Fortsätter leka

Tallskog, Hirvensalo, Åbo. 4 november 2008. Foto: Håkan Eklund.

Har suttit flera kvällar med Terje Hellesös fotobok "Min plats i ljuset" (2005) och njutit av hans "målningar". Många av hans bilder skulle göra sig bra inramade i stort format på en lämplig vägg. Trevligt med en naturfotograf som vågar vara konstnärlig; som har leklusten kvar. En av hans specialiteter är ju dubbelexponerade motiv (med Nikon), något som är helt främmande för mig. Kan man överhuvudtaget göra det med en Canon ...?

Det är klart, idag kan man ju på datorn få till vilka bilder som helst, men det är inget för Terje - inte för mig heller. Sånt får reklammakare syssla med.

Hittade inget av intresse att "dokumentera" under morgonens hundvandring, såg två lappländska varfåglar - men de var inte inom fotoavstånd. Fåglar kräver tid och tålamod.

Viftade med kameran i skogen en stund, och gick hem.

Vitryggsmöte

Vitryggens skog, Hirvensalo, Åbo. 3 november 2008. Foto: Håkan Eklund.

I morse fick jag signaler från mitt undermedvetna att ta kikaren med till skogen. Den har jag faktiskt inte alltid med. Gjorde impulsivt ett undantag och satte hunden i bilen och åkte till ett område som jag inte besökt på en tid. Lekte med kameran en stund med en björkskog som motiv.

Plötsligt hörde jag hackspettknackningar från björkdungen, kollade med kikare och hittar spetten i en murken björk. Ser också att hackspetten har en bländvit rygg, strekad på sidorna och ljusröd under = vitryggig hackspett! För en fågelintresserad är det högtidsstund; synd bara att jag hade 100 mm makron med mig. Tänkte ändå ta en bild med den, men då flög hackspetten iväg, tog höjd och försvann söderut över skogen.

Har förstått att det är många hackspettarter på vandring i höst; detta var också en vandrare. Vitryggen är en sällsynt häckfågel i Finland; i Sverige är den ännu mera fåtalig. I Åbo har jag aldrig tidigare sett arten.

Längs glashal stig

Längs spångad led i Pomponrahka, nära Åbo flygfält. 2.11.2008.
Foto: Håkan Eklund.

Ibland är det kul att använda kameran som pensel, att bara dra snabba penseldrag över duken, med långsam slutartid. Som här, när fru A vandrar längs glashala plankor på den spångade leden genom Pomponrahkaskogen en bit från flygplatsen i Åbo. Vi hade minus fyra grader på natten, sol på dan - och plankorna var både hala och förädiska. Men det var fin höstkänsla i skogen.

Har en massa recensionsböcker på hög som väntar på att recenseras för några tidningar, hade tänkt göra det i kväll - men hamnade på bio med fru A plus kompispar. Väl hemkommen har jag istället läst andra korrektur på min artikel om BioFoto Finland som publiceras i nästa nummer av Naturfotografen; historia i sig. En helt ny lokalavdelning till norska Bio Foto. En mycket livskraftig lokalavdelning finns också i Sverige, som fungerat som inspiratör för oss.

I Norge tror jag inte att man vet så mycket om Svenskfinland, och att vi "fotograferar på svenska" längs kusten och i skärgården. Naturfoto i Finland är mera än att sitta i björnkojor ... Och för oss med svenska som modersmål är det alltid kul med kontakter västerut.

Giftig

Besksöta (Solanum dulcamara), Kakskerta, Åbo. 1 november 2008.
Foto: Håkan Eklund.

Solglimtar och regnskurar omvartannat idag. Gjorde en eftermiddagstur ut till grannön Kakskerta, parkerade på måfå nära en gammal brygga - hann bara stiga ur bilen när jag fick syn på besksötan som klängde i en fläder. Visste att jag inte hade bild på dessa giftiga bär.

Mulet med mjukt och fint ljus. Såg ett stort och gult hallonblad i bakgrunden, passade in bäret - och klick. Inget speciellt med detta, men blev ändå en artbild som jag känner mig nöjd med.

Just nu är jag "exponerad" i ett diskussions teveprogram om filmen "Varg" (med Kerstin Ekman), men eftersom vi kastade ut teveapparaten i mars när de analoga sändningarna släcktes i Finland - får det vara. Kan säkert kolla in programmet via nätet, när jag känner för det. Kände dock att det mest blev en massa svammel när jag intervjuades i en tevestudio för nån vecka sen; inget att hurra för.

Hellre skulle jag just nu befinna mig i Vårgårda och naturfotofestivalen; ett mysigt koncept. Just nu är det väl middag på värdshuset, sen samlas "innegänget" i klubblokalen i källaren  - där det minglas och smuttas till småtimmarna. Så var det i fjol, och så är det varje år. Nästa höst skall jag se till att jag är där.