Sökte terjebilder

Knäckepil (Salix fragilis) längs hemgatan, Hirvensalo 30.10.2008. Foto: Håkan Eklund.

Tog 500 mm med på hundpromenaden i morse för att om möjligt hitta den lokala sidensvansflocken. Hittade dem nog, men de hade troligen redan spisat frukost. De satt högt i några asptoppar och väntade på lunchen.

Istället började jag titta efter "terjebilder", inspirerad av veckoslutsmötet med Terje Hellesö. Dock lite bökigt och begränsat med den tunga 500 mm. Kollade in bojar i småbåtshamnen som låg i dimma, tog bilder på en kajakpaddlare ute på viken, träd i dimma - men de blev inga terjebilder.

På vägen hem såg jag dropparna i silverpilsraden längs hemgatan, med några enstaka löv dinglande i kviströran. Det kraftiga teleobjektivet gör att träden i bakgrunden blir alldeles mörka och med ens  får jag en gnutta terjekänsla ...
500 mm balanserande på enbenaren, 800 ISO, f 8, 1/160 s.

Den som inte känner norsksvensken Terje H kan gå in och kolla hans hemsida med mycket intressant material, både i ord och bild (samt hans blogg):

http://www.helleso.com/start.asp

http://terjehelleso.wordpress.com/

Om bildspråket

Ekorre i skärgårdsskog, Satava, Åbo 29.10.2008. Foto: Håkan Eklund.

Mötet med Terje Hellesö under veckoslutet kändes som en vändpunkt. Vilken intressant människa och naturfotograf! En kille som fokuserar på inre värden, både bildmässigt och "utrustningsmässigt" - dvs. allt snobbande med fin utrustning och ljusstarka objektiv tillhör sekundära värden. Det är resultatet som räknas, inget annat.

Dessutom var han ju en supermysig kille; vi (en del av vår naturfotogrupp) hade fina diskussioner med honom till långt in på lördagnatten. Om fotografering, litteratur och musik. Alltmedan den första höststormen drog över Ålandsöarna.

Innan det hann vi under lördagen titta igenom ettusen Hellsö-bilder, med kommentarer av fotografen själv. Det blev många timmar om bildspråk; äntligen något på djupet om personliga bildstilar - om fotografens tolkning av motivet. Motiv och bild kan ju vara två helt olika saker. "När skall vi fotografer börja lära oss att verkligen se bilderna?" frågade Terje. "När skall vi lära oss att se längre än till motiven, att kunna se bortom både motiv och teknik?"

Det blev mycket kvar på "hårddisken", som det tar tid att smälta och processera. Jag fick massor av idéer; men först skall jag i lugn och ro njuta av hans bok "Min plats i ljuset" (2005) som jag köpte. Där finns mycket av hans bildspråk; sådant som skulle platsa i vilket konstgalleri som helst!

Sätter in en helt vanlig bild, en skärgårdsekorre ute på ön Satava som jag kort besökte idag. Slet mig från datorn några timmar, missade en tretåig hackspett (just när jag lyfte 500 mm flög den till nästa ö), men mötte en rödräv och denna ekorre. Båda avbildades, utan någon större chans till inkludering av "det egna bildspråket" - som jag ännu inte hittat, känns det liksom.

Drunkningen

Olycksbåten kör i cirklar, föraren har just drunknat. Åland 24.10.2008. Foto: Håkan Eklund.

Hade fotokurs på Åland med celebriteter som Patrik Larsson och Terje Hellesö. Ett helt fantastisk kursveckoslut, som dock fick lite av en sorgkant - kopplat till bilden ovan. På fredagkväll, efter Patriks "Lightroom-dag", åkte jag och några kurskolleger fram och åter till Husö biologiska station som ligger i grannkommunen. När vi körde över en bro såg vi två sportfiskare i varsin liten motorbåt som fiskade i viken intill. Såg rofyllt ut.

På returfärden en dryg timme senare ser vi plötsligt en av båtarna som i ensamt majestät kör i cirklar ute på fjärden, alldeles tom. Någon annan båt syns inte till. Vi förstår att det har hänt något, svänger ner till en sommarstuga intill där det finns folk. De vet inte vad som hänt, men de har ringt sjöbevakningen. Sen spanar vi med våra kikare för att se om vi eventuellt kunde upptäcka någon i vattenet (den mörka punkten till vänster om båten är en boj ...).

