Julstämning på Solkusten

En plaza  i Fuengirola, Spanien. 4.12.2008 kl.20.10. Foto: Håkan Eklund.

Trots att den hårt exploaterade Solkusten i Spanien inte är något för mig, är den helt ok som högkvarter vid kortare besök. Vägnätet gör att det är lätt att ta sig bort ...  Flygplatsen i Malaga är nära och det är lätt att hitta hyggligt boende i någon av kuststäderna. Enligt uppgift anländer 10 miljoner turister med flyg till Malaga varje år. Statistiken toppas av engelsmän och irländare; många kommer med lågprisflyg för ett veckoslut. Massturistm så det förslår ...

Ändå har förstås ställen som Fuengirola sin specifika charm, speciellt de äldre stadsdelarna med sin smala gränder och sitt överflöd av mysiga små pubar och restauranger, på en del av dem blir man också serverad på skandinaviska. Här finns ju massor med nordbor: mest svenskar men också många finnar och danskar. Åtminstone hördes de språken var man än rörde sig i stan.

Så här såg kvällsljuset ut en kväll på väg till puben, en ståtlig julgran stod en bit till höger - men på "julgransbilderna" finns inte denna fina kvällssky med. Trots att december inte är någon speciellt varm månad här nere, finns det trots allt ljus i överflöd. I motsats till våra gråtrista vinterbreddgrader.

Mitt favoritställe

Ermita del Rocio, El Rocio, Andalusien. 2.12.2008. Foto: Håkan Eklund.

Mitt favoritställe i Europa är den lilla byn El Rocio intill Donana nationalparken i Andalusien. Med undantag för pilgrimstiden runt påsken (med 1 miljon spanjorer under ett veckoslut!) är detta ett lungt och fridfullt ställe där det finns fler hästar än bilar, där gatorna utgörs av sandstråk och arkitekturen är som tagen från en vilda västernfilm.

I kyrkan ovan finns en liten trämadonna, Nuestra Senora del Rocio, som är föremålet för pilgrimsvandringen.

Här bor ungefär 1200 personer; i markerna utanför i Guadalquivirs deltaland finns det miljoner övervintrande fåglar. Detta var mitt femte besök i byn, och första gången under en "icke fågelskådarresa". Varje gång har kännts alldeles för kort. Här finns allt vad jag behöver för några månader; den dag jag inte längre behövs i arbetslivet tänker jag slå mig ner för ett antal vintermånader i El Rocio.

När bilden togs höll ett 100-tal svarta starar (Sturnus unicolor) att försöka samsas om sina övernattningskvistar i ett stort träd till vänster om kyrkan. Svart stare finns i Europa endast på den Iberiska halvön, ser ut som "vår" stare, men helsvart, dvs. helt utan pärlfläckar.

Det som jag gillar bäst med El Rocio är att samhället är till för de lokala, trots ett läckert läge intill en fågelrik lagun och med Atlanten på 20 minuters köravstånd - finns det inte mycket som byggts för kommersiell turism.

Under vårt korta besök (en eftermiddag, kväll, övernattning, förmiddag) hann jag och sonen logga in ca 100 000 fåglar i lagunen med omgivning och en stämningsfull vandring i många olika ljus. En lisa för själen.

En vecka i Andalusien

Gamla stan i Ronda, Andalusien. 1.12.2008. Foto: Håkan Eklund.

Har tillbringat en stimulerande vecka i Andalusien, södra Spanien. Har med hyrbil betat av området mellan Granada i öster till Huelva i väst. Det blev ca 1700 km på landsväg, ändå är detta bara en pytteliten del av landet.

En dag körde vi upp till bergsstaden Ronda som är en av Spaniens äldsta städer. Ronda  ligger uppe på en bergsplatå (744 m.ö.h) omgiven av höga bergstoppar. Ett mycket vackert område.

En gång tidigare har jag och sonen på en fågelskådarresa försökt hitta gamla stan i Ronda, men vi kom från fel håll och orkade inte i trafikkaoset söka reda på stadsdelen. Nu kom vi söderifrån, från Solkusten, och kom rätt med en gång. De gamla kvarteren och alla fina gamla byggnader gav ett pittoreskt intryck. Här har författare som Hemingway häckat i tiden.

Vägen till staden var lika vacker. Det låg snö på bergstopparna i Serrania de Ronda som hade fallit under veckoslutet, dvs några dagar innan. Noterade både klippsparv, svart stenskvätta och lagerlärka intill vägen uppe i höglandet. Den sistnämnda lyckades jag fotografera, inga pangbilder - men bra som artbestämningsbevis. Lagerlärkan ser nämligen ut som tofslärkan - bara vissa små detalljer skiljer dem åt.

Bilden ovan tog jag med 300 mm + 1,4 x brännviddsförlängare när vi vandrade ner längs branta gator i sen eftermiddagssol med berget i bakgrunden i skugga.