Förskingrat arv

Mat för många. Låga vid Vaarniemenkallio, S:t Karins 09.09.09. Foto: Håkan Eklund.

Kollade idag in en stig längs en bergsrygg som en del av en ny vandringsrutt. Njöt av att se en skog som inte störts av avverkning på länge. Mängder med gamla vackra träd, både levande och döda. Knotiga och greniga tallar uppe längs berget. En del vindfällen i branterna; på nordsidan (skuggigt och fuktigt) pryddes de av fina mossor och lavar. En skogsekologisk rikedom som betyder massor av arter. Och det fanns gott om svamp i skogen.

Just sådana här skogar där också döda och "missformade" träd tillåts existera, är en bristvara i dagens industriskogar. Där får det bara finnas unga och friska individer (påminner inte detta om vårt samhälle i övrigt?). Dessa likåldriga och monotona trädåkrar utgör ett råvarulager för industrin, de är inga riktiga skogar längre.  De har offrats på (girigbuks)ekonomins altare. Ett  nationalarv där ekologin har förskingrats.