FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Kvällsskönhet


Svarthakedopping (Podiceps auritus), Oravais 29.5.2010. Foto: Håkan Eklund.

Det blev ett intressant veckoslut i ornitologins tecken hemma i Oravais, Österbotten. Kompisen Johan kom hela vägen från New Jersey, USA, kusin Hilding från Flen i Sverige, jag körde upp från Åbo - sen sammanstrålade vi med Allan som bor i Oravais för att bilda ett lag och tävla i ONK:s Fågelrally (ONK = Oravais Naturvetarklubb). Johan, Hilding och jag är infödda Oravaisbor men bor sedan länge långt borta från orten; Allan som länge bott i Oravais är inflyttad :-) Så kan det gå.

I tävlingen gäller det att under 20 h se eller höra så många fågelarter som möjligt. Ja, det kan låta hur löjligt som helst, men helt onyttigt är det inte. Det är ett bra tillfälle att kolla igenom verksamhetsområdet (som består av ett antal kommuner) och få en uppfattning om fågelfaunan. I år hittade vi inga ugglor (dåligt sorkår), istället fanns det ett antal östliga nattsångare (busksångare, gräshoppssångare, flodsångare) i markerna. Sen brukar jag säga att också sådant som kan te sig mycket onödigt i slutändan ändå kan vara nyttigt för samhället; dvs att sådant som får människor att trivas och må bra (utan att det skadar andra) också är bra för samhället. De behöver ju folk som mår bra!

Kompisen Johan hade i USA skaffat en fin vandringspokal (som han under vintern skickat till Finland), lite i stil med Stanley Cup bucklan - som vinnarlaget sen får hålla fram till nästa tävling.

I år var det inte lika lätt att få ihop en bra artlista pga av uruselt väder under fredagen. Vi startade kl. 18 i lätt regn, som sen ökade i styrka med blåst och kyla. Just inga sjungande fåglar hördes. Vid midnatt hade vi bara fått ihop 72 olika arter, och det var tio färre än i fjol. Sen var det helt ok väder under lördagen, men vi lyckade inte nå vårt mål på 120 arter. Vinnande laget (Bengt F och Stig D) hade 117, vi hade 116 ... Bl.a. missade vi en svarttärna på en lokal som vi besökte, men inte förstod att titta noga på rätt ställe. Ifjol vann vi med 123 olika arter och fick vara nöjda med det.

Men det viktigaste är ju ändå inte att vinna, den sociala samvaron är ännu viktigare samt det stora nöjet att röra sig i fina marker. Och vi som bor i förskingringen träffar ju sällan resten av deltagarna.

I området finns det också en mängd goda fågellokaler, och varje år lär jag mig några nya. I år hade vi ett minnesvärt stopp vid en liten våtmark där en ortolansparv  sjöng från en asptopp (som jag inte hört på tio år), en gräshoppssångare sjöng från gräsmarkerna intill, till accompanjemang av en flitigt trummande mindre hackspett. En bit bort ryttlade en tornfalk och en kornknarr "kraxade" på avstånd. Det är sådana gånger som man njuter. Vi besökte också en liten skogstjärn med två vackra smålommar; härliga fåglar.

Kl. 14 på lördag e.m. avslutades tävlingen. Då kunde vi också kolla lokaltidningen (Vasabladet 29.5) som hade gjort ett trevligt reportage om tävlingen.

På kvällen (efter en ordentlig tupplur) åkte jag tillbaka till en lokal där vi sett en liten koloni med svarthakedoppingar. Det småregnade, men jag kunde sitta i bilen med 500 mm på dörrkanten och fotografera. Och bara njuta av stillheten. Det är livskvalitet i all sin enkelhet.

Inlagt 2010-05-31 14:54 | Läst 7017 ggr. | Permalink