Vi såg inget, och jag tog ett antal bilder (1600 ISO/det börjar bli mörkt) av den herrelösa båten som till slut kom alldeles nära strandklipporna. Just då kom en granne med båt samtidigt som brandmän anlände, och de lyckades stanna båten. Ok, jag och mina kompisar åkte tillbaka till kurslokalen på Ålands folkhögskola. När vi kom ut ur klassrummet vid 21-tiden ser jag tidningen Åland ligga på ett bord, tar den med - och tänker kanske någon på tidningen skulle vara intresserad av mina bilder. Ringde alla de nummer som fanns i tidningen, ingen svarade. Det var ju sent på fredagkväll.

Men sen gör jag ett sista försök, ringer nummerförfrågningen och ber dem koppla mig till konkurrenten Nya Åland - och se, där finns folk på redaktionen som svarar. Förstås blir de eld och lågor när de hör att det finns bilder, vill att jag genast kommer till redaktionen i Mariehamn. De vet att berätta att killen i båten hittats drunknad ...

De väljer ut två bilder, gör en kort intervju med mig - och är förstås nöjda att det var just dem jag kontaktade. När jag berättar att jag först ringde konkurenten - som inte svarade, ser de ännu nöjdare ut ... http://www.nyan.ax/nyheter/index.pbs?news_id=37496

Drunkningsincidenten gav förstås igen en påminnelse om att balansgången mellan liv och död är hårfin.

Välfärdssamhälle

Frukter i överflöd. Hirvensalo 22.10.2008.  Foto: Håkan Eklund.

Passerade i morse ett hus (med bil på gården, alltså bebott ...) med ett antal äppelträd, med alla frukter på marken. Känner hur u-lands människan i mig blinkar rött, när man sett så många svältande människor i världen - som skulle ha plockat upp varenda frukt ...

Ett enkelt exempel på att vi lever i ett överflödssamhälle. Dessutom ett samhälle präglat av fåfänga och spekulation, som rådande finanskris är ett ypperligt exempel på. Det är inte länge sen vi hade en massa kritstrecksrandiga och pushiga isländska affärsmän på besök i Finland, som försökte köpa än det ena och än det andra storföretaget. Varifrån kom deras pengar? -  frågade sig många då. Idag vet vi svaret. Sanningen brukar alltid uppenbara sig till slut, också i detta fall.

För att se "hela bilden" av våra fåfängliga samhällen krävs det några års närvaro i ett fattigt land, efter det börjar man se ett och annat i ett helt annat ljus.

En mardröm

Sidensvans i gårdsrönnar, Hirvensalo 19.10.2008.  Foto: Håkan Eklund.

Senaste natt vaknade jag av en uppskakande mardröm strax innan nolltre : Jag befann mig i USA för att följa med valförberedelserna och blev vittne till hur Obama blev mördad och genast bröt ett inbördeskrig ut. Ett jävla tumult var det, och jag vaknade .... Det tog en stund att inse att det var en mardröm, men jag var så skakad att det var omöjligt att somna om!

Gick ut för att kolla om tidningen kommit, slog i ett glas rödvin - och började läsa Åbo Underrättelser och Hufvudstadsbladet. Klockan tre på natten! Först vid nollfem snåret somnade jag på nytt, i soffan i vardagsrummet.

Skrev igår en artikel till en tidning, om sidensvansen. Kollade bl.a. in boken "Vägval i minnesmark" (1992) av  Gunnar Brusewitz, där han i ett kapitel berättar om den engelska äggherren  John Wolley i Muonio (finska Lappland) som under tre år i medlet av 1850-talet samlade fågelägg/-skinn av nordliga arter för olika samlare. År 1856 hittades så den första sidensvanshäckningen av en torpare som blev rikligt belönad. Detta var den första vetenskapligt dokumenterade sidensvanshäckningen i Europa (världen?). 

När ryktet spreds om detta fynd började det komma massor med ägg och bon till Wolley, som han sålde för stora pengar till samlare runt om i Europa... Det var bara utdöda arter (ex. garfågel) som betingade högre priser i London än sidensvans. Wolley skänkte också ett bo med fem ägg och ett skinnlagt sidensvansskinn till Kungliga Vetenskapsakademin i Stockholm, som nämner gåvan i sin Översikt 1857.

Så ung är kännedomen om våra fåglar.