VM den senaste tiden; Finland förlorade knappt mot Tjeckien tidigare i kväll och är nu ute. Kanske lika så bra, så att jag slipper tevetittandet ... Skulle liksom inte ha tid för sånt.

Postat 2010-05-20 21:12 | Läst 6873 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Estoniabirding

Estonian Nature Tours/VD:n Marika Mann med fågelguiden Tarvo Valker,
Sutlepsjön, Nuckö 14.5.2010. Foto: Håkan Eklund.

Tillbringade veckoslutet i Estland. Igen. Egentligen skulle jag gärna bo där halva året; så fina fågelmarker har de. Det blev 161 fågelarter under drygt två dagar. Många fåglar som helt saknas som häckfåglar eller är sällsynta i Finland är rätt vanliga i Estland, bl.a. mindre skrikörn, vit stork, svart stork (80 par), entita, dubbelbeckasin etc. Ca 2500 par vitryggiga hackspettar häckar i landet.

Det var varmt väder och en massa tropikflyttare välde in under nätterna; här längs den långa spångade leden genom Sutlepsjön i Nuckö räknade vi 10 sjungande vassångare! Från vassarna bräkte vattenrall och gråhakedopping, rördrommar tutade och vi hittade ett pungmespar med bo.
Detta i gammal svenskbygd; när Röda armén välde in i landet 1944 flydde estlandssvenskarna till Sverige (ofta via Finland).

En dag sprang en varg över vägen, ca 60 m framför oss! Helt fantastiskt! Och i detta land är det ingen som ringer till poliser eller andra fiskaler när man ser varg eller björn! Det tycker esterna är något helt naturligt; i lilla Estland finns ca 170 vargar, 600 björnar, 800 lodjur och 20 000 bävrar (europeiska). Samt en massa flygande ekorrar.

Lärde känna Marika Mann som äger Estonian Nature Tours (www.naturetours.ee) och fågelguiden Tarvo Valker som har bråda dagar med att ta emot och guida naturturismgrupper från U.K, Holland, Tyskland, Danmark och en massa andra länder. Duktigt! Tarvo är en superduktig ornitolog och är ordförande i den lokala fågelföreningen (www.llk.ee). Han leder "kryssligan" för västra Estland med 269 loggade arter, på femte plats på Estlandslistan (287 arter).

Fotografiska höjdpunkter under veckoslutet var bilder på kornknarr (första gången jag lyckats med det!), mindre sångsvan, älg och rådjur. Bland annat. Träffade också en kille som har startat med björngömslen i ett taigaskogsområde i nordöstra delen av landet (bokningsbart via Marikas firma).

Postat 2010-05-17 22:11 | Läst 6696 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Israndens fågel

Alfågelpärmen från 1966.

Under veckoslutet läste jag på nytt boken "Israndens fågel", som resulterade i att jag blev än mer inspirerad av att lära mig mera om denna intressanta fågel! Yrjö Kokkos tre böcker om sångsvan, salskrake och alfågel är ju i sig intressanta böcker för den naturfotointresserade. Mycket handlar om författarens försök till fågelfotografering. Med dagens mått mätt är ju bilderna urusla, men fungerar ändå som stämningsfulla illustrationer till Kokkos intressanta och medryckande texter. Han var ju mera författare än fotograf.

I alfågelboken är det människans ignorans gentemot det maritima ekosystemet som oroar (olja, gifter), i sångsvanboken var den hänsynslösa jakten hotet. Med boken "Sångsvanens land" som utkom på svenska 1951 svängde opinionen, och arten räddades! Från 15 häckande par längst upp i norr i början av 1950-talet är sångsvanen idag en vanlig häckfågel över hela Finland.

Beträffande alfågeln har populationsnedgången bara fortsatt. Var finns de enorma "svärmar" med alfågel som tidigare litteratur berättar om? Också nulevande skärgårdsbor kan berätta om tidigare stora alfågelflockar under vårflyttning. Majoriteten av de alfåglar som övervintrar i Östersjön/Nordsjön häckar i norra Ryssland, endast en mindre del i Norge, Sverige och Finland.

Därför är det helt enkelt omöjligt att förstå hur det är möjligt att jaktmyndigheter på Åland/i Åboland tillåter jakt på vårflyttande alfåglar!? Hur kan någon vara stolt över sådant? Att ett tusental åländska jägare får skjuta 1-2 alfåglar/jägare (a´700-800 gram) i ren nöjesjakt i april/maj är ju ett hån mot sunt förnuft! Detta anno 2010! Det är som att vrida klockan tillbaka! Skamligt för ett välfärdssamhälle där vi låtsas vara så förnuftiga och kunniga!

Är det god PR för en region som lever på turism att acceptera att en gammal traditionell överlevnadsjakt (som i tiden var mycket viktig för skärgårdsborna) nu förvandlats till en naturvidrig nöjesjakt? Detta för en art som under övervintringen i Östersjön dör av oljeskador i 10 000-tal. Enligt räkningar av flyttande alfåglar i Finland och Estland (Kauppinen 2008) har alfågeln minsakt med 80 % under de senaste 15 åren. Att en s.k. landskapssregering ger tillstånd för nöjesjakt (under våren!!!) på en sådan art gör att man med mindre tappar förtroendet för en dylik "regering"!

Beslutet från Ålands landskapsregering hittas här: http://www.museum.ax/.composer/upload//naringsavd/skogsbruksbyran/jaktochviltvard/Varjakt2.pdf

I artikeln "Effekter av oljeutsläpp på övervintrande alfågel Clangula hyemalis vid Hoburgs bank i centrala Östersjön mellan 1996/97 och 2003/04" (Ornis Svecica 15: 2005) hittas en mycket skrämmande rapport om det öde många alfåglar möter när 60 000 - 100 000 fartygspassager/år lämnat sina spår ...
Hoburgs bank ligger strax söder om Gotland.

Postat 2010-05-10 10:33 | Läst 7156 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

1 2 Nästa

Bloggar

Med leriga skor

Kvällsskönhet

En natt i skogen

Förförisk doft

Estoniabirding

Israndens fågel

Håkan Eklund

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv