Sovjetockupationen tömde ön

Övergiven sovjetisk militärflygbas, Haapsalu, Estland. 11.4.2009. Foto: Håkan Eklund.

Ok, jag lovade i bloggen nedan att berätta lite mera om Maria Murmans öde. För den som vill veta mera är det bara att sätta in hennes namn på Google, och det hittas massor med material. Jag gjorde ett temanummer om estlandssvenska Aiboland för tidskriften Skärgård nr 1/2004 (136 s) där det bl.a. ingår en artikel om henne skriven av författaren Carina Wolff-Brandt.

Jag har träffat Maria en gång, i april 1999, när jag hade arrangerat ett studiebesök på Ormsö för skärgårdsturistföretagare från Roslagen, Åland och Åboland. Vi togs emot i hennes enkla stuga och hon spelade cittra för oss och berättade om sitt liv på ormsödialekt; mycket intressant! Hennes livsöde berättar allt om vad som händer det vanliga folket när krigsherrar och stormaktspolitik kör över.

Maria Murman (f. Appelblom) föddes 9 mars 1911 på Broasgården i Sviby på Ormsö och dog den 3 februari 2004 på ett äldreboende på Håkabackan på Ormsö. Före andra världskriget bodde det mer än 2000 estlandssvenskar på Ormsö, när Röda armén tog över kommandot hade samhället tömts - förutom Maria och några till.

På adressen http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_141367.svd hittas en artikel som berättar om hur hon blev kvar på ön när alla andra flydde. Läs artikeln, den är mycket intressant.

Bilden ovan tog jag senaste lördag på det övergivna militärflygfältet strax utanför Haapsalu (Hapsal på svenska), det är en sevärdhet för sig - en "turistattraktion" av världsklass som esterna inte tycks förstå ... Här kan man fritt vandra omkring bland alla övergivna byggnader, eller köra bil längs landningsbanan ... 
Som finländare känner man en viss triumf; härifrån startade de ryska bombplan som bombade Finland 1939-1944, och nu får man se spåren av det de till slut tvingades överge.

Är det någon som kan ryska, kan ni kanske berätta vad som står skrivet på väggen på bilden ovan.

Ner i Västerhavet

Påsksolnedgång i Läänemaa, Estland. 11.4.2009. Foto: Håkan Eklund.

Det går ju bara inte att låta bli att fotografera en fin solnedgång, trots att någon säkert säger att det motivet är ju färdigfotograferat ... 

Satt i goda vänners lag på en terass till ett fritidshus söder om Haapsalu (ligger i höjd med Nynäshamn) senaste lördagskväll som var en lugn och varm vårkväll med sjungande taltrast, rödhake och järnsparv alldeles intill. Vi ser hur solen, himlen och havet blir allt rödare - och jag kan bara inte låta bli att ta några bilder. Råkade ha 300 mm plus brännviddsförlängare 1,4 X (= 420 mm) påmonterat, och det fick duga. Långt utifrån havet hördes allornas sång. Stämningsfullt.

På estniska heter Östersjön "Läänemere" (= Västerhavet); från deras horisont ligger ju Östersjön i väster, och en stor del av Estlands kustland har just såna här solnedgångar, dvs. de får se hur solen försvinner "ner i havet".
Till höger om solen på bilden ligger ön Ormsö, som före kriget hade en helsvensk befolkning.

Under den sovjetiska ockupationen fanns bara några enstaka personer av den estlandssvenska urbefolkningen kvar på Ormsö. En av dem var Maria Murman, som finns omnämnd i många böcker och reportagen. Jag träffade henne hemma hos sig i april 1999, och det var ett intressant möte, men dock en annan historia.

Sovande skönhet

Sovande knölsvan, Haapsaluviken 11.4.2009. Foto: Håkan Eklund.

Hotell Promenaadi i Haapsalu, Estland rekommenderas. Det kunde lika bra fungera som det ultimata fågelskådarhotellet. Så här såg det ut på påsklördag när jag tidigt på morgonen (utan att väcka frun ...) öppnade terassdörren från hotellrummet, ut mot viken. Sovande knölsvan i en ljuskägla från ett hål i en mörk molnbank, såg nästan overkligt (vackert) ut. Med tubkikaren på terassen kan man spana in det mesta i fågelväg, under sträcktider räknas fåglarna i tresiffriga tal. På andra sidan viken ligger Nuckö, estlandssvenskarnas kärnområde. Ett broderfolk till oss finlandssvenskar; tyvärr hamnade de flesta att fly undan ryssarna (till Sverige) 1944. Vi lyckades ju (efter fem år av krig) stoppa ryssarna vid gränsen i öster, och bor alltså kvar i eget land.

Jag har besökt Estland ett 30-tal gånger under de senaste 12 åren, och jag älskar detta land! Ett bättre fågelskådarland får man verkligen leta efter i grannskapet. Vikarna runt Haapsalu är fyllda med fåglar och stan själv är en kultursevärdhet. Här finns allt som får mitt hjärta att klappa lite extra. En massa oförstörda biotoper och en kultur som ger fotomotiv i överflöd.

På söndagmorgon besökte jag Matsaluviken (nationalpark) med en kompis, räknade ca 200 salskrakar och 1000 mindre sångsvanar (mera än vad jag hittills sett av de arterna under 40 år av fågelskådning ...), bland annat. Och i holken intill fågeltornet höll en entita till, en art som överhuvudtaget inte finns i Finland.

Nära

Hjorttickor (Datronia mollis) på ekstam, Runsala 8.4.2009. Foto: Håkan Eklund.

Skärtorsdagkväll  med ett stilla vårregn. Flockar med flyttande trastar ger liv åt närmiljön. Idag träffade jag på en vårrusig spillkråka som förde ett herrans liv i skogen, sen flög den iväg på sitt typiskt flaxiga maner, ljudligt ropande. En fågel som jag verkligen gillar. Hörde också en ropande gråspett som har revir i närheten, men har aldrig kommit underfund var den håller till.

Har fått två fina naturböcker som recensionsexemplar, en om sälar och en om gräshoppor och vårtbitare. Sälboken finns i både svensk och finsk version, fotograf är  Seppo Keränen och för texten står Markku Lappalainen.

"Gräshoppsboken" som är den första i sitt slag i Finland har Sami Karjalainen som fotograf och författare, ett jobb som tog honom sju år att förverkliga (http://www.tammi.fi/kirjat/ISBN/9789513144838/). Ett verk som kommer att inspirera massor av naturfotografer att börja fotografera gräshoppor ... Med boken följer en cd med ljudinspelningar, läckert!

Sälboken är mera traditionell (http://www.soderstrom.fi/Book.php?id=1284758453), men med massor av fina säl- och utskärgårdsbilder. Jag har träffat Seppo Keränen många gånger, bl.a. kryssat tillsammans med honom runt Svalbard - en mysig och fin kille och "old timer". Han har levt på sitt naturfotograferande mest hela sitt liv.

Har via vännerna Krister och Esko blivit uppmärksammade att det som syns på bilden är tickor, troligen stor hjortticka.
Hittade förresten en fin svampsida på internet: http://www.velutipes.com/swedish.htm

Hungrig

Provianterande grönsiska (Carduelis spinus), Runsala, Åbo 8.4.2009.
Foto: Håkan Eklund.

För den fågelkunnige är det kul att varje dag notera nyanlända flyttfåglar. Ofta räcker det med ljudintryck, i morse hördes ett kort spetsigt "zip" i Uggleskogen, det var en nyanländ taltrast. Mot kvällsidan gjorde jag en sväng till Runsalas ekskogar och hörde ett utdraget "styyf", det var från en nyanländ rödvingetrast. Och från skyn hördes sträckande tranor.

Passerade ett ställe med fågelmatning för mesar och där höll en flock grönsiskor till. De var också nyanlända, verkade otroligt hungriga, åt och sjöng för brinnkära livet. Härliga små krabater (11 cm) som är experter på att äta björkfrön och alfrön, klängande ute på tunna grenar. De har en högintensiv och omväxlande sång, men den bär inte långt - det gäller att vara nära.