Afrikalängtan
Vävarbo i Botswana. Foto: Håkan Eklund.
Tänka att ett mejl kan ge Afrikalängtan! Fick idag ett mejl från gamla projektkompisen Juha K som nu jobbar i Kenya, tillsammans med två killar som jag också jobbat med (i Uganda, Nepal och Botswana).
Och plötsligt känner jag en sån våldsam längtan ut till den mörka kontinenten, där människor är människor - liksom. Trots att de inte har så mycket att komma med i materiell väg, har de så mycket kvar av det riktiga livet. Som kan skratta och glädja sig åt det mesta, och sånt smittar av sig.
Detta gäller inte bara Afrika; samma har jag känt i andra s.k. u-länder också, i andra världsdelar - något som vi tycks ha förlorat.
Det var med Juha K som jag gjorde mitt sista riktiga jobb i Afrika, i norra Tanzania. Det var en av de trevligaste jobb jag någonsin haft. På veckorna huserade jag på en enslig skogsstation uppe i västra Kilimanjaro, på veckosluten for jag ner till Moshi där Juha o jag hade hyrt ett stort hus (med en trädgård fylld med intressanta fåglar). Och då var det fest, vänner och skratt 24 h i dygnet.
Jag vet. En vacker dag är jag nog tillbaka i Afrika. Och livet.
Där har jag inte varit ...ännu. Men har nyss läst om Dian Fossey och hennes enorma kamp för gorillorna i Virunga, Rwanda. Den berörde starkt.
Hälsar Agneta.
h. Håkan