Ödefotografi

Övergivet växthus, Skansen, Åbo. Augusti 2009. Foto: Håkan Eklund.

Tog med intresse del av artikeln "Det glömda rummet" i senaste nummer av FS Magasin. Blev så pass intresserad att jag gick in på "köpsidan" och beställde boken "Svenska ödehus" av Sven Olov Karlsson (text) och Philip Pereira dos Reis (foto). Det visade sig vara en förbaskat intressant bok; sträckläste den senaste natt ...

I boken presenteras 10 ödehus från Skåne till Norrbotten i ord och bild. Kanske mera i ord, kunde gärna ha varit ännu fler bilder (men nog med samma text ...). Ett mycket faschinerande dokument! Detta är en typ av böcker som jag verkligen gillar.

Speciellt intressant var kapitlet om Hultahuset med alla sina dokument på tyska och kopplingen till SS och Nazityskland ... Ett hus som i all hast hade lämnats öde, med hyllorna fyllda med inlagda gurkor. Enbart detta hus kunde säkert ge upphov till en hel bok!

Lantligt

Morgonutsikt från fritidshuset, Pandros, Oravais 13.9.2009. Foto: Håkan Eklund.

Kollade kalendern under veckan  och upptäckte plötsligt att varje veckoslut fram till november är bokade med allehanda aktiviteter och uppdrag.

Insåg att det gällde att köra upp till fritidshuset för att fixa till för vintern; kändes lite underligt att börja tala om vinter, när sommaren ännu hänger kvar. Alltså blev det 800 km t/r och tre härliga dygn i en vacker höstnatur. Det blev inte så många bilder tagna, men massor av annat nyttigt gjort. Som att stapla in torr o fin ved i lidret, medan gransångaren sjöng sin höstsång utanför. Stämningsfullt.

Och varje eftermiddag passerade hundratals ladusvalor över gårdstunet på väg söderut, glatt kvittrande.

Tänk vad det är enkelt för dem att bara sticka till värmen. Utan resväskor och pass. Hela vägen till Afrika. När jag bodde i Botswana brukade de anlända i början av oktober, till den afrikanska våren ...

Digital artbestämning

Svavelticka (Laetiporus sulphureus), Runsala, Åbo 10.9.2009. Foto: Håkan Eklund.

En riktig indiansommardag! Härligt väder med sol, värme och blå himmel. Ändå känner man en gnutta höst i luften, också det känns också helt ok.

Kollade in sista vandringsruttalternativet ute på ön Runsala och passerade en bamsestor ek med en massa tickor. De växte ganska högt uppe, men hade 200 mm + 1.4X till hands. Vet ännu inte vilken art det är, men det går nog att ta reda på via litteratur och vänner. Det är en sak som jag gillar med fotografering, att via bilder lära nya arter!

Just som jag höll på med fotograferingen passerad höstens första tranflock över, ljudligt trumpetande! Lyckades inte få syn på dem genom lövverket, men det lät som en stor flock. Första riktiga höstsignalen.

PS. Har i efterhand kollat in olika tickor, och skulle satsa på att detta är svavelticka. I boken "Käävät" (= tickor) av Tuomo Niemelö som kom ut 2005 finns det en bild av svavelticka som också är tagen ute på Runsala! Enligt boken fungerar ek och silverpil som värdträd för denna ettåriga ticka.

Förskingrat arv

Mat för många. Låga vid Vaarniemenkallio, S:t Karins 09.09.09. Foto: Håkan Eklund.

Kollade idag in en stig längs en bergsrygg som en del av en ny vandringsrutt. Njöt av att se en skog som inte störts av avverkning på länge. Mängder med gamla vackra träd, både levande och döda. Knotiga och greniga tallar uppe längs berget. En del vindfällen i branterna; på nordsidan (skuggigt och fuktigt) pryddes de av fina mossor och lavar. En skogsekologisk rikedom som betyder massor av arter. Och det fanns gott om svamp i skogen.

Just sådana här skogar där också döda och "missformade" träd tillåts existera, är en bristvara i dagens industriskogar. Där får det bara finnas unga och friska individer (påminner inte detta om vårt samhälle i övrigt?). Dessa likåldriga och monotona trädåkrar utgör ett råvarulager för industrin, de är inga riktiga skogar längre.  De har offrats på (girigbuks)ekonomins altare. Ett  nationalarv där ekologin har förskingrats.

Bra FS nr 3/09

Skogstry (Lonicera xylosteum), Åbo 8 september 2009. Foto: Håkan Eklund.

Fick senaste FS Magazin i postlådan idag, och är mycket imponerad! Tog timeout efter första numret som jag inte gillade, nu ser jag att det jobbats på i rätt riktning.

Nu utnyttjas formatet mycket bättre och formgivningen andas tidskrift med många stora bilder och bra layout. Också bra redaktionellt innehåll, massor av duktiga medhjälpare, och mycket att ta del av. Lärorikt nummer.

Duktigt gjort!

Egentligen är FS ett helt underbart koncept som på relativt kort tid utvecklats både på bredden och djupet, både virtuellt och på papper.

Det enda som irriterar är ett slarvigt språk i vissa bildpresentationer, som skulle kräva en mera noggrann redigering/korrekturläsning. Om en amatörfotograf skriver "solljuset som lös upp skogen" måste redaktionen putsa språket ...